Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nafvare, gröfre borr, som användes i synnerhet vid timmermansarbeten - Nafvelbråck, hernia umbilicalis, exomphalus, med., bråck i nafvelregionen hos barn eller fullvuxna - Nafvelfläck. Se Fröknopp - Nafveljern. Se Glasfabrikation, sp. 1263 - Nafvelpunkt, sferisk punkt, matem. - Nafvelsträng, funiculus umbilicalis, anat., det blodkärl förande föreningsbandet mellan foster och moder - Nafvelsvinen, Dicotylidæ, zool. - Nafverlönn, Acer campestre L., bot., är ett mindre träd eller buske - Nafverstad, socken i Göteborgs och Bohus län - Naga, det gemensamma namnet på flere stammar i britiska prov. Assam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifver den en väl afpassad riktning. – I stället för
detta slags borr nyttjas understundom skrufborren,
som till formen skiljer sig från nafvaren deri
att dess nedre del är skrufformigt vriden och i
understa änden försedd med en liten konisk dragskruf
samt på ömse sidor om denna med skär, af hvilka
det ena står parallelt med axeln och arbetar vid
hålets omkrets amt det andra vinkelrätt mot axeln,
borttagande träet i hålets botten. I mån som spånen
lösskäres i borrhålets botten, arbetas den upp genom
de vid skrufborrets sidor befintliga spiralformiga
rännorna. – Om den s. k. bergnafvaren se d. o.
J. G. B.
Nafvelbråck, hernia umbilicalis, exomphalus, med.,
bråck i nafvelregionen hos barn eller fullväxta,
hvarvid en tarmslinga eller ett tarmnät eller
bäggedera, stundom främre väggen af magsäcken tränger
ut genom nafvelhålet, dock betäckt af bukhinna
och hud. Hos barn botas det lätt genom passande
nafvelbråckband. Hos äldre förekommer det i synnerhet
hos qvinnor med genom barnsbörd slappa bukväggar
och kan då sällan botas, endast oskadliggöras genom
passande förband (se Bråck). F. B.
Nafvelfläck. Se Fröknopp.
Nafveljern. Se Glasfabrikation, sp. 1263.
Nafvelpunkt, sferisk punkt, matem., kallas en
sådan punkt på en buktig yta, der indikatrisen är
en cirkel, d. v. s. der alla normalsektionernas
krökningsradier äro lika stora. I närheten af
dessa punkter har ytan en sferisk form. Stundom
tager man ordet nafvelpunkt i en vidsträcktare
mening och förstår dermed alla singulära
punkter, således äfven s. k. »koniska punkter».
G. E.
Nafvelsträng, funiculus umbilicatis, anat., det
blodkärl förande föreningsbandet mellan foster och
moder. Fullmogen, är denna runda sträng lång (40–60
cm.), mjuk, elastisk och böjlig. Han bildas af de
spiralvridna nafvelkärlen och en egen geléliknande
substans (slemväf), hvars större eller mindre
massa bestämmer nafvelsträngens mycket vexlande
tjocklek. Nafvelkärlen äro trenne, nämligen två
arterer, som från fostrets bäckenregion, en från
hvardera sidan, långs nafvelsträngen föra blod ur
fosterkroppen till moderkakan, samt en ven, som från
moderkakan leder blodet till fostret in i lefvern
och i nedre hålådern. Vid födelsen (förlossningen)
afskäres nafvelsträngen ett litet stycke från
barnets bukvägg; stumpen underbindes, och efter
läkningen qvarstår för hela lifvet ett ärr (naflen).
G. v. D.
Nafvelsvinen, Dicotylidae, zool., bilda en familj
inom svindjurens ordning (Belluae) af däggdjurens
klass. De hafva 2 (i underkäken 3) framtänder,
1 hörntand, 3 falska och 3 äkta kindtänder i
hvarje käkhalfva. Betarna äro ej krökta uppåt och
genomborra icke öfverläppen. De falska kindtänderna
falla icke bort. Hufvudet är kort, med smalt tryne
samt tämligen små och smala, trubbigt afsmalnande
öron. Tårna äro 4 på de främre och 3 på de bakre
fötterna. Benen äro tämligen höga. På bakre delen
af ryggen utmynna körtlar, som afsöndra en starkt
luktande vätska. Svansen är förkrympt.
