- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
865-866

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nattskärrorna, Caprimulgidæ, zool., bilda en familj inom ordningen skärrfoglar - Nattspinten, Nyctiornis amictus, zool., hör till familjen biätare - Nattsvett förekommer i synnerhet hos dem, som lida af lungsot eller andra tärande sjukdomar - Natt-trädormarna l. pisksnärtormarna, Dipsadidæ, zool. - Nattuggle-slägtet, Strix, zool., hör till underfamiljen nattugglor - Nattugglorna, Strigini, zool., bilda en underfamilj af nattroffoglarnas l. ugglornas familj - Nattvaka, zool. Se Taltrasten - Nattvakt, sjöv. Se Vakt - Nattvarden (Fornsv. natvarþer, aftonmåltid, af varþer, mat, måltid. Jfr Sv. aftonvard, qvälssvard) l. Herrens heliga nattvard, altarets sakrament (inom katolska kyrkan eucharisti), kallas det inom alla kristna kyrkosamfund och bekännelser, med undantag af några få sekter (såsom qväkaresamfundet och shakersamfundet), förekommande sakramentala firandet af Kristi död under åtnjutande af bröd och vin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Till denna familj höra följande
slägten. Nattfalkslägtet, Chordiles, har vingarna
räckande utom den klufna stjertspetsen och de
båda första pennorna nästan lika långa. Munvikarna
äro försedda med endast få, mjuka hår; näbben
är hakformig. Nattfalken, C. virginianus, blir
22 cm. lång, finnes i Nord-Amerika och jagar
vid mulen väderlek äfven om dagen. – I mellersta
Afrika finnes släpsvaleslägtet, Scotornis, som
har lång, bred och graderad stjert samt andra och
tredje vingpennorna längst (hos S. longicauda utgör
stjerten 25 cm.; fogelns hela längd är 40 cm.). –
Lyrnattskärreslägtet, Hydropsalis, har jämförelsevis
längre näbb och de yttersta stjertpennorna nästan
tre gånger längre än kroppen (se Lyrnattskärran). –
Nattskärreslägtet, Caprimulgus, har gapet ofantligt
stort och käkkanterna försedda med långa, starka
borsthår. Tungan är helt liten. Andra vingpennan
är längst, stjerten tämligen lång och rundad,
tarsen i sin öfre del framtill beklädd med fina
fjädrar. Nattskärran, C. europaeus, förekommer allmänt
i södra och mellersta Sverige, sällsyntare längre
norrut (för öfrigt i hela Europa och vestra Asien),
flyttar bort rätt tidigt på hösten och kommer sent
åter. Hannen är spräcklig af askgrått, svart, rostgult
och hvitaktigt. Längden stiger till nära 27 cm. Honan
är till färgen dunklare samt har knappast antydan
till hvitt på ving- och stjertpennor. Nattskärran
har på grund af sitt underliga läte erhållit
många namn, t. ex. »nattskräfla», »nattblacka»,
»spånkäring». – Whip-poor-Will, C. vociferus,
är hemma i Nord-Amerikas östra Förenta stater. –
Långvingnattskärreslägtet, Macrodipteryx,
kännetecknas genom en mellan hand- och armpennorna
belägen, utomordentligt förlängd fjäder, som vid
roten saknar, men i yttre änden har bredt fan (denna
penna finnes ej hos honan). Den första och den andra
handpennan äro längst och räcka till stjertspetsen;
stjerten är kort och nästan tvär. Fyrvingen,
M. longipennis, förekommer i mellersta och vestra
Afrika. – Flaggnattskärreslägtet, Cosmetornis,
har grundt urskuren stjert. Åttonde handpennan
räcker nästan till vingspetsen, och den nionde är
öfver måttan förlängd. Benen äro tämligen långa,
med nakna tarser. Mungiporna äro försedda med korta
borst. Flaggnattskärran, C. vexillarius, är hemma
i Afrikas eqvatorialland och har en mycket vacklande
flygt. C. R. S.

