Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naga, det gemensamma namnet på flere stammar i britiska prov. Assam - Nagari-anpat, ett af hufvudspråken inom Molukka-gruppen af den malajiska språkfamiljen. Jfr Hila 2 - Nagasaki (Nangasaki), stad på vestra kusten af japanska ön Kiusiu - Nagel, unguis, anat., den på dorsalsidan af fingrars och tårs yttersta falanger belägna hornskifvan - Nagel, en cylindrisk, längre eller kortare stång af trä eller metall, med hvilken plankor o. dyl. hopfästas - Nagel, Johan Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minst ordnade delen af britiska Indien. I språkligt
hänseende höra naga till birmanerna. De pläga liksom
dessa tatuera sig.
Nagari-anpat, ett af hufvudspråken inom
Molukka-gruppen af den malajiska språkfamiljen. Jfr
Hila 2.
Nagasaki (Nangasaki), stad på vestra kusten af
japanska ön Kiusiu, vid inre änden af en vacker
hafsvik, som bildar en säker och rymlig hamn. 40,950
innev. (1884). Högre läroanstalt, med en afdelning
för europeiska språk och vetenskaper. Staden är
genom en bro förenad med den lilla ön Desima, som,
ursprungligen portugisisk besittning (1637–39),
i mer än 200 år (1641–1854) var holländarnas enda
handelsplats i Japan. Sedan N. 1854 öppnades för
verldshandeln, har dess handelsomsättning betydligt
tillväxt. 1883 besöktes hamnen af 675 fartyg. Exporten
består mest af kol, kamfer, ris, te, tobak och
vegetabiliskt vax. Underhafskablar gå från N. till
Shanghai och Vladivostok.
Nagel, unguis, anat., den på dorsalsidan af
fingrars och tårs yttersta falanger belägna
hornskifvan. Naglarna äro, liksom hofvar, hår,
klor och klöfvar, utväxter ur öfverhuden. De bestå
af platta, keratinhaltiga, med kärnor försedda
celler, lagrade tätt mot hvarandra och snedt eller
taktegellikt. Nagelns perifera ände, som når ut öfver
fingrets, kallas dess spets; den centrala, som sticker
under ett tvärgående hudveck, kallas rot. De nagelns
sidor omfattande hudfållarna benämnas nagelveck, och
platsen, hvarpå nageln hvilar, kallas nagelbädden. På
alla kanter omgifves nageln sålunda af vanlig hud, i
det att dennas yttersta lager äfven under spetsen går
ett stycke ut på nagelns yta. Ursprungligen bildas ock
nageln under ett fullständigt sådant hudlager. Nageln
växer på längden hufvudsakligen från roten, men till
tjockleken äfven från bädden och skjuter oupphörligt
framåt. Han är derför tjockare i den perifera delen
och skulle vara tjockast mot spetsen, om han icke der
ständigt nöttes och afrundades. Roten och sidodelarna
äro tunna samt relativt skarpa. I profil är nageln
hvälfd, både långs åt och tvärs öfver, och mycket
ofta synas på ytan fina långsgående åsar, hvilka,
liksom dylika på öfverhuden, motsvara och äro uttryck
af bäddens papillrader. Den friska lefvande nageln
är genomskinlig, så att färgen af blodet i bäddens
kärl skimrar igenom. Ett halfmånformigt ställe
å roten, lunula, är alltid färglöst (hvitt); och
till följd af ojämn näring eller andra anledningar
uppstå stundom dunkla ställen (hvita fläckar)
der och hvar på nageln. På dem, äfvensom på andra
märken, har man studerat naglarnas växt och funnit
dennas hastighet vexlande, men öfver hufvud ganska
långsam. På 3–4 månader hinner lunula-trakten
växa ut till fingeränden. Växten är mera långsam om
vintern än om sommaren och påskyndas, om naglarna ofta
skäras. Fortast växer långfingrets nagel, långsammast
tummens, fortare högra handens än den venstras. Växten
är icke häller obegränsad, men naglar kunna dock nå
en längd af 5–6 cm., hvarvid de starkt böjas yolart
kring fingeränden och
inrullas från sidorna, så att de få stor likhet med
klor. Sjelfva nageln är känslolös, men icke så bädden
under eller vecken omkring. Detta erfar man vid skador
eller sjukdomar, t, ex. vid styng eller stickor
under nagelspetsen, vid sprickor och uppfransning
af hudvecken (»nagelrötter») samt vid »inväxning»
eller »nageltrång» (se d. o.). – Naglarna gifva åt de
yttersta finger- (tå-)lederna den för deras funktioner
nödiga fastheten, hvilken de eljest skulle sakna, då
benet i dem är litet och svagt. Naglarna äro derför
tjocka och starka proportionell till fingrarnas kraft
eller arbete samt störst på tumme och stortå. På
lilltån är nageln ofta förkrympt, och detta mest, om
icke uteslutande, till följd af skodons tryck. Då en
nagel efter skada eller sjukdom aflossas till större
eller mindre del, inträffar icke sällan, att den ny
kommande onaturligt tjocknar och varder knölig eller
på annat sätt vanskaplig. Detta tillstånd kan dock
uppstå utan märkbar skada eller sjukdom samt äfven
vara medfödt (se Kartnagel). – Liksom i den öfriga
öfverhuden kunna äfven i naglarna växtparasiter
tränga in samt framkalla splittring af cell-lagren
och allmän förstöring af nageln. Jfr Hof, Klöf.
G. v. D.
Nagel, en cylindrisk, längre eller kortare
stång af trä eller metall, med hvilken plankor
o. dyl. hopfästas. Tränaglar användas vid
åtskilliga tillfällen i fartygsbyggnad;
så t. ex. fästas bordläggningsplankorna på
förtimringen icke allenast med bult och spik utan
äfven med nagel. Tränaglarna äro oftast af seg ek,
understundom af fur, den större sorten af ungefär 1
m. längd och 58 mm. diameter, den mindre af ungefär
1/2 m. längd och 37 mm. diameter. Sedan nageln medelst
s. k. nagelslag (ett slags klubba af trä) blifvit
hårdt indrifven på sitt ställe samt dess yttre,
utom bordläggningsplankan utskjutande, ände blifvit
afhuggen jämnt med plankans utsida, tätas nageln
ytterligare genom drifning. Nageln af jern (eller af
koppar, då sådan metall måste användas) består af en
cylindrisk kropp, hvars ena ände är formad till ett
hufvud, hvilket antingen kan hafva en i det närmaste
cylindrisk eller ock en kullrig, ungefär halfsferisk
form. Sedan nageln kommit på sitt ställe i de delar,
som han skall sammanbinda, tillnitas dess nitände
antingen för hand eller medelst nitmaskin. Se vidare
Bult och Koffernagel. – Om blocknagel se Block 3.
J. G. B.
Nagel, Johan Jakob, violinist, f. i Teltsch i Mähren
d. 18 Juni 1807, blef tidigt föräldralös, men lär
hafva tagits om hand af välvilliga beskyddare, bland
hvilka en markis, som t. o. m. säges hafva bekostat
Paganinis utgifter under en reseturné, blott för att
denne skulle medtaga och undervisa N. Försedd med en
äkta cremonesare, skall N. sedan hafva vandrat som
en trubadur från gård till gård, till dess han vid
femton års ålder anställdes vid italienska operan i
Venezia, der han stannade i fem år. Några år senare
kom han till Stockholm, der han, efter att hafva
på två konserter ådagalagt sin virtuositet såväl i
paganiniska hexkonster som i solidare riktningar,
engagerades i hofkapellet d. 1 Nov. 1830. Under tillfälliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
