- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
735-736

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Möller ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mörner, svenska adliga ätter, som härstamma från
de brandenburgske adelsmännen sysslingarna Otto
Helmer
(se M. 1) och Stellan Otto (d. 1643, såsom
landshöfding i Vesterbotten) von M. till Zellin och
Clossow, hvilka på 1590-talet gingo i svensk tjenst
och naturaliserades, den förre 1598, den senare
1627. Otto Helmers son Karl (se M. 2) blef 1652
friherre och stamfader för friherrliga ätten M. af
Tuna,
som utslocknade på svärdssidan 1824. Karls
sonsohs sonson Karl (se M. 3) blef 1800 grefve och
dog barnlös 1821. En af Stellans söner, Hans Georg
(se M. 5), blef 1674 friherre och fick 1676 Morlanda
på Orust till friherresäte, hvarefter hans friherrliga
ätt kallades M. af Morlanda. En gren af denna ätt
erhöll med Hans Georgs son Karl Gustaf (se M. 6)
1716 greflig värdighet.

I. Tuna-grenen.

1. Mörner, Otto Helmer von, ämbetsman, född på
Zellin i Brandenburg d. 8 Maj 1569, inkom 1596 till
Sverige jämte sin broder Bernt Didrik, för att der
utsöka en slägtens fordran, och antogs i hertig Karls
hoftjenst. Han var 1600–06 konungens hofmarskalk,
derefter landshöfding i Åbo (under denna tid afslöt
han såsom svensk kommissarie 1609 års bekanta
traktat med ryssarna i Viborg) och utnämndes 1611
till kammarråd. Död i Nyköping 1612.

2. Mörner, Karl, friherre, riksråd, den föregåendes
son, född i Stockholm d. 21 Febr. 1605, studerade
1622–29 i Leiden och Paris. Han tjenstgjorde som
hofjunkare hos Gustaf II Adolf under tyska kriget ända
till konungens död samt följde sedan konungens lik
till Stockholm. (Enligt egen uppgift var han under
slaget vid Lützen med konungen »från början till
slut» samt »låg hela natten bredvid hans lik».)
1635–36 var M. assessor i Göta hofrätt, tjenstgjorde
1636–41 i Kammarrevisionen och satt 1641–45 såsom
ståthållare på Viborg. Han utnämndes 1645 till
generalguvernör öfver Ingermanland, 1651 till
president i Dorpts hofrätt, 1653 till riksråd och
1662 till president i Göta hofrätt. Död i Dorpt d.
25 Maj 1665. M. erhöll 1652 friherrlig
värdighet.

3. Mörner, Karl Karlsson, grefve, landtmarskalk,
riksståthållare, den föregåendes sonsons sonson,
föddes på Rödjenäs i Björkö socken (Jönköpings,
län) d. 1 Dec. 1755, ingick tidigt på den
militära banan, till en början vid artilleriet, och
tjenstgjorde tillika såsom kavaljer hos kronprinsen
Gustaf Adolf. Det stora inflytande M. i sistnämnda
egenskap förvärfvade har man, antagligen med
allt skäl, tillskrifvit Gustaf IV Adolfs vägran att
inlåta sig på de armfeltska konspirationsplanerna
(1794). Chefskapet vid Kalmar regemente (1795)
torde väl närmast hafva varit en belöning för M:s
välförhållande vid detta tillfälle. Platsen
utbyttes 1802 mot sekundchefsbefattningen vid Svea
garde. 1808 utnämndes M. till generalmajor och
1809 till befälhafvare för den i Skåne sammandragna
»södra armén,. 1811 till vice-guvernör och
militärbefälhafvare i Pommern och 1812 till general,
serafimerriddare och öfverståthållare. Hans verksamhet
i sistnämnda egenskap (till år 1816)
intager i Stockholms historia ett ganska framstående
rum. Under tiden nämndes han 1814 till excellens
och vid 1815 års riksdag till landtmarskalk. 1816
blef han fältmarskalk och kallades att efterträda
von Essen såsom riksståthållare i Norge. Ej utan
största tvekan mottog M. det lysande anbudet,
men den aktning och kärlek Karl Johan förutsagt att
M. skulle vinna hos norrmännen tillföllo honom i rikt
mått. Hans rättframma, något borgerliga sätt att vara
bildade ock, särskildt inför den tidens norrmän,
en synnerligen behaglig motsats till företrädarens
högförnäma stelhet och nedlåtenhet. »Utan att ega
några egentligen lysande själsgåfvor var M. af
naturen utrustad med de mera solida egenskaper,
som voro egnade att tillvinna honom oinskränkt
förtroende af både konung och folk. Jemnhet i sinnet,
försigtighet i pröfning, kraft i besluten, godt
omdöme, lätthet att fatta äfven invecklade frågor,
kärlek till rättvisa samt oförvitlig oegennytta äro
de vackra drag, som enstämmigt tilldelas honom af
personer, som stått honom nära». Hans afskedstagande
från riksståthållareskapet d. 10 Okt. 1818 har,
helt visst utan grund, satts i förbindelse med
de norska bondeoroligheterna i Augusti samma
år. Verkliga anledningen torde väl hafva varit en
vid nära 63 års ålder ganska naturlig längtan efter
hvila. I tillbakadragenhet tillbragte M. också
sina få återstående år. Han afled i Stockholm
d. 24 Juni 1821. M. erhöll 1800 greflig värdighet.
J. H.

4. Mörner, Ludvig, friherre, biskop, den
föregåendes broder, föddes d. 6 Dec. 1764 på
Rödjenäs, egnade sig först åt den militära banan,
men inskrefs 1786 såsom student i Upsala, der han
1791 blef filos. magister. Efter att 1793 hafva
utgifvit en afhandling De veterum romanorum theatris
förordnades han s. å. till docent i romerska
antiqviteter, men erhöll 1794 kallelse att blifva
hofpredikant, hvarefter han prestvigdes och utnämndes
redan s. å. till kyrkoherde i Ljungby och Hossmo
regala pastorat i Kalmar stift. (Han tillträdde
pastoratet först 1796.) Vid biskopsvalet i Vexiö
stift 1800 erhöll han till allmän öfverraskning
de flesta rösterna, fick fullmakt på ämbetet och
promoverades s. å. till teol. doktor. M. deltog
i riksdagsarbetet alltifrån 1809 och var vid den
sista riksdag han bevistade, 1823 års, vice talman
i presteståndet. Han afled i Stockholm d.
19 Okt. 1823.

II. Morlanda-grenen.

5. Mörner, Hans Georg, friherre, krigare, ämbetsman,
född d. 24 Juni 1623, son af Stellan Otto M. (se
ofvan), tjenade sig under trettioåriga kriget och
Karl X:s polska krig upp ifrån ryttare (1644)
till öfverste och chef för Smålands kavalleri
(1657) samt blef slutligen (1675) generallöjtnant.
Särskildt omtalas han med beröm för sin bravur
vid Krakov (1655) och i tredagarsslaget vid Varsjav
(1656). M. blef 1672 landshöfding i Jönköpings
län samt 1679 guvernör öfver Kalmar och Kronobergs
län och 1680 öfver Kronobergs och Jönköpings län.
Han afled i Jönköping d. 11 Aug. 1685. År 1674 erhöll
han friherrlig värdighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free