Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Napoleon Eugèn Ludvig Johan Josef (Napoléon Eugène Louis Jean Joseph) - 5. Napoleon Joseph Charles Paul (»prins N.»). Se Bonaparte, sp. 852 - Napoléon l. napoleond'or, benämning på de franska 20- och 40-franc-styckena i guld under Napoleon I och Napoleon III. Jfr Franc och Louisd'or - Napoleonider, benämning på Napoleon I:s son och sidoslägtingar - Napoléon-Vendée och Napoléonville, äldre namn på La Roche sur Yon (se d. o.) - Napoli. Se Neapel - Napoli di Malvasia. Se Monemvasia - Napoli di Romania. Se Navplia - Naquet, Alfred - Nara, den äldsta af Japans hufvudstäder - Narbada (Nerbudda), en af Indiens större floder - Narbonne, stad i franska depart. Aude - Narbonne, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga resor till Schweiz, Italien, Danmark,
Sverige och Norge. I Febr. 1879 begaf han sig till
Syd-Afrika och deltog i engelska artilleriets
stab, men utan särskildt befäl, i den engelska
expeditionen mot Sulu-kaffrerna. Der fann
han, nära Ulundi, en tapper soldats död vid en
rekognoscering, d. 1 Juni 1879. Han är begrafven
i kapellet i Chislehurst vid sin faders sida.
E. W.
5. N. Joseph Charles Paul (»prins N.»). Se Bonaparte,
sp. 852.
Napoléon [-påleå’ng] l. napoleond’or [-dår], benämning
på de franska 20- och 40-franc-styckena i guld under
Napoleon I och Napoleon III. Jfr Franc och Louisd’or.
Napoleonider, benämning på Napoleon I:s son och
sidoslägtingar.
Napoléon-Vendée [-påleå’ng vansde] och Napoléonville
[-vi’l], äldre namn på La Roche sur Yon (se d. o.).
Napoli. Se Neapel.
Napoli di Malvasia. Se Monemvasia.
Napoli di Romäaia. Se Navplia.
Naquet [nakä], Alfred, fransk politiker, f. 1834, egnade sig åt
medicin och kemi samt utgaf bl. a. Principes de
chemie fondés sur les théories modernes (1865;
öfvers. på flere språk). 1869, sedan han dömts
till fängelsestraff för en bok med titel Religion,
propriété, famille, flydde han till Spanien och
återkom först efter den i Nov. s. å. utfärdade
amnestien. Efter kejsaredömets fall (d. 4 Sept. 1870)
blef han sekreterare i kommissionen för utfinnande
af försvarsmedel mot den tyska invasionen samt
följde den i Tours, senare i Bordeaux verksamma
regeringsdelegationen. Han satt från Juli 1871 i
nationalförsamlingen och röstade för konstitutionen,
men bekämpade derefter från deputeradekammarens
yttersta venster Gambettas »opportunistiska»
politik. 1876 väckte N. förslag om införande af en
lag om rätt till äktenskapsskilnad, och till en
stor del genom hans fortsatta agitation ändrades
lagstiftningen slutligen derhän. 1884 blef han
senator.
Nara, den äldsta af Japans hufvudstäder, omkr. 100
km. ö. om Osaka, var mikadons residens 710–794
och har åtskilliga byggnadsminnen från denna tid,
särskildt religiösa, hvilka hafva ett synnerligen
stort arkeologiskt intresse. Omkr. 25,000 innev.
Narbada (Nerbudda), en af Indiens större floder,
betraktas som gräns emellan det egentliga Hindustan
och Dekhan. Den upprinner på 1,000 m. höjd på
Amarkantak-platån i staten Rewah samt faller ut i
Cambay-viken. Längd omkr. 1,290 km. Under sitt lopp
genom Centralprovinserna bildar den flere fall,
bl. a. utför Amarkantak-platån och 14 km. nedanför
staden Djabalpur. Endast nedersta delen, till
staden Barotsch, är segelbar. Vindhya-bergen i n. och
Satpura-bergen i s. begränsa floddalen. Näst Ganges är
N. Indiens heligaste flod, och många vallfartsorter
ligga utefter dess stränder. Den mest förtjenstfulla
handling en pilgrim kan utföra är att gå från flodens
mynning till dess källa och tillbaka längs motsatta
stranden, en färd som kräfver 1–2 år.
