Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mähly ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vigtens anbringande), och M. måste inför en
kommission erkänna dennes prioritetsanspråk i detta
afseende.
Mänader. Se Menader.
Mänken. Se Flodillrar.
Mäntsälä, 1. Domsaga i Nylands län, Finland, lyder
under Åbo hofrätt och utgöres af 3 tingslag samt
omfattar Mäntsälä, Mörskom, Orimattila och Artsjö
socknar samt Askola och Pukkila kapell. Areal 1,381
qvkm. 25,123 innev. (1883). – 2. Socken i ofvannämnda
domsaga och län, Helsinge härad, är ett imperielt
pastorat af 3:dje kl., Borgå stift, Helsingfors
kontrakt. Areal 601 qvkm. 7,088 innev. (1883), till
största delen finsktalande. A. G. F.
Mäntyharju. 1. Domsaga i S:t Michels län, Finland,
lyder under Viborgs hofrätt samt omfattar 3 tingslag:
Mäntyharju, Hirvensalmi och Kristina socknar. Areal
3,038 qvkm. 24,883 innev. (1883). – 2. Socken i
ofvannämnda domsaga och län, Heinola härad, utgör ett
konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Borgå stift,
S:t Michels kontrakt. Areal 1,521 qvkm. 12,378
innev. (1883), finsktalande. A. G. F.
Mär. Se Maire.
Märe l. Mären, gård i Sparbo församling, Nordre
Trondhjems amt, Norge, var under hedinatiden förnämsta
offerstället i Tröndalagen. Der stod ett ansenligt
gudahus, hvars afgudabilder Olof Tryggvesson 997
lät förstöra.
Märg, medulla. 1. Anat., den i benens inre hålor
befintliga mjuka substansen; de mjuka organ, som ligga
inneslutna i fastare väfnader (t. ex. ryggmärgen);
den inre massan i vissa organ, då hon till utseende
eller fysikalisk beskaffenhet afviker från den yttre
(t. ex. i njurarnas inre). Benmärgen utgöres af flere
slags celler (lymfoida, blod-, fett- och egentliga
märgceller m. fl.) jämte kärl, sammanhållna af en
ringa mängd areolär och adenoid bindväf. Hela massan
är mjuk och saftig samt fyller knotornas alla större
håligheter. I de cylindriska benen, som hafva en
central, långsgående märghåla och derför kallas
»märg-» eller »benpipor», utmärker sig märgen för
större fetthalt och är blekt gul; i andra knotor
och i benpipornas svampiga ledändar är han blöt,
föga fettrik och till färgen rödgrå. – Åt märgen
har man på senare tider velat gifva den särskilda
betydelsen att i väsentlig mån deltaga i bildningen
af de röda blodcellerna. – 2. Bot., den innersta,
i midten befintliga delen af en dikotyledon eller
polykotyledon och undantagsvis en monokotyledon
stam. Denna centrala del är bildad af grundväf,
bestående af tunnväggiga parenkymceller. Härigenom
är märgen alltid af lösare byggnad eller mindre
hårdhet än den omgifvande veden, som är bildad
af prosenkymceller med förtjockade väggar. Ofta
nog har märgen olika färg i jämförelse med veden;
vanligen är färgen hvitaktig. En del stammar hafva
en mycket tjock märg, såsom fläderbusken och många
arter af slägtet Aralia, synnerligast A. papyrifera
Hook., som lemnar råämnet till det bekanta kinesiska
»rispapperet». I andra fall kan märgen resorberas och
alldeles försvinna, så att i stammens midt finnes i
st. f. märg en centralt löpande kanal,
t. ex. hos qvesveden, Solanum Dulcamara L., och de
flesta umbelliferer. Hos de s. k. »sagopalmerna»
är märgen mycket grof och stärkelserik. Jfr
Märgstrålar. 1. G. v. D. 2. O. T. S.
Märgel. Se Mergel.
Märgpumpa. Se Växtmärg.
Märgstrålar, bot., äro skiflika eller bandlika,
vertikalt stående bildningar af tunnväggiga
parenkymceller, hvilka utgå under första året
från märgen (»primära» märgstrålar) mellan ved-
och bastknippena samt öfvergå omärkligt i den
primära barkens inre del (»mellanbarken»), hvilken
är bildad af samma slags celler som märgen och
märgstrålarna. De följande årens märgstrålar, som
bildas hos dikotyledona och polykotyledona stammar
samtidigt med nya ved- och bastlager, sammanhänga
icke med märgen (»sekundära» märgstrålar), men
fortsättas ut till »mellanbarken» och öfvergå i
denna. Märgstrålarna underhålla förbindelsen mellan
stammens inre delar och barken. Genom ombildning
af märgstrålarna hos en del växter uppkomma nya
ämnen, såsom växtslem (»dragant») och gummi.
O. T. S.
Märke, bot. Se Pistill.
Märkesman. Se Hird.
Märket, fyr på klippan af samma namn i finska andelen
af Bottniska viken, 6 sjömil i ONO 1/2 O från svenska
fyrbåken Understen och 7,5 sjömil i NV från holmen
Signilsskär i Ålands-ögruppen. Fyren, som är byggd
1885, har lysapparat af 3:dje ordningen enligt
Fresnels system samt omgående hvitt sken med blink
hvar 6:te sekund. Fyrskenets höjd öfver hafsytan
är 16,63 m. Fyrens matematiska lysvidd är 8,58 min.
A. G. F.
Märkrulla, en skriftlig uppgift, som af utrikes
ifrån kommande fartyg skall medföras och i
allmänhet aflemnas till den ombord först ankommande
tullbetjenten. Märkrullan skall innehålla uppgift
å fartygets namn och tontal, stället, hvarifrån
det kommer och dit det är destineradt, fartygets
last upptagen i mått eller i antalet kolly, med
deras märken, nummer, beskaffenhet och innehåll,
om detta är kändt, äfvensom lastemottagarens eller
emottagarnas namn och besättningens antal. Äfven
skeppsförnödenheter och skeppsprovision böra upptagas,
sådana de befinna sig, då märkrullan aflemnas. L. H.
Märla, sjöv., medelst garn (märling) l. dyl. fästa
ett klädt lik (segellik) vid sitt segel. Detta
fastgöringssätt kallas äfven tränsa. L. H.
Märldjur, loppkräftor, Amphipoda, zool., utgöra
den första underordningen under Edriophthalmata
(Arthrostraca, ledkräftor) bland Crustacea. Märldjur
en hafva kroppen i regeln sammantryckt från
sidorna, med 7, sällan 6, fria toraxsegment, gälar
å bröstfötterna och långsträckt (undantagsvis
förkrympt) bakkropp, hvars 3 främre segment hafva
hvar sitt par af simfötter och de 3 bakre lika många
par svansfötter. Hithörande kräftdjur indelas af
nyare zoologer i en mängd grupper, familjer och
underfamiljer, hvilka i de flesta fall lefva vid
hafsstränderna. Den egentliga märlan, Gammarus pulex
L., och G. neglectus Lilljeb. lefva i Sveriges insjöar
och floder. Märleslägtet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
