Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntverk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommer i Triassystemet såväl i dess alpina som i dess
medel-europeiska utveckling. B. L-n.
Myopi (Grek. myopia, af myein, tillsluta, och ops,
öga), närsynthet, ett fel i ögats byggnad, hvarigenom
förmågan att se väl på längre håll är inskränkt. Felet
beror i de flesta fall på en förlängning af ögats
längdiameter. De fjärran ifrån kommande, således
parallella, strålarna brytas relativt för starkt; de
träffa tillsammans i en punkt, som är belägen framför
ögats näthinna, å hvilken sålunda en »spridningskrets»
uppkommer i st. f. en koncis bild. Endast ljusstrålar,
som komma från ett närbeläget föremål, således
träffande ögat mer eller mindre divergerande, motsvara
den förökade brytningsförmågan hos det närsynta
ögat och träffa tillsamman å dess näthinna. Från
närsynthet är att väl skilja svagsynthet, hvarvid
synen på längre håll lider jämförelsevis mera än den
på nära. I det förra fallet hjelpa konkava glasögon,
i det senare försämra de synförmågan. Båda tillstånden
kunna dock förekomma tillsammans. – Närsyntheten kan
bero på arf. Barn af närsynta föräldrar äro alldeles
otvifvelaktigt oftare behäftade med närsynthet än de,
som hafva normalseende föräldrar. Någon gång visar
sig närsyntheten ganska tidigt; fall äro iakttagna,
der redan hos nyfödda i ögats bakre pol funnits
förändringar, som tillhöra närsyntheten. I regeln
blir närsyntheten i dessa fall betydligare än i
andra. Eljest iakttages vanligen närsynthet, först
då barnets ögon börja att mera ansträngas, och den
fortgår sedermera. I vissa fall stannar utvecklingen
deraf, ungefär då kroppen är fullt utbildad, i
andra fortgår den vida längre. Att ansträngning af
ögonen genom arbete på nära håll, såsom läsning,
sömnad o. s. v., kan framkalla närsynthet är högst
sannolikt; att den bidrager att föröka densamma är
alldeles otvifvelaktigt. Undersökningar, som i mycket
stor omfattning vidtagits i alla civiliserade land,
utvisa, att antalet närsynta är större hos barn i
de högre s. k. lärdomsskolorna, än hos folkskolans
lärjungar (lägst i landtkommunernas skolor),
äfvensom att närsyntheten träffas oftare och blir
mera höggradig för hvarje klass. Det ligger nära
till hands att derför anklaga sjelfva skolan och
dess ofta ofullständiga hygieniska inrättningar,
och en verklig opinionsstorm har i detta hänseende
gjort sig gällande. En viss reaktion har dock i detta
fall på den allra sista tiden inträdt. Man har funnit,
att de nyaste, allrabäst inrättade skolorna visa ett
antal närsynta, som ej mycket understiger de andras,
och man har derigenom blifvit tvungen att äfven
taga i beräkning andra faktorer, synnerligast
hemarbetet och de förhållanden, under hvilka detta
bedrifves. Ansträngningens skadliga inflytande
qvarstår dock lika visst.
Graden af närsyntheten mätes genom det svagaste
konkavglas, hvarmed patienten kan se väl eller bäst
i fjärran. En närsynthet af 1 dioptri (efter den
äldre bestämningen 1/36) till 4 dioptrier (1/9) kan
räknas till de måttliga. De från 4 till 8 (1/5) äro
höggradiga. Stannar det härvid, kan ögat ännu vara i
öfrigt friskt och synen god. Men vid än högre grader
är ögat vanligen sjukt, eller åtminstone är faran för sjukdom
i ögat ganska stor. En mängd för synens bestånd
ytterligt vådliga sjukdomstillstånd kunna när som
hälst stöta till, så att den gamla föreställningen
att närsynta ögon äro starka långt ifrån alltid
håller streck. De närsyntes fördel är, att de se
bättre än andra på närmare håll, just derigenom
att de kunna föra föremålen närmare till ögat och
derigenom få större näthinnebilder. Af samma skäl
kunna de arbeta vid svagare belysning. Dessutom
behöfva de i regeln ej vid tilltagande ålder begagna
»gubbglasögon». Men dessa fördelar betalas dyrt genom
nödvändigheten att för längre afständ alltid behöfva
begagna glas, om de vilja se väl (och de närsynte se
ändå i fjärran aldrig så väl som fullt normalseende),
och vidare genom de faror, som de högre graderna
medföra för synens bestånd. Ett obehag uppstår ofta
för de närsynte äfven vid arbete på nära håll genom
tvånget att starkt konvergera med synaxlarna. Detta
anstränger öfver måttan de inre raka ögonmusklerna,
som måste tagas i anspråk, för att ögonen skola kunna
riktas tillsammans på föremål, belägna endast några
tum från ögonen. Häraf uppkomma dels kongestioner till
ögat, dels närsynthetens tilltagande, dels smärtor i
musklerna, radierande ut i ögonen och vida omkring,
slutligen omöjlighet att fixera. Också använda många
närsynta endast det ena ögat vid arbete, det andra
skelar utåt och förlorar i synkraft. – Hos närsynta
uppträder ofta äfven en kramp i ackomodationsmuskeln,
hvarigenom närsyntheten blir skenbart större, än den
verkligen är. Föremålen måste närmas ytterligare,
till ögonens skada; för längre håll hjelpa ej som
förr de gamla lorgnetterna och inga andra häller. –
Någon bot för närsynthet gifves icke. Man måste
söka att så vidt möjligt är förekomma den eller
åtminstone förebygga dess tilltagande genom alla
medel, som göra arbetet mindre ansträngande. God
belysning, väl afpassadt afstånd vid arbetet,
rediga stilar, kroppens stärkande i allmänhet
och åtskilligt annat äro betingelser, som ej
böra underlåtas. Den palliativa hjelpen består
i användande af konkava glasögon. Dessa sprida de
från fjärran kommande parallella ljusstrålarna så,
att de blifva divergerande och passa för det närsynta
ögats brytningsförhållanden. Det svagaste glas, det
som åstadkommer endast en divergens af ljusstrålarna,
nätt och jämnt tillräcklig för deras sammanbrytning
på retina, utan anlitande af ögats ackomodation
eller förmåga att öka brytningskraften, motsvarar
således den verkliga graden af närsynthet. För
afstånd må gerna glas begagnas, som fullt korrigera
närsyntheten. Vid de måttliga graderna, åtminstone
till 3 dioptrier (1/12), behöfvas ej glasögon
för arbete; men vid starkare närsynthet är det
fördelaktigt att begagna konkavglas, dock ej starkare,
än som behöfves för att medgifva ett tydligt seende i
det gifna afstandet. Närsynta välja ofta glasögon,
utan att rådfråga sakkunniga personer. Detta är
oriktigt och farligt; bedömandet är alldeles icke så
lätt, som man vanligen föreställer sig. Närsyntheten
är så ofta komplicerad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
