Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nerver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
preussarnas språk, öfver hvilket han utgaf ett stort antal
skrifter. Bland hans språkliga arbeten må nämnas Die
sprache der alten preussen (1845), Wörterbuch der
littauischen sprache (1850), Littauische volkslieder
(1853) och Thesaurus linguae prussicae (1873).
G. E.
Nesselrode [-råde], Karl Robert von, grefve, rysk
statsman, tillhörde en från Rhentrakten härstammande
tysk greflig slägt och föddes d. 14 Dec. 1780 i
Lissabon, der hans fader då vistades såsom Rysslands
sändebud. Äfven N. egnade sig åt den diplomatiska
banan. Han befordrades 1807 till legationsråd vid
ryska beskickningen i Paris och stod från 1812,
ehuru till en början utan motsvarande titel, i
spetsen för ryska geheime statskansliet. Under de
europeiska makternas sista koalition mot Napoleon
I (1813–15) spelade han en betydande rol vid de
allierades inbördes fördrag och vid fredssluten,
vid hvilka han väsentligen styrkte kejsar Alexander
I i dennes moderata hållning. På Wien-kongressen
(1814–15) var han sjelf en af Rysslands fullmäktige
och utöfvade der, likasom sedermera på kongresserna
i Aachen, Troppau, Laibach och Verona, stort
personligt inflytande. Greken Kapodistrias, som
till 1821 var medlem af ryska utrikeskabinettet,
tycktes en tid skola blifva en för N. farlig
medtäflare hos kejsar Alexander, hvars liberala
idéer och religiösa sentimentalitet mindre tilltalade
N. Men den europeiska reaktionens främste förlämpe,
Metternich, såg i N. sin man, och sedan Alexanders
sinne omstämts i Metternichs anda, var N:s ställning
tryggad. Han behöll den efter Alexanders död (1825)
dess säkrare, som han med lätthet lämpade sig efter
den nye kejsarens, Nikolaus’, kraftfullare politiska
skaplynne. 1829 utnämndes han till vice-kansler
och 1844 till rikskansler. Efter julirevolutionen
(1830) närmade N. alltmer Ryssland till Österrike
samt sökte bryta det goda förhållandet mellan
Frankrike och England. Under de kritiska åren 1848
och 1849 ledde han Rysslands politik med stor
sans och nyttjade slutligen Ungerns resning till
att genom en intervention hämma den revolutionära
tidsströmningen och binda Österrike vid Ryssland. Då
vestmakterna 1853 visade sig redo att allvarsamt
stäcka Rysslands aggressiva politik mot Turkiet,
var N. bland de få, som rådde kejsar Nikolaus
att gifva vika. Sedan Krim-kriget utfallit till
vestmakternas fördel, nödgades han tillstyrka
Alexander II att antaga vilkoren för freden i
Paris (1856). N. nedlade derefter ledningen af
utrikesärendena, men fick plats i riksrådet, med
bibehållande af rikskanslersvärdigheten. Han dog i
Petersburg d. 23 Mars 1862.
Nessler, Viktor, tysk tonsättare, f. 1841, föranleddes
1864 genom sin opera Fleurettes framgång i Strassburg
att öfvergifva teologiens studium och egna sig åt
musik. Såsom kordirektor vid Stadtteatern i Leipzig
och dirigent för sångföreningen »Sängerkreis»
derstädes gjorde han sig snart känd och omtyckt,
och genom flere operor, särskildt Der rattenfänger
von Hameln (1879), Der wilde jäger (1881) och Der
trompeter von Säkkingen (1885), har han
blifvit en af Tysklands mest populära
operakompositörer. I Stockholm har deremot
hans »Trumpetaren från Säkkingen» (1886)
icke gjort synnerlig lycka. Hvarken den söta
tyska sentimentaliteten eller den något banala
»bänkelsänger»-tonen ville der slå an, trots
det att man måste tillerkänna tonsättaren en viss
populär-melodisk uppfinning, på sällsamt sätt
blandad med reminiscenser från Wagner. N. har äfven
skrifvit visor, mansqvartetter och större körverk.
A. L.
Nessmühl. Se Neszmély.
Nessos. Se Herakles, sp. 1074.
Nestor, Grek. hjeltes., son af Nelevs och Chloris,
var herskare öfver Pylos i Messenien, och förmäld
med Eurydike l. Anaxibia. Då Herakles en gång
öfverföll Nelevs, förstörde hans konungastad och
dödade hans söner, blef Nestor ensam bland bröderna
vid lif, emedan han för tillfället vistades i det
närbelägna Gerenia. Af denna anledning kallas han
hos Homeros »gereniern». N. deltog i striden mellan
lapither och kentaurer, i den kalydonska jagten och
i argonavttåget. Då trojanska kriget utbröt, hade han
redan upplefvat sin tredje menniskoålder, men sällade
sig, ännu vid full handlingskraft, äfven till denna
för hela Grekland gemensamma härfärd. I striderna vid
Troja uppträdde han oaktadt sin höga ålder såsom en
bland de tappraste hjeltarna. Sin största betydelse
hade han dock i furstarnas krigsråd, der hans af
en rik erfarenhet uppburna visdom och vältalighet i
förening med ett i högsta grad redbart och välvilligt
sinnelag afgörande inverkade på besluten. Efter
krigets slut återvände N. lyckligt till Pylos och
fick der, omgifven af en talrik famlj, ännu framlefva
en lång, lycklig och vänsäll ålderdom. I det hela
är han en af de utförligast och mest sympatiskt
tecknade karaktererna i de homeriska sångerna, och
namnet N. har i senare tider öfvergått till ett slags
hederstitel för ålderstigna män, hvilka utmärka sig
genom visdom och välbetänkt talförhet. – Med namnet
Nestor betecknas nu i allmänhet den äldste inom en
viss krets, t. ex. svenska presterskapets Nestor
(den till lefnadsåren äldste bland presterna).
A. M. A.
Nestor, rysk författare, f. 1056, inträdde 1073
i Petjerska klostret i Kiev och blef der senare
diakon. Han nämnes 1091 som en bland de tre personer,
hvilka fingo i uppdrag att uppsöka qvarlefvorna
af den helige Teodosius, den ene af klostrets
grundläggare och dess förste föreståndare. Detta
är allt hvad man med någon säkerhet vet om hans
person. N. är författare till lefnadsbeskrifningar
öfver Boris och Gleb, Vladimirs söner, som mördades af
brodern Svia-topolk och senare ansågos som helgon,
samt öfver den nyss nämnde Teodosius. Han synes
vara den, som först, börjat uppteckna och samla
de helgonlegender, hvilka i senare bearbetningar
bilda Petjerska klostrets »paterikon». Traditionen
tillskrifver honom jämväl författareskapet till den
äldsta samlingen af krönikeartade uppteckningar,
den kievska krönikan: »Nestors krönika» l. Povêstu
vremennych lêt (»berättelse om tidiga år»), som hon
efter inledningsorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
