- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
637-638

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mystik. 2. Ofta brukas uttrycket mystik såsom likbetydande med mysticism - Mystiker (se Mysticism), anhängare af mysticismen - Mystisk (se Mysticism), som innebär mysticism eller mystik - Mysunde, ett färjställe vid Slien i Slesvig - Myt. Se Mytologi - Mytens. Se Meytens och Mijtens - Myteri, jur., betecknar det fall, då underordnade personer, särskildt soldater, sjömän eller fångar, i förening sätta sig upp mot den eller dem, under hvilkas lydnad de stå - Mytilene, Mitylene, den i en härlig nejd belägna hufvudorten på ön Lesbos - Mytilus L., zool, ett slägte bland musslorna - Mytografer, »mytskrifvare», kallas inom den fornklassiska literaturen de författare, hvilka i prosaisk form omarbetade och sammanställde äldre poetiska sagor - Mytologi är kunskapen om myter. Ofta nyttjas dock ordet tillika i mera konkret bemärkelse om myterna sjelfva i deras sammanhang

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2. Ofta brukas uttrycket mystik såsom likbetydande
med mysticism. Så brukar i kyrkohistoriska läroböcker
medeltidens mysticism vanligen kallas mystik. I
motsats mot skolastikernas ensidiga dialektiska
spetsfundigheter sökte mystiken genom omedelbar
åskådning komma till en inre erfarenhetskunskap
om Guds i sig obegripliga väsende. Den hänvisade
dervid till det s. k. inre ljuset eller inre ordet,
en i hvarje menniskas inre förefintlig uppenbarelse
af Gud, hvilken uppenbarelse gör det möjligt för oss
att erfara gudsmysteriet och träda i lifsgemenskap
med detsamma. Förkastande skolastikernas förkärlek
för Aristoteles’ filosofi, kände den sig dragen
till neo-platonismen samt ombildade äfven i
flere afseenden det kristna läroinnehållet i
likhet med denna. Dess praktisk-religiösa intresse
motverkade dock i mycket denna hedniska tendens,
och såsom mäktigt befordrande religiös innerlighet
hafva dess sträfvanden i viss mån banat väg för
reformationen. Detta betraktelsesätt, som först
framträdde inom den grekiska kyrkan, öfverfördes
till vesterlandet af Johannes Scotus Erigena (9:de
årh.). Dess förnämsta representanter derstädes voro
Bernhard af Clairvaux, Bonaventura, Eckhart och Thomas
a Kempis. L. H. Å.

Mystiker (se Mysticism), anhängare af mysticismen;
menniska, som är benägen för det underbara samt tror
sig i naturens och menniskolifvets obetydligaste
tillfälligheter kunna spåra direkta uppenbarelser af
en högre, fastän obegriplig tingens ordning; svärmiskt
känslosam, inåtvänd, grubblande menniska. L. H. Å.

Mystisk (se Mysticism), som innebär mysticism eller
mystik; som häntyder på något, hvilket döljer sig
bakom de för menniskor i allmänhet bekanta eller
begripliga förhållandena, och hvarigenom dessa
först få sin förklaring (t. ex. mystiskt yttrande,
handlingssätt o. s. v.); obegriplig, underbar,
besynnerlig, dunkel, hemlighetsfull; sluten, inbunden.
L. H. Å.

Mysunde, ett färjställe vid Slien i Slesvig, är bekant
genom mordet på konung Erik Plogpenning 1250 och i
senare tid genom tvänne träffningar, den ena d. 12
Sept. 1850, då slesvig-holsteinarna genom ett häftigt
anfall på danskarnas venstra flygel sökte tränga dem
ut ur ställningen vid Dannevirke, men tillbakaslogos
af öfverste Krabbes brigad, den andra d. 2 Febr. 1864,
då preussarna under prins Fredrik Karl gjorde ett
liknande försök, hvilket, trots öfvermakten, på
samma sätt afvisades af generallöjtnant Gerlach.
E. Ebg.

Myt. Se Mytologi.

Mytens [me’jtens]. Se Meytens och Mijtens.

