- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
687-688

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månen (Lat. Luna), jordens måne, den till jorden ojämförligt närmaste bland samtliga himlakroppar - Månens ålder, astron., det antal dagar, som förflutit sedan senaste nymåne. Se vidare Epakter - Månesköld, oriktig form för Minnisköld. Se Folkunga-ätten - Månesköld, Karl Kristersson - Månförmörkelse. Se Förmörkelser och Månen - Mångbyggare, bot. Se Polygamia - Mångfotingar. Se Myriopoda - Mångfållan l. bladmagen, Omasum, zool., utgör den tredje i ordningen af idislarnas magar - Månggifte. Se under Monogami - Mångguderi. Se Polyteism - Mångklyftig, bot., kallas en lök, då dess knoppar (»lökknoppar») inom moderlöken utväxa mer eller mindre - Mångklöfvade däggdjur, Multungula l. Belluæ, zool., namn på de däggdjur, hvilka hafva flere än två klöfvar på hvarje fot - Mån-glas. Se Glasfabrikation, sp. 1264 - Mångmänningar, bot. Se Polyandria - Mån-gård, meteor., en ljus, i inre kanten rödaktig ring omkring månen, tillhörande de s. k. halofenomenen - Månkalf, med. Se Mola - Månljuset, astrofys., utgöres uteslutande af solljus, som blifvit reflekteradt från månens yta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmenat sig se spår af vulkanisk verksamhet, derigenom
att vid jämförelse med äldre afbildningar några
ringberg och kratrar ändrat utseende. Frågan måste
emellertid tills vidare anses oafgjord, emedan det
numera ej kan med säkerhet afgöras, om ej i de äldre
teckningarna fel kunnat insmyga sig. Häremot har
man dock för framtiden en god garanti, i det att
de nutida af bildningarna mestadels göras medelst
fotografi, hvilkens användning i astronomiens tjenst
börjar få allt större betydelse. Likväl blifva dylika
förändringar, om de verkligen ega rum, ej lätta att
konstatera, emedan, då en sekunds synvikel motsvarar
ett liniärt mått af nära 2 kilometer, ganska betydande
förändringar skulle kunna undgå vår uppmärksamhet.

Beträffande de olika utvecklingsstadier, som
månen haft att genomgå, kan man med stort skäl
förutsätta, att desamma varit i vissa väsentliga
delar likartade med dem, som varit gällande för
jorden. Ty dels är det ett antagande, hvilkets
giltighet gränsar till visshet, att de båda
verldskropparna bildats ur samma ursprungliga
massa, dels har den direkta iakttagelsen i många
hänseenden ådagalagt likheter mellan bildningarna
på månytan och jordiska formationer. Likväl synes
det antagligt, att bergringarna och vallslätterna
uppkommit på sätt, som ej haft sin fulla motsvarighet
i jordens utveckling. En skilnad till graden,
ehuru ej till arten, tyckes ligga äfven deruti att
den vulkaniska verksamheten varit jämförelsevis
kraftigare på månen än på jorden, ty månens berg
äro visserligen något lägre än jordens, men dock i
förhållande till de båda verldskropparnas diametrar
betydligt större. Vid jämförelsen mellan jordens
och månens utvecklingsprocesser bör man äfven
hafva i minnet, att den förras mera betydande massa
måste hafva låtit jorden långsammare afkylas och
sannolikt öfver hufvud taget långsammare genomgå
de olika utvecklingsstadierna, i hvilka tydligen
afkylningsprocessen tager en väsentlig del. Månen
skulle således efter denna tankegång vara längre
kommen i sin utveckling. Äfven bör det hållas för
visst, att det sterila, öckenartade tillstånd, som nu
utmärker månen, betecknar ett framtidsperspektiv för
jorden, ty just i den riktningen har, såsom geologiska
och astronomiska forskningar samstämmande påvisa,
hennes hittillsvarande utveckling fortgått. –
Det har legat nära till hands att antaga, att
månen skulle utöfva inflytande på väderleken på
jorden, men ett med omsorg ordnadt material öfver
väderleksförhållandena för olika orter och för längre
tider, jämfördt med tiderna för månskiftena och månens
öfriga rörelseförhållanden, har icke kunnat uppdaga
något samband, åtminstone icke af så pass utpräglad
karakter, att det ifrågavarande inflytandet skulle
kunna sägas blifva känbart i det borgerliga lifvets
förrättningar. E. J.

