- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
625-626

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myskoxslägtet, Ovibos, zool., hör till familjen nötdjur (Bovidæ) inom boskapsdjurens ordning (Pecora) och däggdjurens klass - Mysksvinet. Se Nafvelsvinen - Myskört. Se Adoxa - Myslowitz, stad i preussiska regeringsområdet Oppeln (Schlesien) - Mysofobi, med., form af lindrig förryckthet (se d. o.) - Mysore. Se Maisur - Myssjö, socken i Jämtlands län - Mystacoceti. Se Bardhvalar och Hvaldjuren - Mystagog. Se Hierofant - Mystèr (Fr. mystère), hemlighet; förborgadt ting, mysterium (se d. o. och Mysterier) - Mysteriös (Fr. mystérieux), hemlighetsfull, mystisk (se d. o.) - Mystificera l. mystifiera (Fr. mystifier), föra någon bakom ljuset, »drifva» med någon genom att missbruka hans lättrogenhet. Subst Mystifikation - Mysteriebanan kallas inom literaturhistorien den skådebana, hvarå medeltidens mysterier (se d. o.) uppfördes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med spetsen uppåt och utåt. Hårbeklädnaden är mycket
tät, lång och lurfvig samt hänger ned nästan till
marken; endast på benen är den kort. Dit hör mysk-
l. bisam-oxen, O. moschatus, hvars färg är ofvan
mörkbrun, undertill svartbrun. Kroppens längd
stiger till 2,35 och dess höjd öfver bogarna till
1,1 m. Svansen är 7 cm. Myskoxen är hemma i det
nord-amerikanska fastlandets nordöstra delar och på
de der utanför belägna öarna (äfven Grönland). I
öster går han ned till 60° och i vester till 71°
nordlig bredd; åt norr har han anträffats ännu
vid nära 82°. Han qvarstannar äfven under den
strängaste vintern i den trakt, som han valt till sin
vistelseort, lefver i hjordar af 20 till 30 (ja ännu
flere) stycken, hyser ingen fruktan för menniskan,
utan anfaller henne med raseri, om han såras, är
synnerligen vig och snabb samt klättrar med stor
färdighet i berg. Köttet har en mer eller mindre
stark mysklukt, men ätes dock af infödingarna och
pelsjägare, hvilka högt skatta djurets ull, hår och
skinn. C. R. S.

Mysksvinet. Se Nafvelsvinen.

Myskört. Se Adoxa.

Myslowitz, stad i preussiska regeringsområdet Oppeln
(Schlesien), vid Weichsels biflod Przemsa och polska
gränsen. 7,382 innev. (1880).

Mysofobi (af Grek. mysos, något som väcker afsky, och
fobos, fruktan), med., form af lindrig förryckthet
(se d. o.), bestående i en sjuklig rädsla att
komma i beröring med vissa bestämda föremål,
för hvilka man hyser en öfverdrifven fruktan.
F. B.

Mysore [majsår]. Se Maisur.

Myssjö, socken i Jämtlands län, Ovikens
tingslag. Areal 15,320 har. 1,116 innev. (1885). Annex
till Oviken, Hernösands stift, Jämtlands Vestra
kontrakt.

Mystacoceti. Se Bardhvalar och Hvaldjuren.

Mystagog (Grek. mystagogos, Lat. mystagogus). Se
Hierofant.

Mystèr (Fr. mystère), hemlighet; förborgadt ting,
mysterium (se d. o. och Mysterier). – Mysteriös
(Fr. mystérieux), hemlighetsfull, mystisk (se
d. o.). – Mystificera l. mystifiera (Fr. mystifier),
föra någon bakom ljuset, »drifva» med någon genom
att missbruka hans lättrogenhet. Subst. Mystifikation.

