- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1079-1080

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Nicolaysen, Julius - Nicole, Pierre - Nicolini ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1831, studerade medicin i Kristiania och blef
efter derstädes 1856 aflagd examen militärläkare
(1857–67) samt kirurg vid rikshospitalet i Kristiania
(1863–66). Han var 1867–70 universitetsstipendiat i
kirurgi och utnämndes 1870 till professor i medicin
vid Kristiania universitet, med hvilken befattning
han sedan 1872 förenat den af öfverkirurg vid
rikshospitalet samt lärare i klinisk och speciel
kirurgi. N. har för sin utbildning företagit många
resor i Europa och Nord-Amerika samt åtnjuter ett
berättigadt anseende både som vetenskapsman och
praktisk läkare. Han var den förste, som i Norge
med lyckligt resultat utförde ovariotomi (1866) och
tarmresektion (1885). Sina vetenskapliga rön har han
offentliggjort i »Norsk magazin for lægevidenskab»,
»Nordiskt medicinskt arkiv» och »Klinisk aarbog»,
af hvilka tidskrifter han varit eller ännu är
medredaktör. N. utnämndes 1879 till hedersdoktor vid
Köpenhamns universitet och är äfven medlem af Svenska
läkaresällskapet. Y. N.

Nicole [-kå’ll], Pierre, jansenist, f. i Chartres
1625, d. i Paris 1695, blef på grund af sin
lärdom anställd vid Port Royal såsom lärare i
klassisk literatur och filosofi samt deltog,
vid Pascals och Arnaulds sida, i detta samfunds
strider mot jesuiterna. Sedan han måst undan de
senares förföljelser söka sin tillflykt i Belgien
(1679–81), slöt han fred med ortodoxien och vände åter
till Frankrike. Hans skriftställeri uppbäres af fin
urskilning, lyftning i tankarna och stränga moralkraf;
dock kan man anmärka en viss entonighet och brist
på originalitet. Bland hans arbeten förtjena nämnas
Les imaginaires et les visionnaires (2 bd, 1667)
och Essais de morale et instructions théologiques
(25 bd, 1671 o. f., ny uppl. 1744–55; utg. i urval
1857). N. var Racines lärare.

Nicolini, egentligen Ernest Nicolas, fransk
operasångare, f. i Tours 1834, studerade vid
konservatoriet i Paris och sjöng en tid på Opéra
comique utan nämnvärd framgång, tills han 1859 under
namnet Nicolini gjorde lycka uti Italien, hvarefter
han med bättre resultat åter engagerades i Paris 1862 och i
London 1872. Sin egentliga ryktbarhet har han dock vunnit
under de senaste åren såsom ständig följeslagare åt
Adelina Patti, med hvilken han slutligen blef gift
(1886). A. L.

illustration placeholder

Nicols prisma (äfven endast Nicol efter dess
uppfinnare, den skotske fysikern William Nicol,
d. 1851) är en dubbelbrytande kalkspatkristall,
som genomsläpper endast den extraordinära ljusstrålen
(se Dubbelbrytning). För att utestänga den ordinära
strålen klyfves kristallen i tvänne prismatiska
stycken, abc och bcd, hvilka sedan åter hopfogas i
sina förra lägen med ett tunnt lager af kanadabalsam
mellan sig, sedan först kontaktsytorna bc blifvit
väl polerade. De båda ändytorna ab och cd,
genom hvilka ljuset skall passera, äro slipade i 68°
vinkel mot prismats längdriktning, ac eller bd. När
en naturlig ljusstråle sp infaller på ytan ab,
delar den sig i tvänne, nämligen den ordinära
strålen po och den extraordinära pe. Den förre
infaller mot kontaktsytan bc under en vinkel, som är
större än gränsvinkeln (se Brytningsgräns), hvarför
densamma undergår total reflexion i riktningen
ok och således alls icke inkommer i prismat bcd,
medan den extraordinära strålen fortsätter sin
väg eq genom detta prisma. För att utestänga allt
främmande ljus äro alla sidoytorna, genom hvilka
ljuset ej skall passera, matt svärtade. Emedan de
båda strålar, i hvilka en infallande opolariserad
(naturlig) ljusstråle uppdelar sig, när han inkommer
i ett dubbelbrytande medium, blifva fullständigt
lineärt polariserade (se Ljus), men i planer,
som äro vinkelräta mot hvarandra, så har man i
det nicolska prismat, genom hvilket blott den ena
strålen framtränger till ögat, erhållit ett medel att
fullständigt polarisera det naturliga ljuset. Och
alldenstund ljusstrålar, som äro polariserade i
ett mot den genomgångna strålens polarisationsplan
vinkelrätt plan, utsläckas, när de intränga i det
nicolska prismat, har man i detsamma äfven funnit ett
medel att undersöka huruvida det infallande ljuset
är polariseradt eller icke. På det förra sättet
användt, tjenar Nicols prisma såsom »polarisatör»,
på det senare sättet begagnadt, såsom »analysör». –
Foucault förändrade det nicolska prismats konstruktion
sålunda, att han borttog kanadabalsamen och placerade
de båda prismerna på kort afstånd från hvarandra. Som
prismerna i detta fall äro skilda åt af ett tunnt
luftlager, måste klyfningen göras i mindre sned
riktning mot sidoytorna, hvilket har till följd,
att hela apparaten blir kortare och stor besparing
vinnes i det dyrbara materialet. R. R.

Nicopolis. Se Nikopolis.

Nicosia. 1. Stad uti ital. prov. Catania (Sicilien),
v. om Etna. Omkr. 15,000 innev. Biskopssäte. –
2. (Nikosia) Hufvudstad på Cypern. Se Levkosia.

Nicolò. Se Isouard och Niccolò.

Nicolovius. Se Lovén, N.

Nicot de Villemain [nikå ds villömä’ng], Jehan,
fransk diplomat och lexikograf, f. omkr. 1530,
d. 1600, var Henrik II:s sekreterare och skickades
1559 i diplomatiskt ärende till Portugal. N. införde
derifrån tobaksplantan till Frankrike (1560),
odlade den i sin trädgård och anbefallde den
såsom läkdomsört mot sår. Efter honom kallades
tobaksplantan Nicotiana. Dessutom sammanskref N. den
första franska ordbok man känner: Trésor de la langue
françoise
(1606; 2:dra uppl. 1618).

Nicotera, Giovanni, baron, italiensk politiker,
f. 1828 i Kalabrien, studerade rättsvetenskap,
deltog 1848 i upproret i Kalabrien samt blef officer i
Romerska republikens armé och sårades 1849 i strid mot
fransmännen, hvarefter han bosatte sig i Turin. 1857
var han med på ett af Mazzini framkalladt försök
att drifva bort bourbonerna från Neapel, hvilket
misslyckades. Han blef sjelf svårt sårad, fången

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free