- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
967-968

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nel tempo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eskader anfalla från landsidan genom en af sandbankar
fylld passage, hvilken franske amiralen, Brueys,
ansett ofarbar. N., som till antalet fartyg, men icke
till deras storlek var lika stark som fienden, vann
en lysande seger: af den franska eskaderns 13 fartyg
undkommo endast två (äfven dessa föllo sedermera
i engelsmännens händer). Denna bragd stängde för
den franska expeditionen till Egypten utsigten att
kunna hemvända och befäste i utomordentlig grad den
engelska marinens prestige. För N., hvilken sårats
i striden, medförde den bl. a. utnämning till baron
of Nile and Barnham Thorpe
samt (neapolitansk)
hertig af Bronte. Den glans han sålunda fäst vid
sitt namn fläckade han emellertid i någon mån –
åtminstone för efterverldens dom – genom arten
af de politiska och personliga förbindelser, i
hvilka han derefter inlät sig vid det neapolitanska
hofvet. Detta, hvilket skyddades på Sicilien genom
N:s stationering på detta håll, medan fransmännen
ockuperade fastlandsbesittningarna (1799), lyckades
nämligen vinna hans biträde vid de blodiga straffdomar
(t. ex. den öfver amiralen Francesco Caraccioli), som
efter fransmännens aftåg från Neapel sattes i scen
derstädes. Denna N:s undfallenhet åter anses hafva
berott på den skandalösa passion, hvaraf han intagits
för den beryktade engelska ministerfrun lady Emma
Hamilton (se Hamilton, sp. 621). Sedan Keith utnämnts
till engelska medelhafsflottans öfverbefälhafvare
efter Saint Vincent (1800), följde N. lady Emma och
hennes man till England, der hans eget äktenskap
1801 upplöstes. Emellertid utnämndes N. till »vice
amiral af blå flaggen» och utsågs att näst under
Sir Hyde Parker föra befälet öfver den starka flotta
(51 fartyg, deribland 16 linieskepp), som på våren
sistn. år afsändes för att spränga den mellan de
nordiska makterna förnyade väpnade neutraliteten till
sjös. Den 2 April 1801 verkställde denna flotta sitt
ryktbara anfall på Köpenhamn. Under det att Parker
med en mindre afdelning stannade kryssande på norra
sidan och endast föga deltog i slaget, angrep N. från
södra sidan med 1,462 kanoner och omkr. 9,000 man
den förankrade danska försvarslinien, som räknade
637 kanoner och 5,234 man samt kommenderades af
J. O. Fischer. Efter en tre timmars het kamp, med
stort manfall å båda sidorna, gaf Parker signal att
afbryta striden, men N. lydde icke, förrän flere
af hans illa åtgångna skepp dels kommit på grund,
dels drifvit ned mot landbatteriet »Trekroner». Sedan
han slutligen sändt en parlamentär i land, antog den
danske kronprinsen Fredrik ett vapenstillestånd med
anledning af det ramponerade skick, i hvilket den
södra delen af försvarslinien befann sig, och under
tiden hölls å engelska flottan krigsråd, hvarvid
beslöts att icke återupptaga striden. Efter slaget
skall N. hafva förklarat, att af de 105 träffningar,
i hvilka han deltagit, ingen varit blodigare än
denna. Expeditionen fullföljdes genom en demonstration
mot Karlskrona, hvarefter den engelska flottan, i
anseende till de ändrade politiska förhållanden, som
inträdde med Alexander I:s uppstigande på ryska
tronen, kunde återvända hem. N. belönades med
viscountvärdighet. Den 16 Aug. s. å. gjorde han
ett angrepp på franska flottan vid Boulogne, men
misslyckades. Efter det nya krigsutbrottet 1803
höll N. i nära två år största delen af Frankrikes
sjömakt instängd vid Toulon, och då franske amiralen
Villeneuve slutligen, i Mars 1805, lyckats få ut
en eskader, följde N. efter honom till Vestindien
och åter till Europa samt varskodde engelska
amiralitetet för den hotande faran. Villeneuve blef
då af Sir Robert Calder drifven till Ferrol och gick
derifrån till Cadiz. Ändtligen, d. 21 Okt. 1805, fick
N. tillfälle att leverera en afgörande drabbning,
då Villeneuve med en fransk-spansk flotta af
några och trettio linieskepp visade sig vid kap
Trafalgar för att våga en drabbning samt i händelse
af seger fortsätta norrut och möjliggöra Napoleons
tilltänkta invasion i England. N. var jämnstark med
fienden. Striden, som inleddes derigenom att den på
engelsmännens läsida kommenderande amiral Gollingwood
enligt beräkning genombröt den fientliga linien,
slutade med en glänsande seger för den engelska
flaggan. Den fientliga eskadern befanns efter slaget
vara till två tredjedelar antingen förstörd eller
tagen. Emellertid hade N. sjelf omkr. en timma
efter bataljens början blifvit dödligt sårad af en
muskötkula och afled mot aftonen. Hans qvarlefvor
hvila i S:t Paulskyrkan i London. Den väldiga
Nelson-pelaren på Trafalgar square derstädes utgör
ett af bevisen på den britiska nationens tacksamhet
och beundran för hans bragder. Bland flere andra
bildstoder af N. märkes en 6 m. hög sådan, rest 1873
på en strandklippa å Anglesea. – N:s broder William
erhöll efter hans död titeln earl N. Denna värdighet
ärfdes 1835 af deras systerson Thomas Bolton (död
s. å.), och dennes son, Horatio N. (f. 1823), är
f. n. dess innehafvare.

Nel tempo, Ital., musikt., i sträng takt.

Nelumbium Juss., bot., ett litet slägte af blott
2 arter, hvilka växa i de tropiska trakternas
stillastående vatten och höja sina sköldlika, något
skålformiga blad högt öfver vattnet. Slägtet bildar
en egen nat. fam., Nelumboneae DC., och hör till
kl. Polyandria L. Blommorna äro stora, vackra, med
många foder- och kronblad fästa liksom ståndarna
under fruktämnet, som från blombottnen växer upp
som en omvänd kägla, i hvars öfre, vidgade del fröna
sitta insänkta i gropar. Dessa frön ansågos vara de
»egyptiska bönor», som de gamle grekerna kallade »de
heliga pythagoreiska bönorna». Fröna äro ätliga och
begagnas till föda. N. speciosum L. finnes allmänt
i Indien och växte fordom äfven i Egypten samt var
der den mytiska »lotusblomma», hvars högt uppstigande
skaft med knopp eller utslagen blomma tjenat som en
förebild till de forna egyptiska templens kolonner
och kapitäl. Det var icke Nymphaea Lotus, som lemnat
denna förebild, såsom genom förbiseende uppgifves i
art. Lotusblomma och Lotuskapitäl (se dessa ord). I
Nord-Amerika finnes den andra arten, N. luteum,
som utmärker sig genom stora, gula

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free