Spenarna äro 4 eller 6. – Dit hör
nafvelsvinslägtet, Dicotyles, med tvänne arter,
hvilka lefva i Syd-Amerikas urskogar ända till
1,000 m. höjd i större eller mindre flockar,
sällan parvis. Halsbandsnafvelsvinet l. pekarin,
D. torquatus, blir 95 cm. långt, med svans af 2 cm:s
längd, och 35 till 40 cm. högt öfver bogarna. Färgen
är svartaktigt brun, på kroppens sidor öfvergående
i gulbrunaktigt, blandadt, med hvitt. De undre
partierna äro bruna, med bröstets främre del
hvit. Från skuldertrakten sträcker sig framåt och
nedåt ett tämligen bredt, gulhvitt band. Pekarin
ströfvar omkring i afdelningar på 10 till 15
djur och förändrar oupphörligt vistelseort. Både
dag och natt söker han sin föda, som utgöres af
trädfrukter, rötter, ormar, ödlor, maskar, larver
m. m. I bebodda trakter gör detta djur ofta stor skada
på åkerfält och planteringar. Pekarins sinnen äro
ganska svagt utvecklade, hans andliga förmögenheter
obetydliga. Han är i hög grad vildsint och hämdgirig,
så att jagten på dessa djur måste bedrifvas med
mycken försigtighet. Hundar, t. o. m. puman och
jaguaren, drabbas ofta af döden, om de oförsigtigt
bryta in i en hjord af sådana svin. Deras hud
användes till säckar och remmar; köttet ätes af det
fattigare folket. Suggan föder en till två ungar,
som mycket snart följa sin moder och bräka nästan
som getter. Grisarna kunna, om än med stort besvär,
tämjas. Arten fortplantar sig äfven i fångenskap
och uthärdar jämförelsevis väl Europas klimat. –
Mysksvinet, D. labiatus, är gråsvart till färgen,
med hvit underkäk och en hvit fläck på hvardera
sidan af trynet. Kroppens längd stiger till 1,05
m., svansens till 5 cm.; höjden öfver bogarna
utgör 40 till 45 cm. Arten är hemma i Syd-Amerikas
skogstrakter och liknar pekarin till lefnadssättet.
C. R. S.
Nafverlönn (i Danmark och Skåne naver), Acer campestre
L., bot., är ett mindre träd eller buske, hvars
qvistar äro småludna likasom skaften till de handlikt
3–5-klufna bladen. Dessa hafva skarpa inskärningar,
men trubbiga småflikar. Blommorna sitta i små,
qvastlika, något lutande blomställningar, hvilka
utvecklas efter bladens utslående. Blommorna och
de småludna, vingade frögömmena äro mindre än hos
den vanliga lönnen. Nafverlönnen förekommer sällsynt
i Skåne, men är for öfrigt utbredd i mellersta och
södra Europa samt planterad i mellersta Sverige,
t. ex. i Stockholmstrakten. Dess saft innehåller 2,5
proc. socker, men har numera icke någon användning.
O. T. S.
Nafverstad, socken i Göteborgs och Bohus
län, Bullarens härad. Areal 27,595 har. 3,483
innev. (1886). N. bildar med Mo ett regalt pastorat af
2:dra kl., Göteborgs stift, Vikornas norra kontrakt.
Naga, det gemensamma namnet på flere stammar
i britiska prov. Assam, ö. om floden Kopili,
s. om Assam-dalen, v. om de berg, som skilja
Assam från Bor-Khamti-landet och n. om 23:dje
breddgraden. Åtskilliga äro engelska undersåtar
och civiliserade; de öfrigas område (Naga hills,
omkr. 16,500 qvkm.) är kanske den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
