Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nattvarden (Fornsv. natvarþer, aftonmåltid, af varþer, mat, måltid. Jfr Sv. aftonvard, qvälssvard) l. Herrens heliga nattvard, altarets sakrament (inom katolska kyrkan eucharisti), kallas det inom alla kristna kyrkosamfund och bekännelser, med undantag af några få sekter (såsom qväkaresamfundet och shakersamfundet), förekommande sakramentala firandet af Kristi död under åtnjutande af bröd och vin - Nattvardsbarnen, titeln på ett idylliskt poem af Es. Tegnér - Nattvardsbullan (Bull in coena Domini, Bulla coenae) l. Skärtorsdagsbullan kallas den ursprungligen af påfven Urban V (1362-70) utfärdade kättarebulla, som upplästes på skärtorsdagen, hvilken dag är egnad minnet af nattvardens instiftelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åskådare. – I den österländska kyrkan gjorde ungefär
samma uppfattning af nattvarden sig gällande som i
den vesterländska. Dock bibehölls der kommunionen
under både bröd och vin (sub utraque specie).
Både den romerska kyrkan och den grekisk-katolska
hafva stannat vid den lära om nattvarden, som
utbildade sig under medeltiden. Reformationskyrkorna
deremot frångingo medeltidsläran om nattvarden
och gingo tillbaka till den äldre tidens
uppfattning. Kyrkofädernas åsigter divergerade
emellertid, såsom redan är påpekadt, och
reformatorernas uppfattning blef derför också
olika. Luther anslöt sig till den åskådning, enligt
hvilken en mystisk förening eger rum mellan det
synliga och det osynliga i nattvarden, Zwingli
till den, enligt hvilken det synliga är endast
en bild af det osynliga (brödet och vinet blott
»bekännelsetecken»), Calvin åter till den, enligt
hvilken en meddelelse af det osynliga sker genom
det synliga tecknet. Luther stod alltså närmast den
katolska uppfattningen, Zwingli längst ifrån den,
och Calvin intog en ställning midt emellan dessa
båda ytterligheter, anslutande sig till Berengars och
Wyclitfes åsigt. Luther tog instiftelseordens »detta
är min lekamen» o. s. v. bokstafligt, Zwingli och
Calvin figurligt (»detta betyder»). Denna olikhet i
nattvardsläran blef en af de vigtigaste divergenserna
mellan den lutherska och den reformerta kyrkan. Bland
den lutherska reformationens män hade Karlstadt och
hans anhängare samma uppfattning som Zwingli, och
Melanchthon lutade åt den calvinska uppfattningen,
hvilket fick sitt uttryck i den af Melanchthon
1540 utgifna s. k. »Confessio augustana variata»
och var en af orsakerna till den kryptocalvinistiska
striden. I enlighet med konkordieformelns uttalande
formulerades den lutherska nattvardsläran så:
»i, med och under (in, cum, sub) brödet och vinet
mottager nattvardsgästen Kristi lekamen och blod». I
st. f. den katolska förvandlingsläran antager den
lutherska kyrkan en hemlighetsfull »sakramenterlig»
förening mellan brödet och vinet samt Kristi lekamen
och blod. Calvins uppfattning blef i allmänhet den
reformerta kyrkans: »brödet och vinet i nattvarden
äro både symboler af Kristi lekamen och blod, men
tillika underpanter på Guds nåd, genom hvilken den
i himmelen tronande, förklarade Kristus andligen
meddelar sig åt den troende nattvardsgästen». – Hvad
de mera betydande sekterna angår, hade socinianer,
arminianer och mennoniter ungefär samma uppfattning
som Zwingli: »nattvarden var endast en ceremoni och
brödet och vinet endast symboler af Kristi lekamen
och blod». Qväkarna och med dem beslägtade sekter
hafva samma uppfattning, men anse, i likhet med
vederdöparna på Luthers tid, att den sant kristliga
ståndpunkten är rent andlig och oförenlig med alla
ceremonier, hvarför de icke fira nattvarden. Andra
sekter, såsom herrnhutare, baptister och metodister,
hafva samma nattvardslära som de kyrkosamfund, ur
hvilka de utgått.
