Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mårdslägtet, Martes, zool., hör till familjen vesledjur (Mustelidæ) inom rofdjurens ordning och däggdjurens klass - Mårten Biskop. Se Martin af Tours - Mårtensfastan. Se Fasta - Mårtensgås. Se Martin af Tours - Mårtensmässan. Se Martin af Tours - Måsartade foglar. Se Laridæ - Måsfoglar. Se Larini - Måssebo, socken i Elfsborgs län - Måsslägtet, Larus, zool., hör till underfamiljen måsfoglar (Larini) inom de måsartade foglarnas familj (Laridæ), de långvingade simfoglarnas ordning och foglarnas klass
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellersta Asien till Ochotska hafvet. Denna mårdart
uppehåller sig uteslutande i skogstrakter; endast
högst sällan förirrar han sig ut på slätten. Under
natten är han i rörelse för att söka sitt rof,
men om dagen ligger han dold i trädhål, fogel-
och ekorrebon, under stenar, i bergsskrefvor
o. s. v. I träden rör han sig med synnerlig
skicklighet. Hans rof utgöres af mindre däggdjur,
foglar af allahanda slag jämte deras ägg och
ungar, större skalbaggar och andra insekter. För
villebrådet är han en svår fiende. Fångad såsom ung
blir skogsmården vid god behandling mycket tam. I
April föder honan 3–4 ungar, som nästa vår äro i
det närmaste fullvuxna och fortplantningsdugliga. –
Stenmården, M. foina, har gråhvitaktig bottenfäll
och mörkbruna stickelhår. Halsfläcken är hvit och
baktill klufven. Öronen afsmalna mot den afrundade
spetsen. Kroppens längd stiger till 45 och svansens
till 26 cm. Denna mårdart, som icke förekommer
i Sverige eller Norge, är hemma i större delen
af södra och i hela mellersta Europa, äfven i
Danmark, i vestra Sibirien och Kaukasien. Han
håller sig gerna i närheten af menniskoboningar
(kallas derför äfven »husmården»), anställer mycken
förödelse på tamt fjäderfä, klättrar skickligt
och är mycket skadlig. – Sobeln, M. zibellina, har
större öron samt längre och mycket mera glänsande
fäll än de föregående arterna. Färgen är vexlande
gulbrun, ofta med inströdda hvita hår. Hufvudet är
kägelformigt, benen jämförelsevis höga och starka,
fötterna stora. Kroppens längd är 44 och svansens
22 cm. Denna beryktade art var ursprungligen hemma
i landet från Ural till Berings sund och från
Sibiriens södra gräns till 68° n. br. äfvensom i en
mindre del af nordvestra Amerika. Men den ifriga
förföljelse, för hvilken han varit och är utsatt,
har undanträngt honom till nordöstra Asiens bergiga
och dystraste skogstrakter samt gör honom äfven der
allt sällsyntare. Fordom var sobeln ytterst talrik och
fångades i mängd i Kamtsjatka, som ännu i dag är det
område, der han förekommer ymnigast. Sobeljagten är
utomordentligt mödosam och bedrifves företrädesvis
från Okt. till början af Dec. I små sällskap
begifva jägarna sig till jagtplatserna, hvarest
hvarje parti har sin hydda; lifsmedel och andra
förnödenheter medföras på hundslädar. Sobeln skjutes
med kula eller pil, fångas i snaror och nät, bäst
dock i fällor, hvarvid hans skinn ej skadas. –
Canadiska mården, M. canadensis, är brunsvart,
med främre kroppsdelarna ljusare gulbruna. Kroppens
längd utgör 60 och svansens 30 cm. Arten förekommer
i Nord-Amerika och bor hälst i hål, som han gräfver
invid flodstränderna. – Alla arterna af detta slägte
lemna ett ypperligt pelsverk. Högst skattas sobelns
skinn, som kan betalas med en ansenlig summa pr styck
och redan på fångstorten kostar ända till 60 rubel.
C. R. S.
Mårten Biskop. Se Martin af Tours.
Mårtensfastan. Se Fasta.
Mårtensgås. Se Martin af Tours.
Mårtensmässan. Se Martin af Tours.
Måsartade foglar. Se Laridae.
Måsfoglar. Se Larini.
Måssebo, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal
9,005 har. 731 innev. (1885). Annex till Tranemo,
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Måsslägtet, Larus, zool., hör till underfamiljen
måsfoglar (Larini) inom de måsartade foglarnas familj
(Laridae), de långvingade simfoglarnas ordning
och foglarnas klass. Det igenkännes på sin näbb,
som är hoptryckt, stark och utan vaxhud, samt sin
tvära stjert. Benen äro tämligen starka och klorna
trubbiga. Dithörande arter förekomma öfver hela
jorden, dock förnämligast i dess nordliga delar
(både vid salt och sött vatten). De flesta aflägsna
sig aldrig långt från land; flere af dem äro
flyttfoglar och andra strykfoglar. I luften röra
måsarna sig med långsamma vingslag, men hafva dock
god flygförmåga och sväfva äfven ofta med utbredda,
orörliga vingar. De gå och springa med lätthet,
kunna äfven störtdyka, fastän dåligt, och simma,
men förflytta sig hällre med vingarnas tillhjelp. De
äro i allmänhet sällskapliga, och under häcktiden
förena de sig i sällskap, som ofta växa till ofantliga
skaror. Detta gäller dock i högre grad om de mindre än
om de större arterna. Måsarna häcka gerna kolonivis,
i den höga norden i oräkneliga skaror, hvilkas bon
bokstafligen betäcka af satserna på hela klippväggar
och berg samt ligga så nära hvarandra, att de rufvande
foglarna trängas om utrymmet. Äggen äro 2–4, stora,
aflånga, tjockskaliga och grofkorniga samt hafva på
grönbrun botten askgråa och svartbruna fläckar. De
läggas i någon liten fördjupning, som stundom
beklädes konstlöst med grässtrån eller tång. Bägge
makarna rufva skiftevis. Ungarna äro grå- och
brunfläckiga samt kunna tämjas med lätthet. Måsarnas
föda utgöres af fisk, as och ryggradslösa djur. De
större arterna äro verkliga skadedjur, som förtära
andra foglars ägg och ungar samt derigenom erinra
om roffoglarna. Alla äro de glupska och förtära en
betydande mängd föda. Lätet är skrikande, sträft
och obehagligt. Alla arterna äro kloka, försigtiga,
modiga och missundsamma mot hvarandra. I vinterdrägten
äro de på hufvudet hvita, med gråa fläckar. Äggen
äfvensom köttet af somliga arter ätas der och hvar.
De svenska arterna kunna indelas på följande
sätt.
| I. | Tårna fyra. | |||
| A. | Hufvudet och halsen om sommaren svarta
eller svartbruna. Näbben spenslig och föga krökt i spetsen. | |||
| 1. | De yttre handpennorna med hvita spetsar.
Tarsen 23 mm. L. minutus (dvargmås). | |||
| 2. | De yttre handpennorna med svarta spetsar.
Tarsen 43 mm. L. ridibundus (skrattmås). | |||
| B. | Hufvudet och halsen hvita eller hvitaktiga. Näbben stark. | |||
| 1. | Manteln blågrå. | |||
| a. | Handpennorna med mer eller mindre svart. | |||
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