Mysteriebanan kallas inom literaturhistorien
den skådebana, hvarå medeltidens mysterier (se
d. o.) uppfördes. Om denna är det naturligen ännu
svårare att bilda sig någon fullt säker föreställning
än om mysterierna sjelfva, hvilkas texter ju delvis
ännu finnas i behåll, under det att våra källor för
kännedomen om deras »mise en scène» endast äro mer
eller mindre ofullständiga beskrifningår på en nu
helt och hållet försvunnen form för teater. Några
yttranden här och der i mysteriers prologer eller
några knapphändiga scenanvisningar, inryckta i deras
texter såsom instruktion för de spelande, är hvad
man härvid hufvudsakligen har att hålla sig till,
jämte några få bevarade samtida teckningar, hvilka
dock lemna endast skisserade antydningar. Derför äro
åsigterna rörande mysteriebanan delvis mycket olika
hos olika forskare
på detta område, och mycket återstår ännu att i dessa
frågor upptäcka. – Likasom mysteriedramerna sjelfva
uppträdde i något olika former i skilda land, så var
detta ock i viss mån förhållandet med sättet för deras
uppförande. Äfven i detta afseende torde Frankrike
hafva gått i spetsen för utvecklingen och den franska
mysteriebanans grunddrag sedan återfunnits äfven i
de öfriga europeiska kulturlanden. Den mest i ögonen
fallande skilnaden mellan mysteriebanan och de nutida
teatrarna är otvifvelaktigt den att de i mysterierna
förekommande lokalerna ej, såsom förhållandet är
vid våra moderna teaterföreställningar, visades
för åskådarna efter hvarandra, utan samtidigt. De
saknade nämligen både ridå och kulisser. Hela
scenen var ständigt tillgänglig för publikens
blickar och undergick under spelets lopp inga
väsentliga förändringar. Om i ett af dessa skådespel
handlingen försiggick t. ex. dels i Nasaret, dels
i Jerusalem, var det ej samma scen, som efter vissa
förändringar först fick föreställa det ena, sedan
det andra, utan de två städerna hade olika, fasta
platser sig anvisade å skådebanan, och de uppträdande
skådespelarna förflyttade sig inför åskådarna från den
ena till den andra platsen. Sålunda måste scenen vara
indelad i lika många afdelningar, som olika orter
eller rum förekommo i handlingen. Enligt regeln
förekomma i mysterierna tre hufvudafdelningar,
representerande de tre skilda verldar, inom hvilka
medeltidsfantasien rörde sig, nämligen himlen,
jorden och helvetet. Dessa tre olika riken voro
måhända förlagda till olika våningar, den ena öfver
den andra, eller ock framför och bakom hvarandra
i olika, lägre och högre plan. Nederst inrymdes
helvetet, som var tillslutet med en port eller ock
öppnade sig med ett hemskt drakgap, mellan hvars
rörliga käftar djeflarna nedsläpade sina offer och
underjordens lågor samt de osaliges jämmerrop trängde
fram. Mellanplanet föreställde jorden, och högre än
denna var himlen, der Gud fader tronade i all den
prakt, som kunde åstadkommas, omgifven af änglarnas
och helgonens saliga skaror. Troligen var det ock
derifrån änglarna uppstämde den musikaliska uvertyr,
hvarmed tystnad bjöds vid representationens början,
den s. k. »silete». Men vanligen var det ej nog med
dessa tre hufvudafdelningar. För att motsvara de på
lokalvexlingar så rika mysteriernas fordringar måste
återigen hvar och en af dessa tre hufvudafdelningar
indelas i olika, mindre lokaliteter. Så skildes
stundom mellan purgatoriet och det egentliga
helvetet; och i öfversta afdelningen måste emellanåt
beredas plats ej blott för det himmelska paradiset,
utan ock för det jordiska. Men särskildt behöfdes
naturligen en sådan underindelning af det jordiska
området. Huru beredde man der skilda platser
för handlingens olika scener, t. ex. för Nasaret,
sjön Genesaret, Jerusalems tempel, Herodes’ palats
o. s. v. ? Literaturhistorikerna äro ej fullt ense om
svaret på den frågan. Länge ville man föreställa sig
äfven dessa underindelningar af scenen vunna genom
olika våningar ofvan och under hvarandra, och man
kom då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free