Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napier, skotsk-engelsk familj - Napier. 1. John N. - Napier. 2. Sir Charles James N. - Napier. 3. Sir George Thomas N. - Napier. 4. Sir William Francis Patrick N. - Napier. 5. Sir Charles N. - Napier. 6. Francis N., baron N. and Ettrick - Napier, Robert Cornelis, baron N. of Magdala and Carynton - Napo, biflod till Amazonfloden i Syd-Amerika - Napoleon (Napoléon), franska kejsare och prinsare - 1. Napoleon I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Napier [nepir], skotsk-engelsk familj. 1. John
N., laird of Merchiston, skotsk matematiker. Se
Neper. Hans son, Archibald N., blef 1627 baron
N. of Merchiston. – 2. Sir Charles James N.,
engelsk krigare och administratör, f. 1782,
d. 1853, Archibalds ättling på qvinnolinien,
deltog såsom major i »röfvaretåget» till Danmark
(1807) samt utmärkte sig derefter i fälttågen mot
fransmännen på Pyreneiska halfön samt i Englands
krig med Förenta staterna. 1822–30 var han guvernör
och militärresident på Kefalonia samt förde der
en välgörande, ehuru despotisk, styrelse. Såsom
öfverbefälhafvare öfver Ostindiska kompaniets trupper
i Sind 1842–47 lade han denna del af Vestra indiska
halfön under engelsmännens välde, men måste till
följd af sin aggressiva politik nedlägga befälet. Med
anledning af den kritiska ställningen i Indien utsågs
han dock 1849 till högste befälhafvare derstädes. De
upproriske sikhernas makt var emellertid redan bruten
af lord Gough, då N. anlände. N. egde i hög grad flere
af hjeltens utmärkande egenskaper samt afgudades af
soldaterna, men hade ett sjelfrådigt lynne. – 3. Sir
George Thomas N., engelsk general, den föregåendes
broder, f. 1784, d. 1855, utmärkte sig i sin ungdom
i kriget på Pyreneiska halfön och beklädde 1838–44
med mycken energi guvernörsposten i Kaplandet. –
4. Sir William Francis Patrick N., engelsk militär
och krigshistoriker, broder till de två närmast
föregående, f. 1785, d. 1860, blef 1842 generalmajor
och var 1842–47 guvernör på Guernsey. Likasom bröderna
hade han varit med i spanska fälttågen mot Napoleons
välde. Han skref öfver dessa en utförlig historia,
History of the war in the Peninsula and in the south
of Frence (6 bd, 1828–40; flere senare upplagor),
hvilken såväl genom sitt innehåll som genom den
utmärkta stilen ställer sin författare främst bland
engelska krigshistoriker. Till försvar för sin broder
Charles’ tillvägagående i Indien utgaf N. flere
skrifter. Han var äfven en flitig brefskrifvare
till tidningen »Times». I politiken slöt han sig
till reformpartiet. – 5. Sir Charles N., engelsk
amiral, de tre föregåendes kusin, f. 1786, d. 1860,
utmärkte sig under sjökrigen mot Napoleon, särskildt
vid Guadeloupe (1809), och trädde 1832 såsom amiral
i tjenst hos dom Pedro af Portugal. Den 5 Juli 1833
vann han en glänsande seger öfver dom Miguels flotta
vid kap S:t Vincent och kommenderade 1834 landtarmén
vid det framgångsrika försvaret af Lissabon. Sedan
han derefter åter fått anställning i engelska
örlogsflottan, var han 1840–41 underbefälhafvare på
expeditionen mot Muhammed Ali och Ibrahim pascha –
han beskref sjelf detta krigsföretag i arbetet The
war in Syria, 2 bd, 1842 –, blef 1846 konteramiral och
1853 Viceamiral. Under vestmakternas krig med Ryssland
erhöll han 1854 befälet öfver den engelska flotta, som
afseglade till Östersjön. Han blockerade der samtliga
ryska kuster och hamnar samt landsatte vid Bomarsund
den franska division, under Baraguay-d’Hilliers,
som eröfrade och förstörde denna fästning. Deremot
ansåg han lönlöst att söka verkställa mera storartade
planer, såsom ett angrepp på Kronstadt, och fick af
denna anledning uppbära mycket oförtjent klander. 1858
befordrades han till amiral. N. hyste i politiken
liberala tänkesätt och satt tidtals i parlamentet. –
6. Francis N., baron N. and Ettrick, engelsk diplomat,
sonson af en kusin till den föregående, f. 1819, blef
1857 Englands sändebud i Washington, 1858 i Haag,
1860 i Petersburg och 1864 i Berlin, som han lemnade
i Dec. 1865. 1866–72 var han guvernör i Madras och
fungerade efter lord Mayos mord sistn. år såsom
interimistisk vicekonung i Indien.
Napier [nepir], Robert Cornelis, baron N. of Magdala
and Carynton, engelsk fältmarskalk, f. 1810 på
Ceylon, blef ingeniörofficer och inlade på 1840-
och 1850-talen såväl i fält som genom utförande af
märkliga vägar för samfärdseln stora förtjenster
om det engelska väldets utbredning och stadgande i
Indien. Under det stora seapoys-upproret spelade
han 1857 en vigtig rol på de båda expeditioner,
som undsatte de i Lakhnau belägrade engelska
trupperna. 1860 var han sir Hope Grants närmaste
man i befälet i krigsföretaget mot Kina, blef 1861
generalmajor och chef för krigsdepartementet i den
indiska regeringen samt erhöll 1865 öfverkommandot
i Bombay. 1868 ledde han, som 1867 blifvit
generallöjtnant, den ryktbara expeditionen mot kejsar
Teodor af Abessinien (se Abessinien, sp. 42) och fick
med anledning deraf bl. a. peersvärdighet (1868),
med titeln baron of Magdala (efter kejsar Teodors
af N. stormade residens, Magdala), äfvensom en årlig
pension å 2,000 pund st. för sig och sin närmaste
arfvinge. 1870 blef N. general-en-chef för krigsmakten
i Indien, var 1876–83 guvernör på Gibraltar och
utnämndes sistn. år till fältmarskalk. 1878 var
han utsedd till högste befälhafvare i det krig, som
var nära att utbryta mellan England och Ryssland,
men som afböjdes genom Berlin-traktaten.
Napo, biflod till Amazonfloden i Syd-Amerika,
upprinner på östra sidan af Cotopaxi och flyter
mot s. ö. genom Ecuador. Längd omkr. 1,220 km. Dess
bädd är uppfylld med sandbankar, hvarför floden kan
passeras endast af mindre farkoster.
Napoleon (Napoléon), franska kejsare och prinsar:
1. N. I, fransmännens kejsare, född d. 15 Aug. 1769
i Ajaccio på ön Corsica, var den andre sonen i
ordningen till en adlig advokat Carlo Maria Bonaparte
(se d. o.) och Laetitia Ramolino.
Enligt en nyare, dock ej fullt bevisad åsigt skulle N. varit
dessa makars äldste son och född d. 7 Jan. 1768
i Corte. På förord af Corsicas guvernör grefve
de Marboeuf erhöll den unge Bonaparte 1779 en
friplats vid krigsskolan i Brienne och kom 1784 till
krigsskolan i Paris, hvarefter han d. 1 Sept. 1785
blef löjtnant vid artilleriet. Han gjorde sig under
sin studietid känd för ett inbundet, egoistiskt
skaplynne samt mycken flit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