Månens ålder, astron., det antal dagar, som förflutit
sedan senaste nymåne. Se vidare Epakter.

Månesköld, oriktig form för Minnisköld. Se
Folkunga-ätten.

Månesköld, Karl Kristersson, till Seglinge,
juridisk ämbetsman, född d. 17 Maj 1593, utsågs
1616 till assessor i Svea hofrätt, men förklarade
sig icke skickad för ett dylikt ämbete och blef i
stället kapten för ett båtsmanskompani. 1633 vardt
han likväl assessor i hofrätten i Åbo och utnämndes
1634 till vice president i Göta hofrätt. Han var
ordförande i 1643 års större lagkommission (se
Lagkommissionen, sp. 556) och lär hafva »treffueligen
dristigdt» replikerat rikskansleren Axel Oxenstierna,
då kommissionens betänkande förehades till granskning
i rådet. M. erhöll 1655 afsked och dog 1670.

Månförmörkelse. Se Förmörkelser och Månen.

Mångbyggare, bot. Se Polygamia.

Mångfotingar. Se Myriopoda.

Mångfållan l. bladmagen, Omasum, zool., utgör
den tredje i ordningen af idislarnas magar, är
något större än den andra (nätmagen), har sin plats
till höger om våmmen och är på insidan försedd
med stora långsgående veck, som likna bladen i en
bok. Om bladmagens förrättning se Idislare.
C. R. S.

Månggifte. Se under Monogami.

Mångguderi. Se Polyteism.

Mångklyftig, bot., kallas en lök, då dess knoppar
(»lökknoppar») inom moderlöken utväxa mer eller
mindre, så att de bilda större eller mindre,
rundade upphöjningar å moderlökens yta. En sådan
»dotterlök» kallas i dagligt tal en »lökklyfta». Den
allmänna hvitlöken, Allium sativum L., är
ett kändt exempel på en dylik mångklyftig lök.
O. T. S.

Mångklöfvade däggdjur, Multungula l. Belluae, zool.,
namn på de däggdjur, hvilka hafva flere än två
klöfvar på hvarje fot. Dessa djur sammanfördes förr
till en ordning, som dock numera blifvit upplöst,
och hvilkens arter dels hopförts i nya ordningar,
dels sammanslagits med de enhofvade däggdjuren.
C. R. S.

Mån-glas. Se Glasfabrikation, sp. 1264,

Mångmänningar, bot. Se Polyandria.

Mån-gård, meteor., en ljus, i inre kanten rödaktig
ring omkring månen, tillhörande de s. k. halofenomenen
(se d. o.). Den plägar visa sig, när himlen är
öfverdragen med en ytterst tunn molnslöja. Den
vanligast förekommande mångården har en radie af
ungefär 23°. Mycket sällsyntare är en annan gård
med en radie af 46°. Utom dessa gårdar i inskränkt
bemärkelse har man äfven med samma namn betecknat
de färgade mindre ringar eller kransar, coronae
(se Corona), hvilka understundom i ett eller
flere lager tätt omgifva månskifvan, när denna
himlakropp lyser genom spridda moln. För att
skilja dessa tvänne väsentligen olika fenomen
från hvarandra har man kallat de förre stora
och de senare små mangårdar. Lämpligast torde
vara att med Kämtz inskränka benämningen mångård
till de tvänne haloringarna och nyttja namnet
månkransar för de mindre ringarna omkring månen.
R. R.

Månkalf, med. Se Mola.

Månljuset, astrofys., utgöres uteslutande af solljus,
som blifvit reflekteradt från månens yta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free