- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
783-784

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Namn ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1809 års R. F. samt 1810 och 1812 års Tr. F.,
återfick namnsedeln sin ursprungliga betydelse såsom
fredande boktryckaren från ansvar för skrift, som
utgafs från hans tryckeri. Författare, likasom ock
den, som under författareansvar utgifver en skrift,
förpligtas att, ehvad han okänd vara vill eller ej,
afgifva en förseglad sedel, innehållande hans namn
och hemvist, och skall till garanti för riktigheten
af dessa uppgifter betyg derom vara påskrifvet af
två på orten väl kända, inom Sverige boende svenska
medborgare, hvilka författareansvar skall åligga,
om skriften åtalas inom laga tid och författarens
namn och hemvist befinnas oriktigt uppgifna
eller i sedeln saknas, ett ansvar, som i 1812 års
Tr. F. blifvit mot all rimlighet utsträckt äfven
till det fall att författaren utan laga förfall
ifrån svaromålet uteblifver. Med denna namnsedels
företeende hos domstolen, sedan rättegång uppstått,
kunde boktryckaren freda sig från ansvar, hvilket dock
i 1812 års Tr. F. inskränktes till icke-periodisk
skrift, medan boktryckaren för att freda sig från
ansvar för periodisk skrift, för hvilken utgifvaren
alltid skulle vara ansvarig, skulle vara försedd
med af chefen för justitiedepartementet utfärdadt
behörighetsbevis. Har boktryckaren icke förskaffat
sig namnsedel å den, som under författareansvar
utgifvit en icke-periodisk skrift, står han i ansvar
för innehållet, så vida ej författaren sjelfmant
tillkännagifver sig för domaren. I det förslag
till ny tryckfrihetslag, som 1887 af K. M:t afgafs
till riksdagen, var namnsedelbevisningen borttagen.
H. L. R.

Namnstämpeln. För att slippa besväret att sjelf
underteckna alla regeringsbeslut införde konung
Fredrik I bruket att låta stämpla sådana med
sitt namn. Detta skedde först blott med kungliga
cirkulär. Men vid 1746–47 års riksdag medgaf sekreta
utskottet på konungens egen begäran, att alla mindre
vigtiga
regeringsärenden skulle så få behandlas;
och sedan konungen följande året träffats af slag,
utsträcktes detta äfven till de vigtigare. Denna
anordning vändes mot konungamakten under Adolf
Fredriks regering. Då han nämligen sökte undandraga
sig beroendet af rådets pluralitet genom att vägra sin
underskrift på regeringsbeslut, som genomdrifvits mot
hans vilja, förklarade ständerna genom en skrifvelse
af d. 26 Maj 1756, att rådet, om konungen oaktadt
dess påminnelser framhärdade i sin vägran, skulle ega
att gifva besluten giltighet genom användande af en
stämpel med hans namn. Då rådet vid Adolf Fredriks
tronafsägelse 1768 sökte med namnstämpelns tillhjelp
regera utan konung, vägrade emellertid ämbetsverken
att lyda, och vid 1769 års riksdag ogillade sekreta
utskottet en dylik användning af namnstämpeln. Genom
1772 års revolution bortföll denna helt och hållet.
S. B.

Namnvärde. Se under Nominel.

Namsen, vattendrag i nordanfjällska Norge, flyter
genom Namdalen. Längd 200 km. Elfven börjar vid
Namsevandet s. om Börgefjeld och har tämligen jämnt
lopp ända till Fiskem, der den bildar ett af Norges
vackraste vattenfall, Fiskemfos. Dess nedre lopp är
lugnt och växer i bredd mot utloppet i
Namsenfjorden. N. för på våren en betydlig
vattenmassa och är ett af Skandinaviens bästa vatten
för laxfiske. – Namsenfjord i Nordre Trondhjems
amt skjuter från yttre Foldenfjorden omkr. 50 km. in
i landet och har i s. en sidogren, Lyngenfjord. I
N. ligga Otteröen och Joen. Y. N.

Namsos, lastageplats i Nordre Trondhjems amt
vid Namsens mynning, med 1,900 innev. (1885),
är exporthamn för Namdalens och den öfriga
omnejdens skogsprodukter, hvilka till en del der
förädlas. N. fick rättigheter såsom »ladested»
(lastageplats) 1845 och är efter branden 1872 ganska
välbygdt. Y. N.

Namur [namyr]. 1. Provins i Belgien, begränsad
i n. af Sydbrabant, i ö. af Liége och Luxemburg,
i s. af Frankrike och i v. af Hainaut. Areal 3,660
qvkm. Omkr. 335,000 innev. Provinsen är till större
delen bergig (genom Ardennerna, som nå en höjd af
ända till 650 m.) och ganska skogrik. Hufvudfloden
är Meuse med sin biflod Sambre. Landet är mycket
rikt på malmer, företrädesvis jern- ock blymalmer,
samt stenkol, hvarför ock jernindustrien är högt
utvecklad. Andra industrialster äro porslin, glas,
papper, bomullsväfnader och läder. Provinsen
indelas i 3 arrondissement. – N. var i 10:de
årh. ett eget grefskap. 1264 kom det genom köp
till grefskapet Flandern ock 1429 till hertigarna
af Burgund samt delade sedermera de nederländska
provinsernas öden. I Lunévillefreden (1801) afträddes
provinsens område till Frankrike och bildade till
1814 depart. Sambre-et-Meuse. – 2. (Flam. Namen)
Hufvudstad i nämnda provins, vid Sambres förening
med Meuse och flere jernvägslinier. 27,541
innev. (1885). Staden har ett citadell, en domkyrka,
S:t Aubin (byggd 1751–72 i renaissance-stil),
med Don Juan d’Austrias graf, ett teologiskt
seminarium, ett kungligt atheneum, en af jesuiter
ledd uppfostringsanstalt, bibliotek, tafvelgalleri och
arkeologiskt museum samt är säte för en biskop. Med
undantag af ett klocktorn från 11:te årh. samt
justitiepalatset (förr kloster) från 1474 finnas
inga byggnader af synnerligt hög ålder. Vigtigast
bland N:s industrialster äro knifsmedsarbeten;
derjämte finnas stora garfverier samt fabriker
för mässings- och andra metallvaror. – Staden var
på Caesars tid aduatukernas hufvudort. Försvaradt
af tjocka murar, utanverk på båda sidor af floderna
samt citadell på en höjd vid flodernas förening, var
N. i nyare tid strategiskt vigtigt, ända till 1866, då
fästningsverken slopades med undantag af citadellet.

Nana Sahib, den förnämste ledaren af seapoys
uppror mot engelsmännen uti Indien 1857–59,
hette egentligen Dandhu Panth och var adoptivson
af en maratternas pesjwa, Badsji Rao (jfr Maratter,
sp. 852). Han föddes 1825 och gjorde efter Badsji
Raos död, 1851, anspråk på att efterträda denne,
men engelsmännen bestämde åt honom ett årsunderhåll
ock indrogo Badsji Raos län Bithur som förenades,
med distriktet Khanpur. På N:s anstiftan anställdes
i Juni 1857 i staden Khanpur det gräsligaste blodbad
på engelske generalen Sir Hugh

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free