Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mähly ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obetydlig ström genom Qvicksund till den andra
bassängen, fjärden Blacken och
Vesteråsfjärden, med en medelhöjd öfver Östersjön af 60
cm. I denna bassäng infalla från s. Eskilstunaån
och från n. Svartån. En tredje bassäng bilda de
genom en skärgård från den förra skilda Gran-,
Norr- och Oxfjärdarna, hvilka omsluta Ängsön, från
n. upptaga Sagån samt mot s. ö. utsända Söder- och
Strengnäsfjärdarna på hvar sin sida om Fogdön och
Vansön, som numera sammanhänga med hvarandra och med
fastlandet. Vidare österut förgrenar sig M. i många
sund och smärre fjärdar, omslutande en mängd öar,
bland hvilka de största äro Tosterö, Aspö, Märsö,
Oknö, Arnö, Selaö och Grönsö, men förenar åter
sitt vatten, efter att hafva passerat Kolsundet
och Grönsöfjärden, i den fjerde och vidsträcktaste
bassängen, Prestfjärden och Norra Björkfjärden,
till hvilka ansluta sig i n. Ekolsundsviken,
i s. v. Gripsholmsfjärden och i s. ö. Södra
Björkfjärden. Der når ock M. sin största bredd
i n. och s., öfver 50 km. Vattnets höjd öfver
Östersjön räknas i medeltal till 45 cm. Åter möter
en samling stora öar: Adelsö, Björkö, Munsö, Ekerö,
Svartsjölandet (Färingön), Lofö, Kungshatt, Fogelö,
norr om hvilka utbreda sig Bro- och Näs-fjärdarna,
Görväln och Löfstafjärden, under det de skiljas
från Södermanlands fastland genom Bockholmssund
och Ekeröfjärden. Der närma sig de norra och södra
fastlanden alltmer hvarandra; vattnet sammantränges i
de smala sunden på bägge sidor om ön Stora Essingen,
hvarefter sjön å nyo vidgar sig i sin sista och
minsta bassäng, till hvilken höra Ulfsundasjön,
Årstaviken och Riddarfjärden. Från denna sistnämnda,
som har en medelhöjd af endast 29 cm., utfaller M. i
Östersjön vid Stockholm genom Norrström och den med
sluss försedda Söderström. En annan utfartsväg
från M. till hafvet bildar Södertelge kanal från
södra änden af Södra Björkfjärden. Ett särskildt
vattensystem bildar den långa rad af fjärdar och
vikar, som fyller en djup sänka i Upland, hvilken
upptager Fyrisåns och Örsundsåns vatten samt genom
sunden vid Almarestäk står i förbindelse med fjärden
Görväln: Skarfven, Sigtunafjärden, Skofjärden, Ekoln,
Gorran, Oxen och Låstaviken.
M. har ett betydligt djup; 20 m. är icke ovanligt. På
de stora fjärdarna är djupet ännu större; det största
lär träffas på Prestfjärden, 64 m. Största delen af
sjöns vattenmassa ligger alltså under Östersjöns
yta. I öfrigt vexlar den i vanliga fall ringa
nivåskilnaden emellan M. och Östersjön efter olika
omständigheter. Under östliga vindar är det icke
ovanligt, att Östersjöns yta vid Stockholm blir högre
än M:s, så att hafsvattnet strömmar uppför Norrström
(»uppsjö»). Det inströmmade saltvattnet qvarstannar
delvis på djupet af de östliga fjärdarna, hvadan
derstädes träffas hafsfauna och hafsflora. På grund
häraf har man ansett M. ännu icke vara en fullt färdig
insjö, utan snarare en hafsvik i sitt sista stadium
af öfvergång till insjö. Rörande den nordiska mytens
föreställning om sjöns uppkomst se Gefjon.
M:s öar och stränder berömmas för sin fägring. Väl
saknas storartade scenerier. Bergen nå sällan på
södra stranden en större höjd än 50 m. Vid norra
stranden och på öarna äro kullarna oftast ännu
lägre och spridda öfver vidsträckta slätter. Men
ingenstädes torde i så rikt mått som här träffas
den milda, idylliska, men dock alltid friska och
lifliga stämning i landskapet, som måste i hög grad
behagligt tilltala hvar och en, som har öppet öga
och sinne för naturens skönhet. Härtill bidrager i
hög grad den saftiga grönska, som öfverallt möter
ögat och framförallt annat skänker Mälarestränderna
deras tjusningskraft. Såväl på öarna som på det
omgifvande fastlandet är jordmånen i allmänhet mycket
bördig. Odlad bygd har ock här funnits sedan uråldriga
tider, hvadan fornminnena äro talrika; men landet
är icke så tätt befolkadt, som man af dess naturliga
rikedom skulle hafva anledning förmoda. Måhända kan
orsaken härtill sökas i den stora mängd slott och
herresäten, som kransa M:s stränder och mellan hvilka
största delen af dessa utaf naturen rikt gynnade
trakter från forna dagar varit och fortfarande äro
fördelade.
Tolf städer ligga vid M. eller så nära denna sjö, att
de kunna anses vara Mälarestäder. En mycket liflig
sjöfart, mest med ångbåtar och smärre segelfartyg,
eger rum på M., hvars yta nattetid upplyses af 9
ledfyrar. Sjöns hela längd i ö. och v. är omkr. 117
km.; bredden vexlar från 50 till 0,5 km. Hela arealen
är 1,162,6 qvkm., oberäknadt 489,2 qvkm. öar och skär.
A. G.
Mälby, Mällby. Se Mellby.
Mällösa. Se Mellösa.
Mälsåker, gods på Selaön i Mälaren, Ytter-Selö
socken, Södermanlands län, utmärkt vackert beläget
vid Prestfjärden med utsigt öfver segelleden. Det
omfattar med underlydande 30 7/8 mtl, deraf 1 1/2 mtl i
Toresunds socken, och är taxeradt till omkr. 700,000
kr. Gården är mycket gammal. Genom gifte kom godset
i början af 1600-talet från kaggska till soopska
slägten, i början af 1700-talet till gyllenstiernska
slägten och grefliga ätten Wachtmeister af M. samt
genom grefvinnan E. M. Wachtmeisters gifte med
presidenten grefve H. von Fersen till deras son,
den bekante partimannen riksrådet grefve F. A. von
Fersen. 1853 såldes det af hans sons måg grefve
K. A. Gyldenstolpe till presidenten F. Åkerman och
efter dennes död till nuv. egaren, Fr. Werner.
Mälzel, Johann Nepomuk, tysk mekanisk uppfinnare,
f. i Regensburg 1772, d. 1838 i Förenta staterna, egde
jämte ett ovanligt musiksinne en afgjord fallenhet för
mekaniska konstruktionsarbeten samt utbildade denna i
Wien, senare äfven i London och Paris. Han uppfann
panharmonikon (1800, väsentligen förbättradt 1808),
konstruerade flere unika mekaniska automater och fick
sitt namn fäst vid uppfinningen af metronomen (se
d. o.), en förbättring af en år 1796 af den tyske
kantorn Stöckel konstruerad taktmätare. I denna
uppfinning var det dock en holländsk mekaniker
Winkler, som hjelp te honom med den vigtigaste
insatsen (den flyttbara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