I rituelt afseende, d. v. s. i sättet att fira
nattvarden, råder olikhet mellan de särskilda
kyrkosamfunden och likaså i hvad beträffar brödets och
vinets beskaffenhet. I Vesterlandet begagnades allmänt
fr. o. m. 4:de årh. osyradt bröd i öfverensstämmelse
med förhållandet vid nattvardens stiftande, och
inom katolska kyrkan begagnas sedan 12:te årh. ett
särskildt slags nattvardsbröd (»oblat»; jfr Hostia),
hvilket bruk den lutherska kyrkan tillegnat sig. I
den grekisk-katolska kyrkan begagnas deremot syradt
bröd i enlighet med det urgamla antijudiska
bruket. Detta »brytes» och nedlägges i vinet,
hvarefter bröd och vin tillsammans utdelas åt
nattvardsgästerna i en sked. I den reformerta
kyrkan begagnas vanligt bröd, som brytes vid
distribuerandet, men utdelas före vinet. I 2:dra
årh. förfäktade enkratiterna (hydroparastaterna) på
grund af sträng askes den meningen att vatten borde
användas i st. f. vin vid nattvarden. Och i Sverige
pågick under Erik XIV den s. k. liquoriststriden
om huruvida man icke i nödfall kunde använda vatten
eller någon annan vätska i st. f. vin vid nattvardens
firande. Alla kyrkosamfund hafva dock stannat vid
bruket af vin, antingen oblandadt eller blandadt
med något vatten. Det senare var alltid brukligt
i den gamla kyrkan. I de båda katolska kyrkorna,
i den lutherska och i den episkopala kyrkan sker
kommunionen vid altaret (deraf namnet »altarets
sakrament»), i det att nattvardsgästerna knäböja vid
altarringen och presten räcker brödet och vinet åt
hvar och en af kommunikanterna under uttalande af
en utdelningsformel. I de lutherska landskyrkor,
som tagit inflytande af den reformerta kyrkan,
t. ex. den würtembergska kyrkan, finnes ingen
altarring, och der framträda kommunikanterna turvis
till nattvardsbordet och mottaga nattvarden stående. I
den reformerta kyrkan stanna nattvardsgästerna i sina
kyrkbänkar, och brödet och vinet gå ur hand i hand
bland församlingen, eller också ställa de sig omkring
nattvardsbordet eller, t. ex. i Holland, sitta omkring
det. Dervid antingen sjunger församlingen eller läser
presten en bibeltext. Nattvardsgången föregås af
privatbikt eller skriftermål. Såsom hörande till den
allmänna gudstjensten skall den ske i kyrkan. Endast
sjuka och ålderstigna personer ega rätt att i sina
hem undfå nattvarden enligt bruket redan i den gamla
kyrkan. För undfående af nattvarden fordras i de olika
kyrkosamfunden tro på nattvardens betydelse, således
också att kommunikanten har kommit till den ålder,
att han kan hafva personlig tro. Endast den grekiska
kyrkan tillåter sina barn att blifva delaktiga af
nattvarden (»barnkommunionen»), ett bruk, som synes
hafva gamla anor, men som i Vesterlandet upphörde i
13:de årh. J. P.
Nattvardsbarnen, titeln på ett idylliskt poem af
Es. Tegnér.
Nattvardsbullan (Bulla in coena Domini, Bulla coenae)
l. Skärtorsdagsbullan kallas den ursprungligen af
påfven Urban V (1362–70) utfärdade kättarebulla,
som upplästes på skärtorsdagen, hvilken dag är
egnad minnet af nattvardens instiftelse och af ålder
betraktades såsom dies indulgentiae (aflats-dagen), på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