Myteri (T. meuterei, Fr. mutinerie), jur.,
betecknar det fall, då underordnade personer,
särskildt soldater, sjömän eller fångar, i förening
sätta sig upp mot den eller dem, under hvilkas lydnad
de stå. Myteri träffas under olika förhållanden
af mycket olika straff. Riktas myteriet mot
offentlig myndighet, hemfalla deltagarna efter
omständigheterna under strafflagens stadganden
om våld å ämbets- eller tjensteman eller våldsamt
motstånd vid offentlig förrättning eller samma lags bestämmelser om uppror
och upplopp, eller ock blifva de allenast
straffbara i disciplinär väg. För krigsmän gälla
krigslagarnas särskilda stadganden om uppror,
upplopp och brott mot krigslydnaden. Angående
myteri af sjöfolk förekomma stadganden i Sjölagen.
J. H-r.

Mytilene, Mitylene (Nygrek. Mitilini l. Kastro,
Turk. Midylly), den i en härlig nejd belägna
hufvudstaden på ön Lesbos (se d. o.). Staden
ligger på öns östra kust och egde fordom två
hamnar, förenade medelst en genom staden löpande
kanal. Trots alla omhvälfningar bibehöll M. länge
sitt välstånd och var ännu under den romerska
kejsaretiden en åtminstone till namnet fri stad. Det
nuv. Mitilini är en tämligen betydande stad, med
hufvudsakligen grekisk befolkning. Af fornlemningar
finnas några befästningar och spår af en teater.
A. M. A.

Mytilus L., zool., ett slägte bland musslorna,
Lamellibranchiata (Conchifera), som har skalens högsta
hvälfning nära spetsen och manteln försedd med endast
en sifonöppning. Vid Sveriges vestkust (samt äfven
i Östersjön) finnes den bekanta ätliga »blåmusslan»,
M. edulis L., af bohusläningen benämnd »skal» och
af honom allmänt begagnad som bete å metkrokarna vid
fiske. Dess skal hafva en starkt blå färg. O. T. S.

Mytografer (Grek. mythografoi, Lat. mythographi),
»mytskrifvare», kallas inom den fornklassiska
literaturen de författare, hvilka i prosaisk
form omarbetade och sammanställde äldre poetiska
sagor. Det vigtigaste mytografiska arbete, som
kommit till vår tid, är Apollodoros’ »Bibliotheke»
(se Apollodorus). Samlingar af grekiska och
romerska mytografer äro utgifna af Westermann
(»Scriptores poeticae historiae graeci», 1843),
Muncker (»Mythographi latini», 1681) och van
Staveren (»Auctores mythographi latini», 1742).
A. M. A.

Mytologi (Grek. mythologia) är kunskapen om
myter. Ofta nyttjas dock ordet tillika i mera
konkret bemärkelse om myterna sjelfva i deras
sammanhang. Mythos (myt) är ett grekiskt ord, som
i vidsträcktaste mening betecknar hvarje slag af
muntligt meddelande eller berättelse. Men redan
hos forntidens greker sjelfva betecknades dermed
företrädesvis berättelser om den förhistoriska
tiden. »Myt» motsvarar således hvad vi kalla fornsaga,
vare sig att dennas innehåll tillhör gudarnas eller
menniskornas verld. Icke sällan nyttjas dock ordet
i ännu inskränktare bemärkelse om den egentliga
gudasagan till skilnad från hjeltesagan. Mytologi
blir i sådant fall liktydigt med framställning och
utredning af de sagor, i hvilka folken gifvit
uttryck åt sina föreställningar om gudarna, eller,
med andra ord, åt sin religiösa tro. Folkens religiösa
föreställningar utveckla sig enligt sakens natur i
ganska olika riktningar. Och om de än stundom visa en
i ögonen fallande öfverensstämmelse, ofta en följd af
gemensamt ursprung, gäller det dock såsom regel, att
hvarje folk utbildar sin gudalära i öfverensstämmelse
med sitt egendomliga skaplynne. Mytologiens studiefält
är derför lika vidsträckt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free