Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narve ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphöjda varningar emot verldens snaror och
trolöshet, fåfängligheten af all jordisk glans,
hyckleriet samt det lastfulla lifvet bland de högre
klasserna och vid furstehofven. Liknande lärdomar
i ren moral gifva tonen åt hans tvänne större
dikter Rusjanai-name (»upplysningsbok», 1049) och
Saadet-name (»lycksalighetsbok»). Versformen i dessa
är mesnevi. En sjelfbiografi, som plägar tillskrifvas
N., är understucken.
Nasir-ed-din, persisk astronom, född 1201 i Tus i
Korasan, bodde först länge i Bagdad. Sedan denna
stad 1258 intagits af mongolfursten Hulaku,
lyckades N. af denne erhålla medel att grunda
ett storartadt observatorium i Maragha, hvarest
han sedermera verkade till sin död 1274(73). De
förnämsta bland hans arbeten, af hvilka blott de
geografiska finnas tryckta, äro de s. k. Ilek-kanska
planettabellerna samt en fixstjernkatalog, grundad
delvis på N:s egna iakttagelser. Dessutom må nämnas
hans öfversättningar af Euklides, Ptolemaios
m. fl. samt åtskilliga originalafhandlingar
om himlakropparnas rörelser och om astrolabiet.
K. B.
Nasir-ed-din, sjah af Persien, född d. 17/18 Juli
1831, efterträdde i Sept. 1848 sin fader Muhammed på
tronen. N., en regent med blick för den vesterländska
odlingens betydelse, är den förste sjah, som besökt
Europa (1873 och 1878), hvars flesta hufvudstäder
(bl. a. Stockholm) han gästat. Se vidare Persien.
Nasmyth [ne’smith]. 1. Alexander N., skotsk
landskapsmålare, f. 1758, d. 1840, studerade i London
och Italien samt ansågs på gamla dagar som den siste
målsmannen för den gamla skotska målareskolan. Bland
hans sista verk må nämnas Hemvandring från
arbetet. För öfrigt målade han vackra utsigter af
städer och slott, utbildade en mängd lärjungar
samt anses hafva varit en talangfull målare. –
2. Patrick N., engelsk landskapsmålare, den förres
son, f. 1787 i Edinburgh, d. i London 1831, utbildade
sig i London och började med att måla ensamt skotska
utsigter. Sedermera återgaf han företrädesvis ängar,
vägar och skogsdungar utanför Londons ytterkanter,
men gjorde det med en sådan talang, att han blifvit
kallad »Englands Hobbema», hvilket namn han kan sägas
förtjena. Hans landskap äro nämligen enkla i ämnena,
men mycket detaljerade i utförandet och af särdeles
kraftig verkan. I Londons National gallery finnas 7
förträffliga små landskap af honom. – 3. James N., den
föregåendes broder, skotsk mekaniker och astronom,
f. 1808, gjorde studier i matematik och fysik vid
Edinburghs universitet, var 1829–31 biträde vid en
mekanisk verkstad i London och grundlade samt skötte
(till 1857) ett gjuteri i Manchester. Bland hans många
mekaniska uppfinningar kunna nämnas en ånghammare, en
säkerhetsgjutslef, en grufventilator o. s. v. Inom
astronomien har N. i synnerhet sysselsatt sig med
solsystemets kosmogoni och himlakropparnas fysiska
tillstånd. Vigtiga äro hans iakttagelser af solens,
månens och planeternas ytor. Det mest kända resultatet
af dessa undersökningar är hans gemensamt med J.
Carpenter utgifna arbete The moon considered as a
planet, a world and a satellite (1874), innehållande
en mängd väl utförda fotografier, af hvilka en
fullständig månkarta. 1. 2. C. R. N. 3. K. B.
Naso (Lat., »stornäst», af nasus, näsa), ett binamn
inom åtskilliga familjer i det gamla Rom. Det bars
t. ex. af skalden Ovidius.
Nason, Pieter, holländsk målare, enligt uppgift f. i
Haag, der han upptogs som mästare i Lukas-gillet
1639 och 1656 deltog i grundläggandet af det nya
målaregillet. Han antages hafva varit lärjunge till
Jan van Ravestein, målade porträtt och stilleben
samt var verksam i Haag och någon tid förmodligen
äfven vid det kurfurstliga hofvet i Berlin. År 1680
lefde han ännu, men 1691 var han död, ty då talas i en
urkund om hans enka. I Berlins museum finnas af honom
2 arbeten, ett präktigt stilleben med glänsande kärl
och frukt samt ett porträtt af en ung man. C. R. N.
Nasrani. Se Isavi.
Nassau. 1. Fordom tyskt hertigdöine, som 1866
införlifvades med Preussen och nu bildar största
delen af regeringsområdet Wiesbaden i preussiska
prov. Hessen-Nassau (se d. o.). Hertigdömet omfattade
4,708 qvkm. och hade 1865 465,639 innev. – Såsom
stamfader för N:s furstehus nämnes vanligen grefve
Otto af Laurenburg (ett slott vid Lahn), broder till
konung Konrad I, i 10:de årh. Hans efterträdare
kallade sig från 12:te årh. grefvar af Nassau (en
vid staden N. uppförd borg, se nedan, 2). Arflanden
delades 1255 mellan grefve Henrik den rikes tvänne
söner, så att den äldre sonen, Walram, fader till
tyske konungen Adolf af Nassau, fick besittningarna
s. om Lahn och den yngre, Otto, landen n. om Lahn. Den
förre blef stamfader för hertigarna af N., som sedan
samlade alla arflanden, den senare för ståthållarna
och konungarna i Nederländerna. Walramska grenen
klöf sig i flere linier. 1806 erhöllo furstarna
af N.-Usingen och N.-Weilburg till belöning
för sin beredvillighet att biträda Rhenförbundet
hertigtiteln och full suveränitet i sina land, som de
från den tiden regerade gemensamt, tills med grenen
N.Usin-gens utslocknande i hertig Fredrik Augusts
person (1816) alla walramska liniens besittningar
samlades hos hertig Vilhelm af N.-Weilburg och
denne blef ensam regent. Redan 1814 hade N. fått
en författning med landständer, men dessa trädde
först 1818 i verksamhet och lågo i ständig strid med
hertigen. Regeringen var afgjordt konservativ och höll
folket i fullständigt omyndighetstillstånd. Hertig
Vilhelm (f. 1792, d. 1839) hade i sitt första
äktenskap, med Lovisa af Sachsen-Altenburg (f. 1794,
d. 1825), 4 barn, af hvilka sonen Adolf och dottern
Maria (f. 1825, förmäld 1842 med prins Herman af Wied,
enka 1864) ännu lefva, i sitt senare, med Paulina
af Würtemberg (f. 1810, d. 1856), sonen Nikolaus
(f. 1832) samt döttrarna Helena (f. 1831, sedan 1853
gift med furst Georg af Waldeck) och Sofia (f. 1836,
1857 förmäld med Oskar, nuv. konungen af Sverige och
Norge). Vilhelm efterträddes 1839 af sin son Adolf
(f. 1817), som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
