- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
819-820

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narva, stad i ryska guvern. Petersburg, vid Baltiska jernvägen, på venstra standen af Narova - Narvaëz, Manuel Ramon Maria - Narve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjelf lemnat armén. Svenskarna, för hvilka ingen
annan utväg fanns än att anfalla, uppbröto d. 20 på
morgonen och stannade omkr. 900 m. från den ryska
befästningslinien samt intogo slagordning. Artilleriet
uppfördes på en höjd, benämnd Hermannsberg, och i
två stora kolonner skred infanteriet omkr. kl. 2
e. m. under ett plötsligt uppkommet snöglopp
mot två nära midten belägna punkter af ryssarnas
linie. Kavalleriet följde båda kolonnerna. Den
ryska befästa linien stormades i ett tag,
och de öfverkomna svenskarna vände sig åt båda
sidor. En stor del trupper på ryssarnas venstra
flygel begaf sig då på flykten. Sammaledes skedde
äfven på högra flygeln, tills bron öfver Narova-ån
brast. Högra flygelns spillror samlade sig slutligen
i en vagnborg. Svenskarna råkade under striden i
fullständig oordning. Under natten öppnade ryssarna
underhandlingar, hvilka slutade med att fritt aftåg
medgafs först högra, sedermera venstra flygeln, den
senare sedan den aflemnat sina vapen. Endast det högre
befälet qvarhölls såsom fångar. Svenskarna förlorade
i slaget omkr. 2,000 man, ryssarna 10–12 tusen,
af hvilka bortåt hälften drunknade under försöket
att undkomma. C. O. N.

Narvaëz [-vaes], Manuel Ramon Maria, hertig af
Valencia, spansk krigare och statsman, f. i Andalusien
1800 (enligt en annan uppgift 1795), utmärkte sig
1830, såsom brigadgeneral, mot carlisterna, blef 1838
generalkapten i Gamla Kastilien och befälhafvare för
en reservarmé, men drog sig inom kort tillbaka till
privatlifvet, då han af Espartero med skäl behandlades
såsom en rival om makten. S. å. biträdde han general
Cordovas resningsförsök i Sevilla och begaf sig
efter dess misslyckande till Paris. Der förband
han sig 1840 med enkedrottning Maria Kristina till
Esparteros störtande. Ett försök 1841 att bringa
södra Spanien till resning undertrycktes, men 1843
tågade N. från Valencia mot Madrid och inryckte der
d. 24 Juli segrande, sedan regeringstrupperna gått
öfver på hans sida. Den del af det »exalterade»
partiet (progressisterna), som understödt denna
kupp, besatte till en början ministèren, men
redan i slutet af året togo N:s meningsfränder,
»moderados», styrelsen i sina händer, och i Maj
1844 blef N. ministerpresident. S. å. utnämndes han
till generalkapten öfver armén och 1845 till förste
grand af Spanien, med titeln hertig af Valencia. En
kraftig militärdespotism trädde genom honom i stället
för den nästföregående tidens upplösningstillstånd,
men tillika började en revision af författningen
i reaktionär anda. Till följd af sin hersklystnad
stötte N. sig dock snart med sina kolleger och
måste i Febr. 1846 afgå från sin post. Den 16
Mars s. å. intog han den åter, men afträdde å
åyo d. 4 April, sedan han förgäfves sökt aflägsna
enkedrottningens sidoinflytelse på styrelsen. 1847
erhöll N. sändebudsposten i Paris, men öfvertog redan
d. 5 Okt. s. å. efter en progressistministèr åter
det spanska statsrodret, hvilket han derefter under
några år förde med så kraftig hand, att Spanien icke
särskildt berördes af 1848 års
politiska stormar. Hans obenägenhet att medgifva
indragningar i armébudgeten föranledde emellertid i
Nov. 1850 finansministern Bravo Murillos afgång;
i Jan. 1851 måste N. sjelf vika för denne. Den 12
Okt. 1856 trädde han i spetsen för en uteslutande
konservativ ministèr, som visserligen icke ville låta
beherska sig af den florerande hofkamarillan, men af
sig sjelf gick långt i reaktionära reformer, särskildt
på det kyrkopolitiska området. I Okt. 1857 nödgades
N. åter afgå från makten. Då han Sept. 1864–Juni
1865 ännu en gång innehade densamma, följde han ett
moderatare program. Vid militärupproret i Madrid i
Juni 1866 ställde han sig på regeringens sida och
efterträdde i Juli s. å. den mindre handlingskraftige
O’Donnell såsom ministerpresident. Midt under sina
bemödanden att trygga Isabella II:s vacklande tron
afled han i Madrid d. 23 April 1868.

Narve, norsk andlig, var dominikanmunk, då han 1278
utnämndes till biskop i Bergen. Under striden mellan
konungadömet och hierarkien ställde han sig på det
förras sida, hvilket hade till följd, att hans val
till ärkebiskop i Nidaros 1284 icke godkändes af
påfven, en utgång, som emellertid icke synes hafva
djupt berört honom. Han fortfor att åtnjuta det
konungsliga partiets förtroende och användes vid
flere tillfällen såsom underhandlare med Sverige och
Danmark. Han undertecknade såsom sådan vapenhvilan
på Hindsgavl 1295. Mot slutet af sin lefnad hedrades
han äfven af påfven Bonifacius VIII med åtskilliga
uppdrag i kyrkliga ärenden. Han dog d. 16 Okt. 1304.
Y. N.

Nas (T. nase), metallurg., en vid koppar-,
bly- och silfversmältningar bildad massa af
slaggjern och svafvelmetaller, som afsätta sig i
smältugnen. Det gifves flere slag af nasar, eller
nasgods (»ugnsbrott»), med olika namn alltefter de
olika ställen i ugnen, å hvilka de afsätta sig. De
vigtigaste slagen äro den nyttiga formnasen, ett
lager af starkt jernhaltig slagg, som af sätter sig
kring formorna i ugnen och skyddar ugnsmurarna, samt
den skadliga bottennasen (»klot»), hufvudsakligen
bestående af jern med deri inblandade ädlare
metaller. Denna nas afsätter sig i form af stora
klumpar på ugnens botten och vållar slutligen,
att ugnen måste nedblåsas. Smältarens förmåga
att väl sköta nasarna anses som en proba på hans
skicklighet. Th. N-m.

Nasafjället, beläget på gränsen mellan Norge
och Norrbottens län vid riksröset n:o 227 i
Arjeplougs socken i sagda län, är 1,209 m. högt
öfver hafvet samt fullkomligt skoglöst (det ligger
ofvan trädgränsen). Fjället består af granit,
stundom något gneislik, med en deri förekommande
bred gång af qvarts, hvilken förer zinkblende,
blyglans, boulangerit, magnetkis m. m. Å denna gång
finnas anlagda flere grufskärpningar, som fordom
bearbetats, och från hvilka malmen med renar nedfördes
till en hytta vid Silbojokk vid Sedvajaur att der
smältas. På senare tid har intet arbete der egt rum.
Th. N-m.

Nasal (af Lat. nasus, näsa), hörande till näsan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free