Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nero ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldiga och oskyldiga. Bland andra måste den gamle
Seneca gifva sig döden. Efter den tiden utvecklade
sig kejsarens onda böjelser ännu våldsammare. Offrens
antal blef allt större. Ingen var säker. Kejsarens
ursinniga håg för konstnärligt uppträdande
tillväxte. Vid den andra neronska festen lät han
formligen inskrifva sig bland citterspelarna
och uppträdde inför det romerska folket i teatern,
alldeles som en vanlig konstnär, med knäböjning för
publiken. Kort derpå (66) företog han en konstresa
till Grekland, i hvars städer han vann det ena priset
efter det andra – ända till 1,800. Han åtföljdes
dervid af ett helt hof, i hvars krets han firade de
vildaste orgier och på det skamligaste fläckade sin
kejsarevärdighet.
Knappt återkommen till Rom (68), der han höll ett
storartadt triumftåg för att fira sina konstsegrar,
nåddes han äntligen af hämden. Ett uppror hade
utbrutit i Gallien, och i samband dermed hade
ståthållaren i Spanien, Galba, låtit utropa sig till
kejsare. N. tappade all besinning vid de många budskap
och nyheter, som kommo till Rom, och snart öfvergåfvo
honom både senat och pretorianer (hans garde). Under
en hemsk ovädersnatt (9 Juni 68) flydde han med några
få frigifne till en villa, der han med hjelp af en
frigifven gaf sig döden, gråtande och under orden
»hvilken konstnär dör icke i mig!»
Märkligast är, att mängden i Rom saknade honom efter
döden. Hans frikostighet torde icke hafva varit
den enda anledningen till massans ynnest; hon synes
hafva på sitt sätt älskat den från början så lefvande
och huldrike fursten, hvilken för öfrigt var värst
mot de store. Hans graf pryddes länge med friska
kransar; hans störtade bildstoder återupprestes i
hemlighet. Många trodde, att N. icke var död, utan
skulle återkomma, och tre gånger uppträdde bedragare,
som begagnade sig af denna folktro. Om N. såsom
det i Uppenbarelseboken beskrifna »vilddjuret» se
Antikrist. – N:s historia är förträffligt belyst
af V. Rydberg (»Romerska dagar, 1877) och af
norrmannen Weisse (»Tiberius og Nero», 1882).
R. Tdh.
Nero antico (Ital., af Lat. niger, svart,
och antiquus, gammal), benämning på en
svart, tät marmorart, nära beslägtad med den
svenska orstenskalken (jfr Lukullan). Denna
marmorrsort nyttjades i den sen-antika konsten för
byggnadsdetaljer och skulpturverk.
Neroli-olja, oleum Neroli, aetheroleum florum
aurantii, farmak., den flyktiga olja, som
beredes af friska pomeransblommor genom deras
afdestillering med vatten. Det vatten, som vid
destillationen öfvergår i förlaget och från hvars
yta den flyktiga oljan afskiljes, håller en liten
mängd af oljan upplöst och får derigenom dennas
lukt. Det är upptaget i de flesta farmakopéer under
namnet aqua aurantii (egentligen a. florum aurantii,
pomeransblomvatten) l. a. naphae och begagnas
såsom lösningsmedel för bittra eller beska läkemedel
(t. ex. morfin, salter) eller sättes för luktens skull
till mixturer. Neroli-oljan, som har sitt namn deraf
att den begagnades såsom parfym först af en
furstinna Neroli, har en något brunaktig färg,
ytterst genomträngande, behaglig lukt och bitter
smak. Den reagerar neutralt och har en egentl. vigt
af 0,88. Blandad med alkohol, fluorescerar den
i vackert violett. Dess kokpunkt ligger mellan
+ 185° och + 195°. Neroli-oljan är ofta förfalskad
med den snarlika, men mindre fina flyktiga oljan
ur pomeransbladen, hvilken i handeln bär det
franska namnet Essence de petits grains, emedan
hon ursprungligen framställdes genom destillation af
pomeransknopp (»petits grains»). Dessa oljor begagnas
uteslutande i parfymfabrikationen. O. T. S.
Nerophis. Se Hafsnålslägtet.
Nerpes (F. Närpis). 1. Domsaga i Vasa län,
Finland, lyder under Vasa hofrätt och utgöres af 4
tingslag samt omfattar Malaks, Solf, Pörtom, Nerpes,
Östermark, Lappfjärd, Bötom, Storå och Sideby socknar
samt Korsnäs, Petalaks och Bergö kapell. Areal
3,844 qvkm. 53,158 innev. (1885). – 2. Socken i
ofvannämnda domsaga och län, Ilmola härad, bildar
med Korsnäs kapell- och Kaskö stadsförsamling ett
imperielt pastorat af 1:sta kl., Vasa nedre kontrakt,
Åbo ärkestift. Areal 1,018 qvkm. Befolkningen
svensk, 18,819 personer (1885), deraf i Kaskö 756.
A. G. F.
Nerpin, Henrik, ornamentsbildhuggare, född i Stockholm
d. 31 Aug. 1834, blef tidigt elev af C. Ahlborn och
kom 1856 till kejserliga teckningsskolan i Paris, der
han erhöll synnerligt fördelaktiga vitsord. 1858 blef
han öfverlärare i ornamentsmodellering vid Tekniska
skolan (dåv. Slöjdskolan) i Stockholm och är tillika
sedan 1877 lärare i modellering vid Tekniska högskolan
derstädes. Han har utfört en mängd slöjdföremål af
konstnärlig art, såsom ett vigvattenskärl (belönt
med silfvermedalj i Paris), handspegel med figurer
(för kejsarinnan Eugénie), pendyl (för Karl XV),
permar till det album, som medföljde kronprinsessan
Lovisas brudgåfva m. m. På senare tid har han varit
mycket upptagen af yttre husornering i Stockholm.
-rn.
Nerthus var enligt Tacitus en jordens gudinna, som
gemensamt dyrkades af sju germanska stammar. Uti en
helig lund på en ö (man har bl. a. gissat på Femern,
Rügen och Alsen) i hafvet stod en öfvertäckt och
med omhöljen försedd vagn, hvaruti gudinnans bild
förvarades. Vagnen fördes vissa tider omkring, dragen
af kor och åtföljd af gudinnans prest. På hvarje ort,
som besöktes af N., firades glädjefester, och under
hennes kringfärd var det en fridhelig tid, på hvilken
man ej ens fick vidröra ett vapen. Efter slutad färd
rengjordes både vagnen och gudabilden i en aflägsen
sjö af slafvar, som genast derefter dränktes i samma
vatten. Se vidare Germaner, sp. 1105, och Hertha.
Th. W.
Nertjinsk. 1. Stad i rysk-sibiriska prov. Zabaikal
(Transbaikalien), 285 km. n. ö. om hufvudstaden Tjita,
1,400 km. från Irkutsk, ej långt från Amurs källflod
Sjilka. Omkr. 4,000 innev. Det första nybygget anlades
1654. Ryssland slöt der 1689 sitt första gränsfördrag
med Kina. Liflig handel med Kina samt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
