Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mörner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken hans ursprungsfriska teckning kunde gifva
sig ett omedelbart uttryck. I Paris (1828) utgaf
han äfven Scènes populaires de Naples, litografiska
blad, som vunno allmänt bifall. S. å. återkom
han till Stockholm. I hemlandet hade han under
sin långa frånvaro befordrats till löjtnant 1820
och erhållit ryttmästares n. h. o. v. 1823. I
Febr. 1829 invaldes han i Götiska förbundet, der
han antog namnet Hjalmar Romfarare. Han idkade
äfven här flitigt sin teckningsverksamhet och utgaf
Reseminnen från Frankrike, Tyskland och Italien (6
häften, 1829) samt Stockholmska scener (4 häften,
1830), de senare högst intressanta såsom prof af
en till ämnena svensk genremålning, sådan den ej
idkats sedan Hilleströms och Lauréus’ tid, men med
en friskare och djerfvare humor, en mer utarbetad
karakteristik och en rikare anordning. Under sin
vistelse i Stockholm utförde M. jämväl ett större och
allvarligare arbete, nämligen en fris för ett rum
å Rosendals lustslott, Odens ankomst till Sverige
(fullbordad 1829). Men denna uppgift synes föga
hafva svarat mot M:s begåfning och dittills vunna
utveckling. Det var i handteckningar och akvareller
han uttömde sin begåfning, sannolikt till följd
af den makliga oförmåga till samlad ansträngning,
som är många nordiska lynnen egen. »Ofta, då han
besökte några bekanta», berättar B. von Beskow,
»lade man ut, liksom i forsåt, åt honom några ark
papper och en penna, och han hade knappt gått ett
par hvarf på golfvet, förrän han satte sig ned
och började teckna, allt under fortgående samtal,
och innan man gifvit akt derpå, hade hans rika
inbillning skapat en hel verld af bilder från alla
land och tider, ömsom allvarliga, ömsom skämtsamma,
allt efter som samtalets gång väckte hos honom den ena
eller andra tanken.» Antalet af hans handteckningar
är derför högst betydligt, ehuru de naturligtvis äro
af mycket olika värde. 1830–36 vistades han i London
och utgaf der Miscellaneous sketches of contrasts
(1831) m. fl. litografiska album. Hans senare år
skola förmörkats af sjuklighet och brist. Han begaf
sig 1836 till Paris, der han efter en lång sjukdom
afled d. 15 Sept. 1837. Ett par år senare utkommo i
Stockholm M:s sista handteckningar, litografierade af
J. Cardon (2 häft., 1839). -rn.
14. Mörner, Karl Göran
Detlof, grefve, ämbetsman, politiker, son af M. 11,
föddes d. 31 Okt. 1808 och ingick, efter 1825–29
idkade studier i Upsala, i Svea hofrätt, der han
1848 utnämndes till hofrättsråd. Samma år utsågs han
ock till justitieombudsmannens suppleant och kallades
1851 till konsultativt statsråd. Sistnämnda befattning
utbytte han 1858 mot presidentskapet i Kammarrätten,
hvilket han, hunnen till pensionsåldern, nedlade
1874. Vid sidan af denna i och för sig synnerligen
framstående ämbetsmannaverksamhet utöfvade han
med fäderneärfd förkärlek från 1858 till sin död
direktörsskapet inom Landtbruksakademien och intog
jämväl någon tid (från 1860) ordförandeplatsen inom
Riddarhus-direktionen. I nära samband med dessa
sidor af hans offentliga verksamhet stod ock ett
lifligt deltagande i riksdagsförhandlingarna, först på Riddarhuset,
bland hvars ledande män han länge räknades,
och derefter, 1867–75, inom riksdagens Första
kammare. M. var en utpräglad politisk personlighet,
strängt konservativ till sina grundsatser och
skarp motståndare till representationsförändringen
af år 1866, hvilken han ock sökte förebygga genom
framläggandet af ett motförslag, men högt aktad af
alla partier för sin omutliga redbarhet och stora
duglighet. Han afled i Stockholm d. 12 Maj 1878.
J. H.
Mörnerska husarerna. Se Kronprinsens husarregemente.
Mörrum, socken i Blekinge län, Listers härad. Areal
6,790 har. 3,622 innev. (1885). M. bildar med
Elleholm ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds
stift, Listers och Bräkne kontrakt.
Mörrumsån, vattendrag i Småland och Bleking, upprinner
ur en liten sjö vid Stockatorp i Korsberga socken
vid 272,5 m. höjd, flyter först under olika namn
med stridt och stenigt lopp sydligt genom Storsjön,
Ängshultsjön och Nordsjön till sjön Madkroken
(195 m.), derefter åt s. v. och v. till den
stora sjön Örken (188 m.) och vidare under namn af
Drefån, Vartorpaån och Lideqvarnsån genom Drefsjön,
Vartorpasjön, Norrasjön och Öjaren till Tolgsjön,
som från n. upptager afloppet från Åsasjön och
genom den korta Åbyån åt s. utfaller i Helgasjön (162
m.). Denna sjö upptager Hjulatorpsån samt afloppet
för Innaren och en mängd andra sjöar samt afflyter
mot s. vid Helgevärma medelst två armar, som omsluta
flere holmar. Härefter går ån sydvestligt med ett djup
af 1–3 m. och en bredd af 30–60 m. samt lugn vatten,
af brutet af endast korta fall, genom Bergqvarasjön,
Gemlasjön och Furen till Salen, som från n. emottager
Moedaån (35 km.) och från n. v. Skaddeån (30
km.). Under namn af Husebyån flyter vattendraget
vidare söderut till sjön Åsnen (138,5 m.). I detta
betydliga bäcken förstärkes vattenmassan af en mängd
tillflöden, af hvilka det största är Aggån l. Skyeån
(65 km.). Från Åsnen afflyter ån söderut genom två
armar, som förenas i Hönshyltefjorden, hvarefter
densamma med omvexlande lugnvatten och korta forsar
fortsätter sitt lopp i en trång floddal genom Bleking
till sitt utlopp i Östersjön vid Elleholm. Det
är endast i detta sitt nedre lopp som ån bär sitt
geografiska namn, Mörrumsån. Der eger ock rum ett
betydligt laxfiske (»Karlshamnslax»). Vattendragets
hela längd är omkr. 175 km. Dess
vattenområde uppskattas till 6,400 qvkm.
A. G.
Mörs (Fr. Meurs). 1. Fordom tyskt furstendöme, vid
venstra Rhenstranden, mellan Rhen och hertigdömet
Geldern. Omkr. 330 qvkm. Under medeltiden hade
det grefvar, som voro länspligtiga till Kleve. År
1600 kom det till prins Morits af Nassau-Oranien,
inom hvars ätt det stannade till Vilhelm III:s död
(1702), då det efter biläggandet af den oraniska
arfföljdsstriden tillföll Preussen. 1707 blef det
furstendöme. 1801–14 tillhörde det Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
