- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
739-740

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörner ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


11. Mörner, Adolf Göran, grefve, statsråd,
den föregåendes syssling, föddes d. 27 Juli
1773 på Espelunda i Nerike, egnade sig efter
slutade studier i Upsala (1791) åt den civila
ämbetsmannabanan samt gjorde någon tid
diplomatisk tjenst dels i utlandet, dels,
från 1795, såsom andre sekreterare i kabinettet för
utrikes brefvexlingen. Han anställdes ock (1796)
såsom kavaljer vid hertiginnans af Södermanland
hof. Fastän M. hos Gustaf IV Adolf stod
i ganska stor gunst och derpå rönte åtskilliga
prof, tog han under den bekanta riksdagen
i Norrköping år 1800, vid hvilken tid
han var t. f. kabinettssekreterare, plats bland
oppositionen. Afsked från stats- och hoftjenst
blef deraf en följd, men M. var i den lyckliga
ekonomiska ställning, att detta ej kunde vålla
honom synnerligt obehag. På det vackra Espelunda
fann han rik ersättning i fortsatta studier
och ett börjande angenämt familjelif, till dess
efter 1809 års statshvälfning äfven för honom en
ny dag af verksamhet i statens tjenst randades.
Han deltog lifligt i förhandlingarna vid
riksdagarna 1809, 1810 och 1812 och utöfvade
derjämte en icke obetydlig literär verksamhet.
De mindre vanliga kunskaper på det finansiella
och statsekonomiska området, om hvilka hans mot
Grevesmöhlens »Åskådaren» riktade polemiska
uppsatser i »Journalen» buro vittne,
sägas hafva ådragit sig Karl Johans synnerliga
uppmärksamhet och varit egentliga anledningen till
hans utnämning till statssekreterare vid Handels-
och finansexpeditionen (Nov. 1812). Samma år
vann han Svenska akademiens stora pris för sitt
svar på frågan: »Hvilka äro medlen att hos
ett folk uppväcka och underhålla patriotism och en
rätt nationlig anda?» Sedan han år 1814
varit en af kommissarierna vid underhandlingarna
med Norge och vid följande års riksdag uppträdt
mot Särskilda utskottet till försvar för de
friare åsigter, som då i fråga om handel och
näringar började göra sig gällande, utnämndes
han 1815 till statsråd. 1818 invaldes han, efter
biskop J. Wingård, i Svenska akademien och 1819 i
Vetenskapsakademien samt kallades 1821 till direktör
för Landtbruksakademien och 1826 till hedersl. af
Vitt. hist. o. ant. akademien. (Han var dessutom
ledamot af Musikaliska akad., Vetenskapssocieteten i
Upsala samt andra in- och utländska samfund.) M., som
1822 erhöll excellenstiteln och sedan d. 18 Maj 1837
var t. f. statsminister för utrikes ärendena, afled
i Stockholm d. 30 Jan. 1838. Af samtiden tecknas
M. såsom en man af mångsidiga kunskaper
och ovanlig arbetsförmåga. Lifligt och varmt
försvarade han sina åsigter samt åtnjöt städse allmän
aktning för redbarhet och duglighet. Utom de
redan nämnda profven på hans literära verksamhet
böra nämnas åminnelsetalen öfver A. G. Silverstolpe
(1821) och L. A. Mannerheim (1837) samt en serie
Berättelser vid Landtbruksakademiens sammankomster
(1828–34). J. H.

12. Mörner, Karl Otto, friherre, militär,
»konungamakaren», bekant för sitt dristiga ingripande
i tronföljarevalet efter Karl Augusts
död, var sonsons son till en yngre son af M. 5
och föddes i Upsala d. 22 Maj 1781. Han deltog
såsom fänrik vid Uplands regemente med ganska
stor utmärkelse i pommerska (1805–07), norska
(1808) och finska (s. å.) krigen, utnämndes 1809
till löjtnant och utvecklade på denna blygsamma
plats den skickelsedigra verksamhet för Bernadottes
utväljande till Sveriges kronprins, hvarom berättas
i art. Karl, svenska, konungar, sp. 302–303. En af
Karl Johans första åtgärder efter ankomsten till
Sverige var att låta befria M. ur den arrest, som
genast efter hemkomsten blifvit honom anbefalld på
grund af hans åtgöranden i Paris. M. utnämndes 1811
till kapten i armén och adjutant hos kronprinsen,
men blef ingalunda öfverhopad med gunstbevis, som
mången väl kunnat förmoda. I armén avancerade han
småningom till öfverste (1818), bestridde ock någon
tid (1818–19) ståthållareskapet på Rosersberg och
(1824) landshöfdingebefattningen i Jämtlands
län samt erhöll slutligen den inkomstgifvande
tullinspektionssysslan vid Blockhusudden vid
Stockholm (1829–41). Men dertill inskränkte sig
ynnestbevisen, åtminstone i det offentliga; flere
gånger lär dock Karl Johan hafva nödgats betala hans
skulder. Vid ett af dessa tillfällen använde M. sin
skrift Berättelse om ursprunget till tronföljarevalet
i Örebro år 1810
(1834) såsom medel att framtvinga
understödet. M. afled i Vaxholm d. 17 Aug, 1868.
J. H.

13. Mörner, Karl Gustaf Hjalmar, grefve, militär,
genre- och bataljmålare, son af M. 9, född i Stockholm
d. 7 Maj 1794, blef 1806 kadett vid krigsakademien
och 1810 kornett vid Smålands lätta dragoner. Han
följde 1813 detta regemente till Tyskland, der han
anställdes vid generallöjtnant Skjöldebrands stab
samt bevistade slagen vid Grossbeeren, Dennewitz,
Leipzig och Bornhöft, i hvilket sistnämnda slag
han förvärfvade sig tapperhetsmedaljen. Hans redan
i barnaåren visade böjelse för konsten dref honom
att lemna den militära banan och i stället söka
utbilda sig i måleriets teknik, och han styrde
derför 1816 kosan till Italien. Der uppehöll han
sig i tolf år, under hvilka hans konst nådde sin
fulla utveckling. Det första offentliga profvet
af densamma blef hans egenhändigt etsade samling af
scener ur Il carnevale di Roma (1820), hvilken han
äfven sjelf färglade. Den friska blicken på lifvet,
den fyndiga sammansättningen, den redan lediga,
teckningen visa, att konstnären befann sig på
god väg mot mästerskapet. Snart begynte han med
oljemålningen, efter det han 1823 erhållit en af
konstakademiens resepensioner. Han utförde Bataljen
vid Grossbeeren, Bataljen vid Dennewitz
(1824,
för konungen), Fransk grenadier, Tiggande gubbe
(båda s. å.), Folkscen vid Monte Testaccio i Rom
(1825, nu i Nationalmuseum), Kalabaliken i Bender
(s. å.) m. fl. Man berömde i allmänhet anläggning och
karakteristik i dessa bilder, men fann färgen tung
och osäkert behandlad. I Neapel (1827) tecknade och
litografierade han en följd folkscener, som länge
utgjorde mönster för efterföljare och tillika gaf
M. uppslaget till den konstart, i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free