Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval / 707-708 (1887) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäskkarsskatt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med mögelbildningar. Under vintern eller i kall
väderlek kan dock mäsken bibehålla sig ganska länge
tämligen oskadad. Då foderämnen, som innehålla
en stor mängd fria syror, kunna menligt inverka
såväl på kreaturens matsmältningsorgan, som
på mjölkens smak och egenskaper hos mjölkkor,
bör man tillse, att djuren ej få tillfälle
att förtära alltför stora qvantiteter af det
sura fodret, så vida detsamma ej uppblandas med
lämpliga tillsatser, hvilka kunna upphäfva eller
motverka de skadliga verkningarna. Skulle mäsken
under längre förvaring befinnas skadad af mögel,
kan man till en väsentlig del afhjelpa detta
genom att före utfodringen öfvergjuta den med
kokhett vatten, hvarigenom mögelsvamparnas
lifsverksamhet tillintetgöres. Skulle surningen
eller mögelbildningen alltför mycket genomträngt
fodermassan, så är rådligast att helt och
hållet förkasta densamma såsom foderämne och
i stället begagna den i komposter eller såsom
tillblandningsmedel i gödselstaden. Genom sin rikedom
på qväfve och hvarjehanda mineralbeståndsdelar eger
nämligen mäsken äfven ett ej så ringa gödselvärde.

Såsom exempel på lämpliga foderblandningar, i hvilka
bryggerimäsk ingår såsom en af hufvudbeståndsdelarna,
må slutligen anföras följande tvänne, passande för
mjölkkreatur.

		Skålp.			Skålp.
a)	Ängshö	12	b)	Ängshö	4
	Vårsädeshalm	6		Vårsädeshalm	12
	Mäsk	24		Råggröpe	9
	Rotfrukter	30		Mäsk	30
	Oljekakor	2		Oljekakor	2

Dessa foderqvantiteter äro beräknade pr dag och
för djur af omkr. 1,000 skålpunds vigt. Är djurets
lefvande vigt lägre, t. ex. 800 eller 600 skalp.,
minskas naturligtvis foderqvantiteterna pr dag i
förhållande derefter. C. E. B.

Mäskkarsskatt. Se Maltskatt.

Mäskning. Se Bränvinsbränning och Mäsk.

Mässa, messa, Lat. missa, hvilket anses hafva fått
denna betydelse genom missförstånd af orden ite,
missa est (näml. concio), »gån, församlingen är
upplöst», med hvilka diakonen vid gudstjensten
affärdade katekumenerna och andra, som ej skulle
deltaga i nattvarden. – 1. Urspr. detsamma som
nattvardens firande (i denna betydelse nyttjades
ordet ännu af Olaus Petri: »mässa är icke annat
än vår Herre Jesu Kristi nattvard»); sedermera i
rom.-katolska kyrkan gudstjenst i allmänhet, hos
oss vanligen endast hufvudgudstjensten (»högmässan»)
eller t. o. m. endast den s. k. altartjensten (att
sjunga i st. f. att läsa en del af dennas ritual
kallas hos oss att mässa). – Den nuv. mässan är
uppbyggd på grundvalen af den fornkatolska tidens
mässa med dess tvänne skarpt skilda afdelningar: missa
cathecumenorum och m. fidelium (se Gudstjenst). Till
följd af barndopets allmänna införande förenades
snart dessa afdelningar med hvarandra så, att den
förra endast blef en förberedelse till den senare, som
allt rikare utbildades (bl. a. med en mängd symboliska
former, såsom ljus, rökelse, mässkläder o, s. v.),
men äfven urartade. Församlingens aktiva deltagande i gudstjensten
inskränktes. Hennes tack- och böneoffer förvandlades
till ett genom presten förmedladt försoningsoffer;
bönen för martyrerna blef ett anropande af dem såsom
förebedjare, och asketernas plägsed att under fastan
i nattvarden åtnjuta endast bröd föranledde slutligen
i Vesterlandet, att kalken fråntogs lekmännen. De
nu angifna grunddragen togo likväl en olika gestalt
i den grekiska och i den romerska kyrkan. Den
grekisk-katolska mässan utbildades till en af
prest, diakon och kör utförd dramatisk-symbolisk
framställning af frälsningshistorien, med
tillbakasättande af predikan och församlingens aktiva
deltagande. – Den romersk-katolska mässan blef en
dogmatisk-historisk omgestaltning af församlingens
gudstjenst till det presterliga mässoffret, likaledes
med tillbakasättande af predikan och församlingens
aktiva deltagande (mässan hålles på latin för
församlingen, icke af församlingen), men med storartad
utbildning af kyrkoåret samt med sköna ingångsspråk,
kollekter, antifonier och seqvenser. Denna mässa
utträngde i Vesterlandet alla andra och var äfven i
Skandinavien under medeltiden ensamt rådande. (Äfven
den nuvarande svenska mässan företer spår af dess
inverkan.) Den föregås af en inledningsakt: initium
missae, vexelsång mellan prest och diakoner samt
syndabekännelse (confiteor). Sjelfva mässan består af
1) introitus (antifonier, psalmer, mindre gloria) med
det niofaldiga kyrie, större gloria, kollekt, epistel,
graduale med halleluja eller tractus, prosa eller
seqvens, evangeliet med »pris vare dig, o Kristus!»
samt trosbekännelsen (den nicenska), 2) offertorium
(nattvardselementens tillrustning och böner öfver dem)
samt, efter en tyst bön och praefation med sanctus
och hosianna, 3) canon missae, mässans förnämsta del,
som begynner med en förbön för de lefvande och en
åminnelse af helgonen samt med den af presten tyst
lästa offerbönen (hvarför äfven denna afdelning af
mässan i Sverige kallades »tigande mässa»), hvarefter
brödets och vinets förvandling till Kristi lekamen
och blod tänkes försiggå genom instiftelseordens
uppläsande (consecratio). De konsekrerade
elementen upplyftas (elevatio) för att tillbedjas
(adoratio). Prestens sjelfkommunion och Kristi
lekamens utdelande åt närvarande nattvardsgäster
föregås af Fader vår, pax Domini och agnus Dei samt
efterföljes af tacksägelsekollekt, benedicamus,
välsignelsen och Joh. evang. I: 1–14. – Alltefter den
större eller mindre högtidlighet, med hvilken mässan
firas, och administranternas större eller mindre
antal och rang får mässan olika namn, såsom missa
cantata (sångmässa), m. solennis (högtidlig mässa),
m. papalis (påfvemässa) o. s. v. Utom högmässan firas
äfven privatmässor (missae privatae l. m. solitariae,
stilla mässor och vråmässor), vid hvilka presten
ensam, utan ministranter och kör, läser mässan,
torra mässor (missae siccae), vid hvilka presten
njuter endast brödet, votivmässor (m. votivae),
som förrättas på någons beställning eller på förmäns
anordning, själamässor l. dödsmässor (missae pro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>