Narbonne [-bå’nn], stad i franska depart. Aude, 8
km. från Medelhafvet, vid jernvägen emellan Bordeaux
och Cette, hvilken der utsänder en bibana till
Perpignan, samt vid N.-kanalen l. Canal de la Robine,
en gren af Canal du Midi, som går till le Port de la
Nouvelle, N:s egentliga hamn vid Medelhafvet. Staden
delas af kanalen i 2 delar: »bourg» och »cité», och är
en af Frankrikes äldsta och mest intressanta. 25,635
innev. (1881). Den har en märklig domkyrka, S:t Just,
hvars chor byggdes 1272–1332, hvarefter den imposanta
byggnaden, som skulle hört till Frankrikes största
gotiska monument, blef stående ofullbordad. Staden
var förr ärkebiskopssäte. Tillverkning af spanskgröna,
vaxljus och bränvin samt liflig handel med vin, vax
och framförallt med den europeiskt ryktbara honingen,
som vinnes i trakten. En mängd fornlemningar hafva
anträffats. Långt före romarnas infall i Gallien
var N. en blomstrande stad. Der grundade romarna 118
f. Kr. sin första koloni i Gallien och kallade henne
Narbo martius. Såsom hufvudstad i romarnas första
provins i Gallien (Gallia narbonensis) och station
för romerska flottan blef N. en rival till Massilia,
men en stor eldsvåda år 150 e. Kr. samt provinsens
delning minskade dess anseende. Under vestgoterna var
den en af de förnämsta städerna i Septimanien. 719
intogs den af araberna, men fråntogs dem 759 af
frankerna. Under medeltiden hörde den än till
grefskapet. Toulouse, än under egna herrar. 1507
förenades den med franska kronan.
Narbonne [-bå’nn], Louis, grefve de, fransk krigare
och statsman, f. 1755, uppfostrades i Versailles
af ett par af Ludvig XV:des ogifta döttrar och
anställdes, sedan han vid 25 års ålder utnämnts
till öfverste, såsom kavaljer hos den äldsta
af dessa, madame Adelaïde. Han var utrustad
med lysande gåfvor och skaffade sig en för en
hofman under »l’ancien régime» ovanlig bildning
dels genom vetenskapliga studier vid Strassburgs
universitet, dels genom diplomatiska i det franska
utrikesministeriets arkiv. Då m:me Adelaide jämte
sin syster Victoire 1791 flydde undan revolutionen
till Rom, ledsagades de af N., som, när de under resan
blefvo anhållna, återvände till Paris och skaffade dem
nationalförsamlingens tillåtelse att fortsätta sin
färd. Efter att hafva fört dem till Rom återvände
han till Frankrike och utnämndes till generalmajor
(maréchal de camp). Trots sina förnäma förbindelser
omfattade N. revolutionens idéer, dock endast för så
vidt de gingo i konstitutionelt-monarkisk riktning,
och under Lagstiftande församlingens tid (1791–92)
blef han en ifrig anhängare af krigspolitiken,
hvari han såg ett medel ej blott till Frankrikes
och sin egen ära, utan ock till stärkandet af
det konstitutionella konungadömet. Genom sin
meningsfrände Lafayettes och sin väninna fru
Staël v. Holsteins inflytande blef han i Dec. 1791
krigsminister och utvecklade såsom sådan en rastlös
ifver, men afskedades af Ludvig XVI redan d. 9 Mars
1792 på grund af den hänsynslöshet, hvarmed han gick
till väga. Han begaf sig då till nordarmén, men var
åter i Paris vid konungadömets fall d. 10 Aug.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
