- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
711-712

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäskkarsskatt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mässling, messling (T. masern; E. measles;
Fr. rougeole; Lat. morbilli), med., en smittsam
allmän infektionssjukdom, merendels uppträdande
i skilda epidemier. Den visar sig som en feber
med ett öfver hela kroppen utbredt rödfläckigt
hudutslag i förening med katarr i näsa, luftrör
och ögats bindehinna, medförande snufva, hosta och
ljusskygghet. Smittämnet är sannolikt bundet vid någon
särskild art af bakterier och utbreder sig genom det
katarrala sekretet från ofvannämnda organ, möjligen
äfven genom hudutdunstningen och från det affjällande
utslaget, men icke mest från det sistnämnda – såsom
man förr trodde –, ty redan under inkubationsstadiet
kan sjukdomen smitta. Den största mottagligheten för
detta smittämne förefinnes mellan 2:dra och 10:de
lefnadsåret. Sällan angripas dibarn, oftare fullväxta,
i synnerhet om de ej förut genomgått sjukdomen. Endast
undantagsvis angripes någon mer än en gång af
densamma. I stora städer håller sig sjukdomen gerna
qvar, så att man finner sporadiska fall mellan de
särskilda epidemierna, hvilka bruka vara svårare om
vintern än om sommaren. Mässlingen blir sällan så
elakartad som skarlakansfebern, hvilken äfven är
lömskare genom sina eftersjukdomar. Verkningarna
af smittan visa sig vanligen först efter 12–14
dygn (således längre inkubationsstadium än
hos skarlakansfebern). Efter 3–4 dagars allmänt
illamående med måttlig temperaturstegring om aftnarna
(38–39° C.), rodnad och sveda i svalget, torr hosta,
röda, tårande, ljusskygga ögon, snufva och nysning
(prodromstadiet) kommer utslagsstadiet med stark
oro och temperaturstegring (omkr. 40°), stundom med
yrsel och allmänna konvulsioner. Utslaget visar sig
först på tinningar och kinder såsom mörkröda fläckar
med fina upphöjda punkter eller som små röda knölar
(papler), hvilka stundom stå så tätt, att de bilda
stora röda upphöjda fläckar, med frisk hud mellan
sig. De sprida sig småningom öfver hela ansigtet,
halsen, bröstet, armarna och låren. Utslaget står
vanligen i 3 dygn, men redan på 2:dra dagen efter
utslagets utbrott brukar temperaturen hastigt sänka
sig till den normala (37°). På sin höjd visa sig små
temperaturstegringar om aftnarna. Är icke den sjuke
fullt feberfri efter 4 dygns förlopp från utslagets
utbrott, är det skäl att misstänka någon komplikation,
såsom inflammation i luftrör eller lungor. Efter 2–3
dygn lägger sig och bleknar utslaget och det i samma
ordning, i hvilken det uppträdde, d. v. s. först
i ansigtet o. s. v. Nu kommer det feberfria
affjällningsstadiet, då öfverhuden afgår i form af
ett mjöl- eller kliformigt pulver, dess ymnigare,
ju starkare utslaget var. Äfven katarrerna upphöra
nu, och efter ytterligare 8–10 dagar har i normala
fall helsa inträdt. I svårare fall kan temperaturen
öfverstiga 40°, huden blifva torr och brännande,
tungan belagd med en torr, svartbrun skorpa (tyfös
mässling
), eller blir utslaget mera blodfläckigt
med blödning från näsa och inre organ (hemorragisk
mässling
), eller inträda komatöst tillstånd och
konvulsioner. I alla dessa fall
har man att befara en dödlig utgång. Stundom vänder
sig blodkongestionen nästan uteslutande till lungorna
och luftvägarna i st. f. mot huden. Härigenom
uppstår i lungan en farlig katarral inflammation,
som sedan kan öfvergå till lungsot, eller en
svår strupkatarr, som kan öfvergå till verklig
strypsjuka (krup). Vanligen sker detta i början
af utslagsperioden, då utslaget hastigt bleknar
(»slår in»), under det febern och de allmänna
symtomen förvärras. Behandlingen är den vid lindriga
febrar vanliga. Smittans spridande hindras, så vidt
möjligt, genom de sjukes tidiga isolering och genom
desinfektion. F. B.

Mässoffret (Lat. sacrificium missae). Enligt
romersk-katolska kyrkan är nattvarden ej blott ett
sakrament, utan äfven ett verkligt försoningsoffer,
som af presten frambäres till Gud, och hvarigenom Guds
nåd städse å nyo förvärfvas. Kristus, som en gång
offrade sig sjelf på korset för menniskorna, offras
nu på ett oblodigt sätt i mässan af presten, som
dervid företräder Kristus. Ty det är samma offer och
samma offerprest som på Golgata, enär Kristus sjelf
handlar i och genom presten. Mässoffrets verkan är ock
densamma, eller syndaförlåtelse för både närvarande
och frånvarande, för lefvande och för de aflidne,
som befinna sig i skärselden, hvarjämte mässoffret
tjenar till afvändande af pest och hungersnöd samt
allahanda timliga och andliga olyckor. Presten ensam
kan frambära detta offer; också är endast hans
närvaro nödig, hvilket gaf upphof till bl. a. de
s. k. »vråmässorna» och »själamässorna» (se Mässa 1)
samt till de många altarena i kyrkorna, enär blott en
mässa om dagen fick i regeln läsas vid hvarje altare.
K. H.

Mäss-skrud, den drägt, som presten inom den kristna
kyrkan bär vid mässans förrättande. Dess uppkomst
tillskrifves utan giltiga skäl den romerske biskopen
Hyginus omkr. 140; visst är, att den i 4:de årh. var
i bruk. Den har sin förebild i Gamla tests prestdrägt
samt fick i både den grekiska och den romerska kyrkan
en rik utbildning med symbolisk-mystisk betydelse. Den
grekiska kyrkans mäss-skrud utgöres förnämligast af
sticharion (motsvarande rom. alba, mäss-skjorta)
och felonion (= rom. casula, mäss-hake), hvarunder
bäres ett med guldstickade kors smyckadt band. I
den romersk-katolska kyrkan består mäss-skruden af
amictus l. superhumerale (ett kring halsen buret
fyrkantigt tygstycke), alba med gördel (cingulum),
casula, stola, manipulum (ursprungl. en svetteduk,
sedermera ett bredt band kring högra handlofven). För
kyrkoårets särskilda tider användas olika liturgiska
färger på casula, stola och manipulum. Ännu
rikare är biskopsskruden (se d. o.). I Sverige
bibehölls en lång tid den katolska mässdrägten. Ännu
utgöra alba (mäss-skjortan) och casula (mäss-haken,
af Gam-malsv. hakul, Isl. hökull, kappa, mantel)
den egentliga ämbetsskruden vid nattvardsmässan och
synas äfven vara föreskrifna i kyrkolagen 11: 10
(»vanlig skrud och prydnad»), men derjämte prestkrage
och, då förenämnda skrud icke begagnas, prestkappa.
K. H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free