- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
605-606

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myntverk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehålla icke myrarna, ej ens i ytan, mosstorf eller
oförmultnad mossa, utan en mörk, delvis något
jordartad dy eller dytorf, bildad af växter med
fastare byggnad, hufvudsakligen de ofvan först
omnämnda. Skilnaden mellan hvad som betecknas med
de olika namnen »myr» och »kärr» torde deremot ofta
vara ganska svår att fastställa. För öfrigt är det
sannolikt, att olika provinsers eller trakters bruk
i detta afseende utöfvar ett mycket stort inflytande
vid ifrågavarande lågmarkers benämnande; hvad som i
den ena kallas myr får i en annan namnet mosse och
benämnes måhända i en tredje kärr. De på Gotland
befintliga vattendränkta torfmarkerna, af hvilka
flere hafva tusentals tunnlands areal och innehålla en
god torf af 2–6 eller flere fots mäktighet, benämnas
myrar, t. ex. Martebo myr (mera än 3,450 har), Mäster
myr (omkr. 3,450 har), Alfva myr (nära 1,000 har)
m. fl. Somliga af de gotländska myrarna äro torrlagda
och delvis besådda, andra åter användas för torftägt.
E. E.

Myra (Turk. Dembre), i forntiden stad i Lycien, en
tid landets hufvudstad, låg 20 stadier från hafvet
vid den lilla floden Myros (nu Dembre tsjai). Många
fornlemningar. Såsom stadens hamn begagnades Andriaka
(nu Andraki), vid hvilken Paulus landade på sin resa
till Rom (Ap. gern. 27: 5).

Myramän (Isl. Myramenn) kallades »landnamsmannen»
Skallagrím Kveldúlfssons (omkr. år 900)
efterkommande efter den trakt, Mýrar (se d. o.), som
han tagit i besittning. Hela slägten, som utförligt
omnämnes i Egilssagan, bar namnet Mýramannakyn
och räknade inom sig många dels för styrka och
våldsam framfart, dels för vittra gåfvor namnkunniga
män. Några af dess medlemmar utmärkte sig äfven genom
kroppslig skönhet, men de fleste voro enligt sagan
mycket fula. De mest bekanta äro utom stamfadern
hans son Egil, en stridbar man och ansedd skald samt
hufvudperson i nyssnämnda saga; dennes son Torsten,
hvars dotter Helga den fagra blifvit namnkunnig genom
sin olyckliga kärlek till Gunnlög Ormtunga; vidare
Kjartan Olafsson, skalderna Skule (död omkr. 1040)
och Einar Skulason (död omkr. 1170) samt den
berömde historikern Snorre Sturlasson (1178–1241).
F. J-n.

Mýrar (egentl. träsk, moras), landskap på vestra
Island emellan Hvítá och Hitá samt genomfåradt
af många andra vattendrag, hvilka skapat den
sumpiga natur, hvaraf trakten fått sitt namn. Det
gränsar i ö. till Borgarfjarðarsysla,
i v. till Hnappadalssýsla och i n. till
bergen i inlandet. Omkr. 2,500 innev. M. togs vid
slutet af 9:de årh. i besittning af Skallagrím
Kveldúlfsson, som bodde på gården Borg och hvars
efterkommande benämndes »myramän» (se d. o.). Vid
sysselindelningens införande på Island bildades af
samma område Mýrasýsla, hvilken sedan slogs samman
med Hnappadalssýsla och jämte denna 1871 uppgick i
Borgarfjarðarsýsla. F. J-n.

Mýrasýsla. Se Myrar.

Myrbad beredas genom att man tillsätter omkr. 1
kg. myror till ett vanligt bad, eller ock i form
af ång- och lokalbad, då man använder en dekokt på
myror. Dessa bad verka hudretande genom den skarpa
myrsyran. Myrsyretinktur skulle också kunna användas
till myrbad. F. B.

Myrbagge, Clerus L., zool., ett slägte bland
skalbaggarna (Insecta, Coleoptera), med alla tarserna
5-ledade (Pentamera). Kroppen är aflång, cylindrisk
och hårig, ögonen njurformade, nakna. Mellankroppen
är smalare än täckvingarna, som äro strimmiga. Den
allmännaste arten, C. formicarius, liknar genom
sin färgteckning och kroppsform i hög grad en
vanlig rödbrun skogsmyra. Kroppens grundfärg är
rödbrun. Hufvudet är svart likasom skalvingarna,
hvilka hafva två hvita band och rödbrun bas. Benen
äro bruna och tarserna brunröda. Myrbaggen lefver
på nyfäldt gran- och furutimmer i våra skogar.
O. T. S.

1. Myrberg, Otto Ferdinand, teolog,
universitetslärare, född d. 26 April 1824 i Göteborg,
blef 1841 student i Upsala, aflade 1847 teologisk
dimissionsexamen och 1849 filos. kandidatexamen samt
promoverades 1851 till filos. doktor. Sistn. år
absolverade han äfven teol. kandidatexamen,
hvarefter han 1852 förordnades till docent i
teologiska prenotioner vid Upsala universitet. 1860
befordrades M. till teol. adjunkt och kyrkoherde
i Näs’ prebendepastorat samt utnämndes 1866 till
professor i exegetisk teologi och kyrkoherde i
Hel. Trefaldighets församling, sedan han alla åren
1859–66 innehaft professorsförordnanden. 1868 blef
M. teol. doktor. Fyra gånger, nämligen 1852–53, 1866,
1869–70 och 1885–86, har han företagit utländska
studieresor, senaste gången till Palestina. – I
sina skrifter söker M. göra gällande en biblisk
uppfattning af kristendomen dels i motsats mot
icke kyrkliga uppfattningar, såsom den boströmska
filosofiens, Ignells och V. Rydbergs, dels äfven,
i vissa afseenden, i opposition mot den kyrkliga
uppfattningen, sådan den framträder i den skolastiskt
utbildade dogmatiken. Dennas framställning af läran
om försoningen och rättfärdiggörelsen har särskildt
varit föremål för M:s granskning, och han har dervid
bekämpat alla sådana lärosätt, hvilka synts honom
förlägga försoningslärans tyngdpunkt till Kristi
lidande och död i stället för till hans genom lidandet
och döden i rättfärdighet fulländade personlighet och
dennas genomgripande inverkan på menniskorna. M. är
nämligen framförallt angelägen om att den kristliga
tron icke må utblottas på sin sedliga kraft samt
att den rättfärdighet, som kommer till stånd genom
tron på Kristus, icke må förvandlas till en blott
tillräknad i stället för en sann inre och yttre
rättfärdighet. Sin mesta tid har M. egnat åt tolkning
af den hel. skrift, hvarvid han i synnerhet vinnlagt
sig om att meddela en trogen och i värdigt språk
hållen öfversättning. I sin öfversättning af Esaias
har han mästerligt återgifvit originalets skönhet och
kraft. Angående aposteln Paulus’ stil har han gjort
åtskilliga nya iakttagelser, hvarigenom många förut
invecklade ställen i dennes bref blifvit lättfattliga
samt hela sammanhanget inom dessa bref framträdt
klarare. Genom sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free