Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månbergen (af arabiska författare kallade Djebel el Komr) var länge på Ptolemaios' auktoritet, hvilken förlade Nilens källor dit, benämningen på en bergskedja, som man antog sträcka sig tvärs öfver Afrika - Månblindhet, månadsblindhet, veterinärv., en periodvis uppträdande inflammation i ögats regnbågshinna och åderhinna hos hästar - Måncykel kallas en period af 235 lunationer, hvilka i det närmaste motsvara 19 julianska år - Måndag (se Dag), den kristna veckans andra dag - Måndistans, astron., månens vinkelafstånd från stjernor, som ligga ej alltför långt från ekliptikans plan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Guardafui till Beninviken. Nyare forskningar
hafva ådagalagt, att i de trakter, dit de gamle
geograferna förlade Månbergen, väl finnas åtskilliga
bergssystem, åtminstone i Östra Afrika, men inga
större bergskedjor.
Månblindhet, månadsblindhet, veterinärv., en periodvis
uppträdande inflammation i ögats regnbågshinna och
åderhinna (iridochoroiditis) hos hästar. Sjukdomen
förekommer ofta i södra Tyskland och i Frankrike samt
anses dels vara ärftlig, dels kunna förorsakas af
ett ännu ej närmare kändt infektionsämne. Sjukdomen
uppträder plötsligt. Djuren blifva ljusskygga,
hafva ögonlocken slutna och visa stor smärta vid
beröring af ögat. Hornhinnan är i omkretsen mot
bindhinnan matt, pupillen vanligen sammandragen och
regnbågshinnan hvälfd utåt samt ofta belagd med en
gulbrun eller grönaktig materia. Efter 1–3 veckor
inträder förbättring, men efter förnyade anfall uppstå
sammanväxning emellan regnbågshinnan och linskapseln,
upplösning af glaskroppen och aflossning af en del
af näthinnan samt förlust af synen. Behandlingen
består uti indrypning af atropinlosning i ögat,
fuktigtvarmt omslag öfver ögat, mörk uppehållsort
samt afföringsmedel (aloë) en eller ett par gånger
i veckan. Hästar, som haft anfall af denna sjukdom,
böra ej användas till afvel. C. A. L.
Måncykel kallas en period af 235 lunationer,
hvilka i det närmaste motsvara 19 julianska år,
och efter hvilkas förlopp således nytändningarna
tillnärmelsevis återkomma på samma dagar af året
(jfr Gyllental). Äldre kronologer skilja, enligt
Dionysius’ och Bedas föredöme, mellan den egentliga
mån cykeln, hvarmed de förstå den af judarna använda,
och den i kristna tidräkningen förekommande, hvilken
de kallat nittonårscykeln. Dessa båda cykler skilja
sig med afseende på epoken, hvilken för den senare
är år 1 f. Kr., för den förra åter (hvilken begynner
2 3/4 år efteråt) år 17 f. Kr. Ordningstalen i de
olika cyklerna för ett visst uppgifvet år erhållas
således genom att till årtalet addera 1 eller 17 och
bestämma den rest, som uppstår efter division med
19. För innevarande år (1887) är detta ordningstal
7 för nittonårscykeln, 4 för den judiska måncykeln.
