Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval / 705-706 (1887) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mähly ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

veka, trådformiga antenner, med en bigren till
de främre. De båda främre benparen sluta med
rörliga klor. Bakkroppens 3 sista segment äro i
bakkanterna försedda med taggar, och svansskifvan är
delad. Märldjuren lefva af rof och förtära, likasom
deras anförvandter, isopoderna, -animaliska ämnen
med glupskhet. O. T. S.

Märling, sjöv., smal tvågarnslina. Jfr Märla.
L. H.

Märlprim, märlspik, splitsknop, sjöv., en större
eller mindre i ena änden spetsig och stundom något
böjd jernbult, som nyttjas vid splitsning och andra
sjömansarbeten. L. H.

Märs (Holl. o. T. mars, Eng. top), skeppsb.,
ett kring en masttopp i horisontalt läge fäst
plan af plankor och ribbor, hvilande på lång- och
tvärsalningarna och tjenande till att gifva
stängvanten större spridning, hvarigenom äfven
stången får en bättre stöttning sidovägen. Märsen
består af en botten af plankor, omgifven af en
tjockare karm, kallad kransskål l. märsrand. Midt
i märsen är en fyrkantig öppning, kallad märsruta
(äfven björnhål, se d. o.). Se fig. i art. Mast.
J. G. B.

Märsfall, sjöv., tåg eller talja, hvarmed märsrån
med sitt segel upphissas. L. H.

Märsgastar, sjöv., det folk (särskildt ombord
å örlogsfartyg), som är afdelt att tjenstgöra i
märsarna, beslå och refva märssegel samt i allmänhet
förrätta arbeten »till väders». L. H.

Märsrand. Se Märs.

Märssegel. Se Segel.

Märsstång. Se Mast.

Märta, en svensk form för Margareta, förekommer
ofta vexelvis med detta namn såsom tillhörande
flere i Nordens historia bekanta qvinnor. Se
bl. a. Leijonhufvud, M. (den s. k. »Kung Märta»).

Märta Ivarsdotter. Se Mätta Ivarsdotter.

Mäsk, ett affall, som erhålles vid ölfabrikation och
äfven plägar kallas draf; i vidsträcktare betydelse
den sockerhaltiga eller sött smakande vätska, som
bildas genom inverkan af diastas eller maltextrakt på
stärkelseartade ämnen (såsom mjöl, potates m. m.). –
Den operation vid bränvins- och öltillverkningen,
hvarigenom stärkelsearterna i sädesslag och rotfrukter
m. m. förvandlas till drufsocker för att sedan genom
tillsats af jäst öfvergå till alkohol och kolsyra,
kallas mäskning, och derför bruka äfven alla sådana
vätskor, med hvilka denna sockerbildningsprocess
företages, utmärkas med det gemensamma namnet mäsk. Om
emellertid den klara delen af vätskan, eller vörten,
frånsilas, så att endast sådor, skaldelar och öfriga
olösta ämnen efter mäskningsprocessen återstå,
benämnes denna återstod draf, eller mäsk i mera
inskränkt och egentlig bemärkelse. Det är detta ämne
eller affall, som genom sin halt af qväfvehaltiga
substanser jämte återstående delar af stärkelse
och andra s. k. kolhydrat bildar ett kraftigt och
värderikt fodermedel för kreatur (såväl mjölkboskap
som svinkreatur och göddjur). Bryggerimäsken, eller
resten efter maltet vid ölbrygd, innehåller öfver 70
proc. vatten och omkr. 24 à 25 proc. torrsubstans. En
fullständig analys visar i medeltal följande
resultat :

Vatten	76,5.
Proteinämnen eller qväfvehaltiga organiska närande beståndsdelar	4,5.
Fett	0,5.
Kolhydrat eller qväfvefria organiska närande beståndsdelar	10,0.
Växttråd eller cellulosa	7,0.
Askbeståndsdelar	1,2.
––––––––––––––
	100,0.

Ungefär en tredjedel af askans vigt utgöres af
fosforsyra, deremot är kalihalten ringa. Jämförelsen
mellan de qväfvehaltiga och qväfvefria närande
beståndsdelarna visar, att mäsk (draf) är ett
kraftfodermedel, som bör blandas med andra foderämnen
(potates, rofvor m. fl.), hvilka äro rikare på
kolhydrat, för att de qväfvehaltiga och qväfvefria
närande beståndsdelarna i födan skola förhålla sig
till hvarandra som 1 till 4 eller 5, och hvilket
förhållande vanligen anses såsom det normala vid
utfodringen af de större husdjuren. Mäsken innehåller
äfven hvarjehanda aromatiska ämnen, som göra fodret
särdeles begärligt för kreaturen. Såväl vid gödning
som för mjölkproduktion visar mäskutfodringen
god näringseffekt, i synnerhet om man derjämte
tillsätter någon del af andra lämpliga foderämnen
till blandningen, så att de närande beståndsdelarna
mera fullständigt och i normala proportioner kunna
assimileras. Som mäsk tillika är ett i allmänhet
mycket lättsmält kreatursfoder, kan man betala den
jämförelsevis ganska högt, under förutsättning dock
att längre transporter ej behöfva ifrågakomma,
hvilket ej rätt väl skulle lämpa sig för ett
fodermedel af så hög vattenhalt som detta. Enligt
det vanliga sättet att beräkna handelsvärdet af ett
foderämne, jämfördt med ett annat närbeslägtadt,
förhåller sig antalet värdeenheter för mäsk till
antalet värdeenheter för t. ex. hafre som 73,4
till 280. Om det i handeln gällande priset å hafre
är t. ex. 3 kr. 50 öre pr centner, bör sålunda en
centner mäsk betinga omkr. 92 öre. Det fodermedel,
hvarmed mäsk närmast kan jämföras, är sädesdrank (se
Drank), som dock stundom innehåller ända till 90 à 96
proc. vatten. Emellertid är torrsubstansen i mäsk och
drank af ungefär enahanda sammansättning, ehuru till
följd af den höga vattenhalten handelsvärdet af en
centner drank utgör endast hälften mot priset för en
lika stor vigt mäsk eller draf. För kreaturen är dock
mäsken vanligen ett helsosammare fodermedel än drank,
emedan detta sistnämnda ämne ej så sällan innehåller
en del alkohol eller sprit, som stannat qvar i
dranken. Derjämte bildas stundom under spritjäsningen
hvarjehanda mindre flyktiga alkoholarter, såsom
amylalkohol, eller finkelolja, m. fl., hvilka
vid destillationen ej öfvergå tillsammans med den
egentliga spriten, utan qvarstanna i dranken och
kunna göra denna till ett föga helsosamt, för att ej
säga rent af giftigt, foderämne. Dylika olägenheter
inträffa väl sällan i fråga om mäsken; emellertid
kan ock denna någon gång blifva skadlig derigenom
att den vid längre förvaring alltför mycket surnar
eller ock öfverdrages

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>