Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nationalmuseum i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudgruppen omfattar a) målningar i olja, vattenfärg
och kritor, b) handteckningar, c) gravyrer och dermed
beslägtade konstalster. Konstslöjdafdelningen består
af föremål af sten, lergods, glas, emalj, elfenben,
silfver, guld och oädla metaller, ur, möbler,
textila arbeten och diverse. Till konstafdelningen
hör jämväl en boksamling, omfattande arbeten rörande
konst och konstslöjd. Under samma förvaltning
som nationalmuseets konstafdelning stå konst- och
konstslöjdsamlingarna i de k. slotten, för så vidt
de ej tillhöra k. husgerådskammaren.
I. Samlingar hörande under bildhuggarekonst. a)
Grunden till nationalmuseets skulptursamling lades
genom de betydande inköp af antika skulpturverk, som
Gustaf III på 1780-talet gjorde i Italien (Endymion,
Pallas, Apollo, muserna m. m.). Dessa jämte åtskilliga
af Sergel utförda arbeten utgjorde hufvudinnehållet
i k. museum. Sedermera har samlingen ökats genom
betydande gåfvor af flere medlemmar af den kungliga
familjen samt genom köp, hufvudsakligen af svenska
konstnärers arbeten. Då Nationalmuseum skulle öppna
sina portar för statens konstsamlingar, upprättades af
dåv. lektor G. Wennerberg, enligt uppdrag, ett förslag
till urval af de plastiska konstverk, som kunde
förtjena att der få plats. Antalet föremål i marmor,
brons, bränd lera och gips ur samlingarna i k. museum
samt å Drottningholms och Gripsholms slott, uppgick
i enlighet dermed år 1865 till 531. Samlingen har
sedermera tillvuxit, så att den f. n. räknar 800 n:r,
af dem omkr. 500 i marmor eller brons, återstoden i
gips, bränd lera eller vax, motsvarande de ofvannämnda
afdelningarna I: a och I: b. En större samling
gipsafgjutningar efter antiken inköptes 1865–66
och har sedermera vuxit till omkr. 450 n:r; äfven
renaissancen och den moderna konsten äro i någon
mån företrädda. (Jämväl å Drottningholms slott och
i dess park finnes ett större antal skulpturverk af
olika art, omkr. 150 n:r. Den vigtigaste delen häraf
utgöres af de bronsarbeten af Adrian de Fries, hvilka
togos som krigsbyte i Prag 1648–49 och 10 år senare
i Kronborg.) Jfr »Förteckning öfver skulpturarbeten
m. m. i Nationalmuseum» (7:de uppl., 1883), F. Sander:
»Venus som stiger ur badet, bildstod af J. T. Sergel»
(1877) och »Francesco Piranesi, svensk konstagent i
Rom» (1880), J. Böttiger: »Bronsarbeten af Adrian de
Fries i Sverige» (1884), G. Göthe: »Joh. Tob. Sergels
porträttmedaljonger» (1885). – b) Samlingen af
grekisk-romerska fornsaker, hufvudsakligen vaser, men
äfven föremål af glas, brons, guld, silfver o. s. v.,
räknade vid öfverflyttandet till Nationalmuseum (1866)
endast 122 n:r, af hvilka ungefär hälften år 1784
inköpts af Gustaf III i Italien och återstoden blifvit
skänkt af Oskar I samt af hertigen af Östergötland
(Oskar II). Sedermera har antalet mer än tiodubblats
och uppgår f. n. (Juli 1887) till 1,246 n:r. En stor
del häraf har tillkommit genom gåfvor. – Jfr »Katalog
öfver antika vaser och andra föremål af bränd lera i
Nationalmuseum» (2:dra uppl., 1876). – c) Samlingen
af egyptiska fornlemningar (mumier, kistor, grafsteler,
statyer, byster och grupper samt ett antal till
dödskulten hörande föremål) grundades 1826 genom
en gåfva af åtskilliga egyptiska föremål, som
då förärades staten af vice konsuln Anastazy i
Alexandria, och har sedan ökats dels genom inköp,
dels och företrädesvis genom gåfvor. Nummertalet, som
1868 uppgick till 803, utgör f. n. 861. Jfr »Katalog
öfver egyptiska, fornlemningar i Nationalmuseum»
(2:dra uppl., 1874).
II. Samlingar hörande under målarekmst. a)
Tafvelsamlingen. Samlingar af taflor funnos af ålder
flerestädes på de k. slotten. Så egde t. ex. Gustaf
I på Gripsholm ett antal af 90 st. Den kejserliga
konstsamlingen i Prag, hvilken togs efter stadens
eröfring 1648, öfverfördes visserligen till
Sverige, men följde redan 1654 drottning Kristina
ur landet efter hennes tronafsägelse. Drottning
Hedvig Eleonora var en ifrig konstvän och samlade
en mängd taflor, hufvudsakligen porträtt af
sina många slägtingar samt af föregående och
samtida regenter. Det är hennes samling, som i
det hela utgör grundstommen för den nuv. stora
Gripsholmssamlingen. Museisamlingens historia
börjar dock egentligen först på 1700-talet. Grefve
Carl Gustaf Tessin bildade, hufvudsakligen under sin
ambassadörtid i Paris (1739–42), en väl vald samling
af målningar dels af den samtida franska skolan,
dels af 1600-talets nederländska mästare. Den
värderikaste delen af denna samling öfvergick
genom köp i drottning Lovisa Ulrikas ego, hvilken
ytterligare ökade den i samma riktning. Hon i sin
ordning öfverlät 1777 genom köp sina samlingar
till sin son Gustaf III, och efter dennes död
öfvergingo de, såsom inköpta för statsmedel,
jämte konungens öfriga konstskatter i svenska
statens ego. Konungens plan att af dessa samlingar
och de från Italien inköpta skulpturverken bilda ett
k. museum förverkligades 1794, såsom ofvan ar nämndt,
under hans efterträdare. Några år derefter inleddes i
Rom det s. k. »martelliska tafvelinköpet», hvarigenom
staten från en italiensk privatsamlare öfvertog ett
antal af omkr. 500 taflor med de stoltaste namn,
men till större delen af ett mycket underordnadt
värde. Den svenska regeringen hade i denna fråga
tydligen blifvit missledd genom sina ombuds brist på
omdöme, ej på ärlighet. Samlingen kom till Sverige
1803 och bidrog ej att öka konstintresset. Derefter
följde en nära femtioårig period af stillastående,
men sedan frågan om upprättande af ett nationalmuseum
blifvit bragt å bane, blef tillväxten lifligare. År
1850 inköptes ur aflidne bildhuggaren Byströms samling
35 n:r. Genom Holterman-Wahrendorffs testamente
förvärfvade Museum 1863 ytterligare 117 n:r och året
derpå på samma sätt från kammarherre von Engeström
28. Enstaka konstverk hade tid efter annan blifvit
skänkta till samlingarna, och sedan 1856 hade en
summa af 6,000 kr. årligen varit anvisad till inköp
af lefvande svenska konstnärers arbeten, hvarigenom
företrädesvis tafvelsamlingen tillvuxit. Det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
