Print (PDF) - On this page / på denna sida - 1. Naumann, Johann Gottlieb - 2. Naumann, Karl Friedrich - 3. Naumann, Emil - 1. Naumann, Christian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S89 Naumann. 890 öfver nämnda nivå. 1785 utförde N. i Danmark samma uppdrag som i Sverige, att organisera hof kapellet och skrifva en opera (Orpheus). N. dog i Dresden d. 23 Okt. 1801. - Jfr A. Lindgren: »Svenska hofkapellmästare 1782-1882» (1882). A. L. 2. Naumann, Karl Friedrich, tysk mineralog och geolog, den föregåendes son, f. i Dresden 1797, gjorde 1821-22 en geologisk resa i Norge och meddelade dennas resultat i Beiträge zur kenntniss Norwegens (2 dlr, 1824). Han blef 1826 professor i Freiberg i kristallo-grafi och 1835 i geognosi, då han äfven fick uppdrag att utarbeta en geologisk karta öfver Sachsen, hvilket arbete han utförde tillsammans med B. von Cotta, och h var of ver han meddelade en öfversigt 1845. 1842-72 var han professor i mineralogi och geognosi i Leipzig, hvarefter han bosatte sig i Dresden, der han dog 1873. Bland N:s arbeten märkas Lehrbuch der reinen und angewandten krystallographie (2 bd, 1829-30), Elem&ite der mineralogie (1846; efter N:s död bearbetad af Zirkel, I2:te uppl. 1885) och Lehrbuch der geognosie (1850-54; 2:dra uppl., ej fullt afslutad, 1858-73, 3 bd). Se vidare Mineralogi. - N:s broder Moritz Ernst Adolf N. (f. 1798, d. 1871) var medicine professor i Bonn samt utgaf bl. a. Hand-buch der medicinischen klinik (8 bd, 1829-39) och Ergebnisse und studien aus der medicini-schen klinik zu Bonn (2 bd, 1858-60). 3. Naumann, Emil, tysk musiker och skriftställare, son till den ofvan nämnde Mor. Ernst Adolf N., f. 1827, studerade 1843-44 vid Leipzigs konservatorium och gjorde sig bekant genom några större vokal verk (Christus, Die zer-störung Jerusalems), en uvertyr Lorelei samt smärre kompositioner. På grund af skriften Die einfuhrung des psalmengesangs in die evan-gelische kirche (1856) utnämndes han 1856 till hof kyrkomusikdirektör i Berlin, hvarefter han på konungens önskan utgaf en samling psalmer. Professorstitel erhöll han efter utgifvandet af boken Die tonkunst in der kulturgeschichte (1869-70), hvarpå följde Deutsche tondichter (1871; många uppl.) och Nachklänge (1872). 1873 flyttade han till Dresden, der han blef lärare i musikens historia och estetik vid k. konservatoriet och grundade »Naumannska sångföreningen». Bland hans utgifna skrifter må vidare nämnas Italienische tondichter (1876), Zukunftsmusik und die musik der zukunft (1877), Uber ein bisher nicht beachtetes gesetz im aufbau klassischer fugenthemen (1878), II-lustrirte musikgeschichte (1880-85) m. fl., hvilka i ett blomstrande och omständligt språk innehålla nog mycken spekulation och konstruktion vid sidan af sinnrika tankar, men i det hela ganska mycket bidragit till musikhistoriens po-pularisering och spridande i vida kretsar. A. L. 1. Naumann, Christian, rättslärd, ledamot af Konungens högsta domstol, föddes i Malmö d. l Juli 1810, af borgerlig slägt, som på 1700-talet inflyttat till Sverige från Sachsen. Han blef student i Lund 1826 och filos, doktor 1832 samt aflade 1836 juris utr. kandidatexamen, för hvilken han författade afhandlingen Om edsöret enligt landskapslagarne (tr. 1843). 1838 utgaf han den akad. afhandlingen Om landsköp enligt Sveriges lag, i hvilken han lemnade bidrag till lösningen af frågan om landthandelns frigifvande. Sedan han 1839 blifvit vice häradshöfding, tjenstgjorde han vid riksdagen 1840-41 dels såsom förste notarie, dels såsom af K. M:t förordnad vice sekreterare i bondeståndet. 1841 utnämndes han till sekreterare och ombudsman vid Lunds universitet och utsågs 1842 till sekreterare i det af K. M:t tillsatta utskottet för omarbetning af nämnda universitets styrelselagar. Under dåv. universitetskansleren kronprinsen Karls vistelse i Skåne 1847-48 hade N. förordnande att tjenstgöra som kanslerssekreterare för Lunds universitet. 1852 vardt han ord. professor i stats- och processrätt vid nämnda universitet. Dessförinnan hade han utgifvit l:sta bandet af sitt nedannämnda arbete »Sveriges statsförfattningsrätt» samt afhandlingarna De delictis publicis, prcecipua juris patrice publici et criminalis ratione habita (1845) och Om straffrätts-theorien och penitentiär-systemet (1849; of vers. på tyska af prof. C. N. David). 1854 promoverades N. till jur. utr. doktor vid Kiels universitet. 1856-60 var han inspektor för Malmö högre elementarläroverk, och i Dec. sistn. år kallades han till ledamot af Konungens högsta domstol, från hvilket ämbete han i Juli 1887 erhöll afsked med pension. Han blef 1873 medlem af L'institut de droit international (vid dettas stiftelse) och promoverades 1883 till filos, jubeldoktor. - Justitierådet N. är den förste och ännu den ende, som behandlat Sveriges konstitutionella rätt i denna vetenskaps hela omfång. Hans oförtröttade författareverksamhet inom vår statsrättsliga literatur har också ej endast rönt erkännande af in- och utländska rättslärde, utan äfven i hög grad befordrat studiet af vår grundlagsbestämda rätt, hvilket .före hans uppträdande synnerligen försvårades genom bristen på literära hjelpmedel. 1844 utgaf han första bandet af sitt stora verk Sveriges statsförfattningsrätt, hvilket fullbordades med det 4:de bandet 1874 (ny, tillökad uppl. 1876-84). 1854 utkom den första upplagan af hans bekanta och förtjenstfulla edition af Sveriges grundlagar (försedd med parallellställen, fastställda ändringar, motiv, prejudikat och anmärkningar; 3:dje uppl. 1866; supplem. 1873), hvilken af en sådan auktoritet som P. E. Bergfalk (i »Nord. universitets-tidskr.», I: 4) förklarats för »en af de allmännyttigaste skrifter svenska literaturen eger». En omarbetning af den historiska inledningen till denna grundlagsedition trycktes särskildt 1864 under titeln Svenska statsförfattningens historiska utveckling (flere uppl.). Bland hans öfriga arbeten märkas hans frisinnade uttalanden i religionsfrihetsfrågan genom broschyren Hvilken är svenska statsreligionen? Hvad förstodo 1809 års lagstiftare med den i 16:de § regeringsformen stadgade religionsfrihet? (1857), vidare hans systematisering af grundlagarnas innehåll, kallad Handbokför riksdagsmän (1860), samt hans Populära anteckningar i allmän statsrätt (2 h., 1868-70). 1864 började N. utgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
