- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
821-822

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nasaler (af Lat. nasus, näsa), näsljud, fonet, kallas
sådana språkljud, vid hvilkas bildning talströmmen
från svalget tar vägen genom näsan. Mjuka gommen
hänger slappt ned i hviloställning, så att vägen från
svalget till bakre näsöppningarna är fri, under det
munkanalen är på något ställe tillspärrad. Sådana ljud
äro m-, n- och »äng»-ljuden. De få sin specifika
beskaffenhet genom resonans i näskanalerna
och den del af munhålan, som ligger bakom
spärrningen eller kontakten. Genom näsresonansen,
som alltid är densamma, emedan näskanalerna ej
äro underkastade någon formförändring, skiljas
de från andra språkljud; genom olika munresonans
skilja de sig från hvarandra. Nasalerna äro alltså
liksom vokalerna resonanter och borde så till vida
alltid vara tonande. Det gifves emellertid äfven
tonlösa nasaler, i hvilka resonansen ersättes genom
talströmmens sus i näsan. Olika tonlösa nasaler,
som n i Isl. hnakki, m i herjedalska jämt och ng i
herjedalska tanke kunna knappast af örat åtskiljas. De
flesta anse i de vanliga m-, n- och »äng»-ljuden
resonansen som det väsentliga och betrakta de
föga hörbara ljudfenomen, som åtfölja spärrningens
upphäfvande, då luften bryter fram genom munnen,
som öfvergångsljud. Lägger man vid denna explosion
någon hufvudsaklig vigt, måste man (med Lepsius och
några andra) rubricera nasalerna som explosivor. Deras
spärrning är i alla händelser identisk med motsvarande
explosivors, så att tungan vid t. ex. t, d och n
intager samma ställning. Nasalerna äro continuae,
enär det hörbara elementet i dem kan efter
behag förlängas. De ingå i den gamla gruppen
liquidae och tjenstgöra ofta som sonanter
(bilda stafvelse), såsom t. ex. i Sv. vatten,
T. reiben. – Med nasaler förstår man ej sällan
också nasalvokalerna, hvilka emellertid lämpligare
föras till gruppen nasalerade ljud (se nästa art.)
Lll.

Nasalerade ljud (af Lat. nasus, näsa), fonet., kallas
sådana språkljud, vid hvilkas bildning talströmmen
passerar genom både näsa och mun. Gomseglet hänger
ned, så att förbindelsen mellan svalg och bakre
näsöppningarna är fri. En del af talströmmen går
sålunda genom munnen och kan der förändras genom
resonans (vokaler) eller buller (konsonanter), medan
en annan del viker af genom näsan, så att näsans
resonans ger en egen färg åt språkljudet. Mest kända
äro de nasalerade vokalerna, eller nasalvokalerna,
som förekomma i t. ex. franska, provençalska,
portugisiska, kyrkoslaviska, polska, i äldre och nyare
indiska språk, i birmanska och i kinesiska dialekter,
i en del afrikanska språk (ibo, joruba, ewe, akra,
kanuri m. fl.) samt i indianspråk. Nasala vokaler
finnas äfven i tyska och skandinaviska folkmål
(t. ex i dalmålet). De franska nasalvokalerna
hafva uppstått ur ren vokal + m eller n, på det
sätt att gomseglet sänkt sig redan under vokalen
(antecipation, regressiv assimilation), så att
man fått nasalvokal + nasal, hvarefter nasalen
bortfallit. I t. ex. Fr. sermon har on så öfvergått
till nasalt o. På samma väg hafva vi i nordiska språk
af t. ex. ans fått först as med långt nasaleradt a,
som senare genom rent a öfvergått till å (ås). De nasala
vokalerna kunna blifva något olika, alltefter som
öppningen mellan gomseglet och bakre svalgväggen
är större eller mindre. Är gomseglet något lyft och
öppningen obetydlig, blir vokalens nasala färg svag
som i portugisiskan och dalmålet. Ligger gomseglet
åter djupt, blir den nasala färgen starkt utpräglad
som i Fr., och man kan tro sig i vokalen höra
ett »äng»-ljud. Nasalerade språkljud, i synnerhet
nasalvokalerna, kallas understundom för nasaler (se
d. o.). Mindre vanliga äro nasalerade konsonanter (se
Konsonant), dock synas nasalerade j, l, v förekomma
i sanskrit. – Som nasalerade ljud kan man betrakta
sådana explosivor, som få sitt utlopp genom näsan. I
lappman, vattna öppnas icke p- och t-spärrningen
mellan p och m, t och n, utan gomseglet sänkes,
så att den i munhålan sammanpressade luften viker
af genom näsan. Andra kalla dessa ljud velarer.
Lll.

Nasalton (af Lat. nasus, näsa), musikt., näston,
felaktigt manér vid sång, då den ur luftstrupen
utströmmande andedrägten delas genom gomseglet,
så att den utdrifves på en gång genom näsa och mun.
A. L.

Nasalvokaler. Se Nasalerade ljud.

Nasaréer. Jfr Mandéer.

Nasarener, en grupp af tyska konstnärer, som
åren 1810–20 samlades i Rom kring Fr. Overbeck
och P. Cornelius. De åsyftade en reaktion mot den
herskande fransk-akademiska smaken, yrkade på ett
djupare innehåll i konsten af religiös eller nationel
art, en fastare teckning, en enklare kolorit och
sökte öfver hufvud sina ideal inom de äldre, mera
naiva riktningarna af Tysklands, Flanderns och
Italiens konst. Efter det kloster i Rom, der de
kommit att nedslå sina bopålar, kallades de äfven
Isidoro-bröder. Om freskomåleriets utbildning hafva
de inlagt stor förtjenst. Jämte de båda nämnda
konstnärerna hörde hit bl. a. Ph. Veit, bröderna
v. Schadow. Schnorr v. Carolsfeld, Führich och
Eberhard. Upk.

Nasaret l. Nazara (Arab. en-Nasira), stad i Palestina,
Galiléen, i en dalgång på södra sluttningen af de
kalkberg (Djebel es-Sich), som begränsa Esdrelons
slätt i n. Staden har sin betydelse uteslutande
af den omständigheten att Jesus tillbragte sin
ungdom derstädes i sina föräldrars hus. Utom i
Nya test. finnes dess namn ingenstädes förr än hos
Eusebius och Hieronymus. Redan, på den senares tid
besöktes den af pilgrimer. Enligt Antoninus hade
den i 6:te årh. icke blott en gammal synagoga,
utan äfven en stor basilika, 100 år senare, enligt
Arculf, tvänne kyrkor, en öfver Marias brunn utanför
staden och en öfver Marias hus. Senare (1103) hade
den ett kloster. Korsfararna gjorde den till säte
för en biskop (som förut residerat i Scythopolis),
hvilket den fortfarande är. Nu har staden 5–6
tusen innev., deraf omkr. 2,000 muhammedaner,
2,500 grek. kristna, 800 rom. katoliker, 80
maroniter och 100 protestanter. Bland helgedomar
må nämnas den katolska Bebådelsekyrkan (tillhörig
franciskan-klostret), under hvars högaltare finnes
en krypta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free