- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
661-662

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Målarekonsten utför sina bilder i en eller flere färger på en jämn yta och germ dem å denna ett sken af kroppslighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enstaka figurer (centaurer, bacchanter, danserskor),
genremässiga framställningar af olika yrken, landskap,
villor, stilleben. Utförandet är vanligen tämligen
vårdslöst, men motiven och rörelserna äro fulla
af ett täckt, ofta skalkaktigt behag, t. ex. i
den vackra kompositionen »flicka, som funnit ett
fogelbo fullt af amoriner». Färgerna äro glada,
lifliga och bjerta. Tekniken är fresko eller ock ett
slags modifierad enkaustik. Det hela ger ett högt
begrepp om konstsinnet i kejsaretidens romarerike,
särskildt då man betänker, att Pompeji var en föga
ansenlig småstad. – Om mosaikteknikens användning
under den romerska tiden se Mosaik.

II. Medeltiden. 1) Det gammalkristna måleriet. När
den unga kristendomen ville med måleriets hjelp gifva
uttryck åt sina nya tankar, kläddes dessa till en
början i den antika konstens former. De återstoder
af fornkristna målningar, som i tämligen stort
antal, ehuru i allmänhet i mycket skadadt skick,
anträffas i de romerska katakomberna och som kunna
följas tillbaka ända till slutet af 1:sta årh., bära
i allt hufvudsakligt det enklare antika dekoration
srnåleriets karakter. Om arten af dessa målningar:
symboler, bilder ur Gamla och Nya testamentet,
antika motiv, såsom »den gode herden», Orfeus,
se Katakomber, Kristusbilder, Kristusmonogram,
Kristussymboler, Mariabilder
. Hela denna fornkristna
konst har ett anspråkslöst, men barnsligt älskvärdt
tycke, öfver hvilket ännu dröjer ett vemodigt skimmer
af antikens sjunkande glans. Sedan kristendomen
vunnit en yttre maktställning (300-talet), stegrades
dess anspråk i alla riktningar. Den praktfulla,
färgrika mosaiken (se d. o.) blef då den kristna
målarekonstens förnämsta uttrycksmedel. Ett
sjunkande ur ren formel synpunkt är uppenbart,
men tankeinnehållet vidgas, de enskilda typerna
stadgas och vinna sjelfständighet. – 2) Bysantinsk
målarekonst.
Ur den fornkristna konsten framgår den
bysantinska, som under 500–600-talen upplefver sin
första blomstringsperiod med Konstantinopel och
Ravenna till hufvudorter, en värdig, praktfull
och solid konst, men på samma gång stel och
konventionel. Fresker, mosaiker och miniaturmålningar
utföras i stor myckenhet. Verksamheten hämmas i
någon mån genom bildstormarnas (ikonoklasternas)
stridigheter (726–842), men derefter följer under
kejsarna af det macedoniska huset en efterblomstring,
som fortgår till årtusendets slut. Äfven under
Paleologernas tid (1200–1300-talen) röner konsten
uppmuntran. De direkta spåren af antik inflytelse,
som stundom förnimmas i äldre arbeten, framförallt i
de illustrerade manuskriptens präktiga miniaturer,
hafva försvunnit. Den kyrkliga karakteren blir
förherskande; stelheten och konventionalismen, som
funnits redan från början, tilltaga alltmer. Den
dekorativa hållningen i förfallperiodens arbeten
är dock ännu ofta förträfflig. Hufvudorter för
detta sen-bysantinska måleri äro klostren på berget
Athos. Der hade Manuel Panselinos, det mest frejdade
namnet från denna tid, arbetat, och en af hans beundrare,
munken Dionysios, sammanskref der den berömda
»Målareboken från berget Athos», som lemnar noggranna
föreskrifter ej blott om de tekniska förfaringssätten,
utan äfven om kompositionerna och de enskilda
figurernas anordning. Den bysantinska konsten
utöfvade under sin långa tillvaro en betydande
inverkan åt alla håll, i Österlandet såväl som i
Vesterlandet. Dess traditioner lefva ännu qvar i den
moderna ryska helgonbildsfabrikationen. – 3) Romansk
målarekonst.
Medan det östromerska riket, med Bysans
till hufvudstad, intog platsen som verldens främsta
kulturstat, herskade i vestra Europa förvirring och
oreda. Anmärkningsvärda företeelser på målarekonstens
område under denna aflägsna tidrymd äro det irländska
manuskriptmåleriet (se Miniatur) samt de karolingiska
konststräfvandena: försök, som gjordes under Karl
den store att upptaga de antika konsttraditionerna på
miniaturmålningens, väggmålningens och mosaikteknikens
område. Ur den oreda, som följde på den store
kejsarens död (814), arbetade sig efter hand fram
det tyskromerska kejsaredömet och den romanska
konsten. Detta är tidrymden för kyrkans högsta makt. I
kyrkan och klostren har denna konst sitt egentliga
verksamhetsområde, de andlige äro dess förnämsta
utöfvare. – Om man undantager manuskriptmåleriet,
träder målarekonsten helt och hållet i arkitekturens
tjenst. Den framträder här dels som vägg- och
takmålning, dels som glasmåleri (se d. o.), båda
af väsentligen dekorativ hållning. Kompositionerna
sakna ej lif, de enskilda gestalterna kunna vara
uttrycksfulla nog, men detaljutförandet lider af
många brister. Naturiakttagelsen är ringa; formerna
äro tunga, rörelserna otympliga. Allvar och en viss
värdighet finnas dock. En stark lyftning uppenbarar
sig mot periodens slut, de första korstågens och det
gryende chevaleriets tid. – 4) Gotisk målarekonst
(jfr Gotik). Efter den romanska följer den gotiska
stilperioden, hvilken i Europa norr om Alperna ger
arkitekturen och ornamentiken deras karakter långt
in på 1500-talet, men hvars slutgräns på måleriets
område kan sättas något tidigare. Konsten finner
numera äfven verldsliga utöfvare samt träder i
en mera omedelbar förbindelse med naturen och
verkligheten. Miniaturmåleriet blomstrar, utan
att dock utöfva någon genomgripande inflytelse på
konstens utveckling, då dess alster, osedda af
mängden, gömmas i de förnämes bokskatter. Vägg-
och takmålningen förlorar i betydelse till följd af
den gotiska arkitekturens egendomliga beskaffenhet,
med smala väggfält mellan breda fönster och hvalf
af svindlande höjd, der målningen kommer långt från
ögat. I stället öfvas med stor framgång glasmåleriet,
som nu genomlefver sin egentliga storhetsperiod,
och i flere land (Frankrike, Flandern) erhåller
hautelisseväfveriet en konstnärlig utveckling. Jemväl
tafvelmåleri börjar idkas, a tempera, d. v. s. med
gummiartade bindämnen för färgen (ej olja) på
kritgrund. Målareskolor uppstå på flere håll (i Prag,
Köln m. fl. orter). Konsten grundar sig ännu ej på
omedelbar naturefterbildning, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free