G. E.
Måndag (se Dag), den kristna veckans andra dag,
är uppkallad efter månen, liksom veckans öfriga
dagar, utom lördagen, fått sina namn efter solen
och planeterna. Hos romarna var måndagens namn lunae
dies, en benämning, som återfinnes i alla de romanska
språken med undantag af portugisiskan (denna använder
nämligen det från den kyrkliga tidsindelningen
lånade uttrycket segunda feira, Med. Lat. feria
secunda, d. v. s. 2:dra veckodagen): Ital. lunedi,
Fr. lundi, Sp. lúnes, o. s. v. Det gammalhedniska
namnet öfvergick från latinet äfven till de
germanska språken: Fornhögt. mânetag, T. montag,
Angelsachs. monandaeg, Eng. monday, Fornn. mánadagr,
D. mandag, Höll. maandag, o. s. v. Nygrekiskan och
de slaviska språken deremot skilja sig i fråga om
dagarnas namn väsentligen från Vesterlandets språk. I
de förras benämningar skönjas nämligen inga spår af
hedniska lemningar: dagarna betecknas i allmänhet
endast med sina ordningsnummer. Sålunda heter måndagen på
grekiska deutera (näml. hemera, dag), den »andra»
dagen (i veckan), på ryska ponedjelnik, på polska
poniedzialek, bägge med betydelsen »första (arbets-)
dagen», o. s. v. – Ett minne från den gamla skråtiden
är frimåndagen, T. blauer montag. Detta senare uttryck
har man velat gifva hedniska anor, i det man satt det
i samband med verbet blota. Mera förtroende förtjenar
dock en annan förklaring, enligt hvilken frasen
ursprungligen användes för att beteckna måndagen
närmast före fastan, då fordom (seden finnes qvar
ännu i många sydtyska bygder) kyrkorna kläddes i
blått. Emedan man på den dagen sökte på flerehanda
sätt bereda sig att uthärda den förestående fastan,
fick ordet snart nog betydelsen af en dag egnad åt
rummel och lätja, en bemärkelse, som ännu qvarstår
(se Frimåndag och Gesäll). B. G.
Måndistans, astron., månens vinkelafstånd från stjernor, som
ligga ej alltför långt från ekliptikans plan. Man
observerar måndistanser (med tillhjelp af sextanter
eller spegelcirklar) för att – då annan utväg tryter –
bestämma ett ställes longitud, synnerligast under
längre sjöfärder. För att erhålla ett ställes
longitud (se Längd 1) har man alltid att jämföra
ställets tid med tiden på den ort, från hvilkens
meridian longituden räknas. Tidsskilnaden utgör
äfven longitudsskilnaden. Tiden på stället kan alltid
jämförelsevis lätt fås ur en astronomisk observation,
t. ex. en på förmiddagen eller eftermiddagen
tagen solhöjd. Hvad deremot angår tiden på den ort
(vanligast Greenwich), hvarigenom utgångsmeridianen
går, erhålles den enklast derigenom att man medför en
kronometer, hvilkens gång före resans början noggrant
bestämmes. Om likväl resan varar flere månader, blir
äfven den bästa kronometers gång opålitlig (såvida man
ej haft tillfälle att i hamnar med väl känd longitud
kontrollera densamma). Dessutom kan kronometern
möjligen blifva skadad eller genom försummad
uppdragning stanna. Derför är det nödvändigt att vara
beredd på någon utväg att, oberoende af kronometern,
under resan bestämma tiden i Greenwich. En sådan
utväg är att observera en måndistans. Månen rör sig
ett hvarf rundt på himlahvalfvet på något mer än
27 dagar, eller 13 grader på dygnet, och passerar
på sin väg den ena stjernan efter den andra. Man
kan likna himmelen vid en stor urtafla, å hvilken
stjernorna äro siffrorna samt tim- och minutstrecken,
månen den rörliga visaren. Det kommer nu blott an
på att förstå afläsa detta ur för att känna tiden
(i Greenwich), hvar man än må befinna sig. Mätes
distansen från månranden till någon lämpligt belägen
stjerna (eller solen eller någon planet), så har man
i den i Greenwich utgifna »The nautical almanac»
samma distans på förhand uträknad för hvar tredje
timme under dygnet, hvaraf tiden sedan lätteligen
kan finnas. Af två orsaker förekomma observationer
på måndistanser dock ej ofta eller utan nödtvång,
nämligen å ena sidan den att räkningen i hög grad
invecklas deraf att iakttagaren ej befinner sig i
jordens medelpunkt, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
