- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1083-1084

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nicolini ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till Danmark. Om denna resas betydelse för
kilskriftstolkningen se Kilskrift, sp. 677. År
1768 blef N. kapten och 1778 landskriver i
Södra Ditmarsken. Han dog såsom titulärt etatsråd
1815. N. utgaf år 1772 Beschreibung von Arabien och
1774–78 den vidlyftigare Reisebeschreibung (2 bd,
ett tredje utkom 1837), som öfversattes till franska,
engelska, holländska och danska. – 2. Barthold Georg
N.,
tysk historieskrifvare, den föregåendes son, född
d. 27 Aug. 1776 i Köpenhamn, blef 1796 sekreterare
vid k. biblioteket derstädes och 1800 assessor i
kommersekollegium. År 1806 trädde han i preussiska
statens tjenst, der han fungerade som statsråd
1808–10, och afgick 1816 såsom sändebud till Rom,
hvarest han ledde de långvariga underhandlingarna
om katolska kyrkans ställning i Preussen. Efter sin
återkomst till Tyskland, 1823, utnämndes han till
professor i Bonn, der han dog d. 2 Jan. 1831. –
Sin ställning i den vetenskapliga verlden eröfrade
N. genom sin Römische geschichte (2 bd, 1811–12, i
väsentligt omarbetadt skick 1827–30; 3:dje bd 1832,
omfattande tiden till 241 f. Kr.), hvilket arbete
bröt en alldeles ny väg för studiet af Roms äldre
historia och statsskick samt blef fruktbärande för
hela den historiska forskningen. En fortsättning deraf
(intill Konstantin den stores död) utgafs 1844–46
efter N:s föreläsningar. Likaledes utkommo efter hans
död hans föreläsningar öfver Gamla tidens och franska
revolutionens historia.– 3. Karsten Nicolaus Markus
von N.,
den föregåendes son, född 1817, var 1848–49
medarbetare i flere konservativa tidningar i Preussen
samt blef 1850 regeringsråd och kabinettssekreterare
hos Fredrik Vilhelm IV, på hvilken han utöfvade
stort inflytande i reaktionär riktning. År 1856
öfverbevisades han om en hemlig förbindelse med
ryska regeringen bakom preussiska ministeriets
rygg. Han afled sinnessjuk 1860. Af synnerlig vigt för
Österlandets äldre historia är N:s Geschichte Assurs
und Babels
(1857). E. Ebg.

Nièce [niäs], Fr. (af Lat. neptis, sondotter,
dotterdotter), brorsdotter, systerdotter. Jfr Nevö.

Nieder-Bayern [nider-], regeringsområde i konungariket
Bajern, östligaste delen af landet på båda sidor
om Donau, består af en del af det gamla hertigdömet
Bajern, forna furstendömet Passau samt grefskapet
Ortenburg. Areal 10,759 qvkm. 1885 hade det 660,616
innev. Hufvudstad är Landshut.

Niederbronn [nider-], stad i Elsass-Lothringen,
området Unter-Elsass, vid jernvägen emellan Hagenau
och Saargemünd, 45 km. n. v. om Strassburg. 3,161
innev. (1880). Stora jern- och stålverk. Två
mineralkällor med badanstalt.

Nieder-Lausitz [nider-]. Se Lausitz.

Niederwald [nider-], en af vackra ek- och bokskogar
krönt bergås i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden (prov. Hessen-Nassau), emellan Rüdesheim
och Assmannshausen. Högsta punkten är Rossel, 331
m., som för sin vackra utsigt mycket besökes af
resande. Tvänne kugghjulsbanor gå från Rüdesheim och Assmannshausen
uppför berget. På ett utsprång af N., midt emot
Bingen, står det väldiga Niederwaldsmonumentet,
rest till minne af tyskarnas segrar öfver fransmännen
i kriget 1870–71 samt Tyska rikets deraf följande
återupprättande. Från en terrassformig grund af
murad sandsten höjer sig monumentet, bestående af en
qvadratisk, figurprydd underbyggnad och derofvan
på en smalare sockel den 10,5 m. höga, allegoriska
qvinnoskepnaden Germania (Tyskland), hvilken
står framför kejsaretronen, i svallande mantel,
med eklöf kring hjessan, med venstra handen stödd
på ett lagerkrönt slagsvärd och i den högra höjande
en kejsarekrona. På underbyggnadens framsida finnas
några allegoriska kolossalstatyer i ringare skala:
nederst »fader Rhen» lemnande vakthornet åt sin dotter
Mosel, på hörnsocklar krigets och fredens genier
samt emellan dem en reliefframställning af huru tyska
krigare sluta sig tillsamman omkring sina konungar och
anförare. Denna relief innehåller nära 200 figurer
i kroppsstorlek, de flesta med porträtthufvud. På
sidorna skildras i relief krigsmännens aftåg och
hemkomst. Monumentet, hvars skapare är Johannes
Schilling, har kostat omkr. 1,070,000 kr., hvaraf 2/3
åstadkommos genom allmänna insamlingar, återstoden
af statsmedel. Grundstenen lades i Sept. 1877, och
aftäckningens försiggick d. 28 Sept. 1883. Vid denna
högtidlighet hade tre anarkister gjort ett anslag att
medelst dynamit spränga i luften kejsar Vilhelm och
en del af forsamlingen, men attentatet misslyckades.

Nieder-Wildungen [nider-]. Se Wildungen.

Niehoff [nihoff], Bernhardina, sångerska, föddes d. 14
Nov. 1854 i Lund, hvarifrån föräldrarna kort efteråt
flyttade till Ystad. Genom mecenatbidrag derifrån
fick hon tillfälle att vid aderton års ålder komma
till Stockholm och der studera för prof. Günther
i musikkonservatoriet. Efter slutade studier
debuterade hon på Stora teatern 1876 såsom Adina i
»Kärleksdrycken» samt 1877 såsom Alice i »Robert» och
Pamina i »Trollflöjten», hvarefter hon engagerades
från d. 1 Juni sistn. år. Hon har der sedan utfört
ett stort antal större och mindre sångpartier, bland
hvilka må nämnas Susanna i »Figaros bröllop», Anna i
»Friskytten», Fru Ström i »Muntra fruarna», Zerlina i
»Don Juan» och »Fra Diavolo», Bertha i »Profeten» och
»Nürnbergerdockan», Amneris i »Aida», Nemea i »Konung
för en dag», Rosina i »Barberaren», Arlette i »Jean
de Nivelle», Kiva i »Karpaternas ros», Adalgisa i
»Norma», Serpina i »Ett litet huskors», Prascovia
i »Nordens stjerna», Meala i »Paul och Virginie»,
Zephyrine i »Diamantkorset», Fatima i »Oberon»
samt Mignon och Carmen. Fröken N. gifte sig 1883
med ingeniören Edling, bosatt i Upsala. Såsom fru
Edling är hon dock fortfarande fäst vid hufvudstadens
lyriska scen. Hennes röst eger omfång, välljud och
naturlig böjlighet; hennes föredrag är varmt och
musikaliskt, hvarför hon ofta är anlitad äfven såsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free