Nattspinten, Nyctiornis amictus, zool., hör till
familjen biätare (Meropidae) inom skärrfoglarnas
ordning (Strisores) och foglarnas klass. Vingarna äro
afrundade och hafva fjerde pennan längst. Stjerten
är något urskuren. På halsen och bröstet äro några
fjädrar styfvare, bredare och förlängda. Färgen är
gräsgrön, hjessan purpurröd, halsens och bröstets
förlängda fjädrar cinoberröda och stjerten
undertill gul, med svart infattning. Fogeln
förekommer i södra Indien och på Indiska öarna.
C. R. S.

Nattsvett förekommer i synnerhet hos dem, som lida
af lungsot eller andra tärande
sjukdomar och torde något kunna minskas genom hudens
stärkande medelst kalla afrifningar. Starka invärtes
medel, såsom blysocker o. d., som förr brukades,
böra undvikas. F. B.

Natt-trädormarna l. pisksnärtormarna, Dipsadidce,
zool.,
höra till ormarnas ordning (Ophidia) inom
kräldjurens klass. De hafva hufvudet baktill bredt
och afsatt från halsen, nosen afrundad, ögonen
stora och utstående, pupillen lodrät, fjällen
mestadels glatta, kroppen mycket långsträckt och
sammantryckt från sidorna samt starkt afsmalnande
och trådlik stjert. Dithörande arter lefva i träd och
jaga nattetid ödlor, grodor och foglar. De tillhöra
företrädesvis Amerikas och Asiens tropiska land. Dock
finnes i Europa kattormen, Aelurophis vivax. Dennes
kropp är jämförelsevis kort. Underkäkens främre
tänder äro mycket längre och mera krökta än de
bakre. Äfven de fårade tänderna i öfverkäken äro
ganska långa och starkt krökta. Färgen är ofvan
smutsgrå, med rödbruna, radställda fläckar på ryggen,
undertill hvitgul. Längden stiger till inemot 90
cm. Kattormen är hemma i de östra Medelhafslanden och
i bergstrakterna vid Svarta hafvet. Af innevånarna
förvexlas han på grund af sitt ilskna lynne ofta
med huggormen, hålles, väl utan skäl, för giftig och
dödas flitigt. C. R. S.

Nattuggle-slägtet, Strix, zool., hör
till underfamiljen nattugglor (Strigini) af
nattroffoglarnas l. ugglornas familj (Strigidae),
roffoglarnas ordning (Accipitres) och foglarnas
klass. Pannan saknar fjädertofsar. Öronöppningarna äro
ungefär af skallens höjd. De sex första vingpennorna
hafva inskuret fan, och stjerten är längre än
vingarna. Till sitt lefnadssätt äro arterna af detta
slägte de mest nattliga af alla ugglor samt häcka i
stubbar, ihåliga träd, murar och bergsskrefvor. Dit
höra fyra svenska arter, nämligen perlugglan,
S. Tengmalmi, kattugglan, S. aluco, slagugglan,
S. uralensis, och lappugglan, S. lapponica. C. R. S.

Nattugglorna, Strigini, zool., bilda en underfamilj
af nattroffoglarnas l. ugglornas familj (Strigidae),
roffoglarnas ordning (Accipitres) och foglarnas
klass. De hafva hufvudet stort och klädt med
yfviga fjädrar. Pannan är icke kölad af de stora,
fullständiga och rundade ögonkretsarna. Åtminstone
någon vingpenna är inskuren i fanet. Dithörande
arter äro nattliga djur, hvilka se dåligt om dagen
och derför då mestadels hålla sig dolda. – Till denna
afdelning räknas nattuggleslägtet, Strix, och
hornuf-slägtet, Otus. C. R. S.

Nattvaka, zool. Se Taltrasten.

Nattvakt, sjöv. Se Vakt.

Nattvarden (Fornsv. natvarþer, aftonmåltid, af
varþer, mat, måltid. Jfr Sv. aftonvard, qvällsvard)
l. Herrens heliga nattvard, altarets sakrament (inom
katolska kyrkan eucharisti), kallas det inom alla
kristna kyrkosamfund och bekännelser, med undantag
af några få sekter (såsom qväkaresamfundet och
shakersamfundet), förekommande sakramentala firandet
af Kristi död under åtnjutande af bröd och vin. Enligt
de synoptiska evangelierna och 1:sta Korinterbrefvet
instiftades nattvarden af Kristus sjelf,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free