- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1107-1108

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikeforos ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Olympia af messenerna till åminnelse af deras i
förening med athenarna vunna seger vid Sfakteria
(425 f. Kr.) och återfanns vid de stora gräfningarna
(1876–81), vidare en i Brescia och en från Samothrake
(nu uppställd i Paris). Ofta brukade smärre bilder
af segergudinnan såsom ett slags attribut bifogas
de gudar, hvilka man tänkte sig såsom segergifvare,
i synnerhet Zevs och Athene. Fidias’ båda berömda
kolossalbilder af Zevs i Olympia och Athene
Parthenos i Athen buro båda i handen en sådan bild
af segergudinnan. I egenskap af segergifverska
betecknades gudinnan Athene stundom sjelf såsom
Athena Nike och egde såsom sådan i Athen ett litet
tempel, uppfördt på ett murutsprång framför
södra flygeln af propyléerna, eller
hufvudingången till borgen (Akropolis). Gudinnans der
uppställda bild kallades af folket Nike Apteros
(den obevingade N.) till skilnad från de vanliga,
bevingade Nikebilderna. Templet, en amfiprostyl med
jonisk kolonnad af fyra pelare på fram- och baksidan,
förstördes 1687 af turkarna, och byggnadsmaterialet,
pentelisk marmor, begagnades till uppförande af en
bastion. År 1835 restaurerades det af några tyska
arkitekter, sedan man vid de turkiska fästningsverkens
undanrödjande lyckats nästan fullständigt återfinna
de gamla fragmenten. Templets fris likasom den
tempelområdet på ena sidan begränsande balustraden
var smyckad med rika relief-afbildningar af högsta
konstvärde, deribland åtskilliga segergudinnor i olika
situationer. En del af dessa bildverk finnes ännu på
platsen, en annan del i London bland de s. k. Elgin
marbles i British museum. – Inom den romerska
mytologien motsvaras N. af Victoria, till hvars ära
åtskilliga helgedomar och bildstoder voro uppresta
i Rom. Bland annat egde hon ett tempel på Palatinus,
i hvilket en årlig fest firades d. 12 April. Måhända
är det samma gudinna, som i äldre tid dyrkades
under namnet Vica Pota (den mäktiga segrarinnan).
A. M. A.

Nikeforos (Lat. Nicephorus), östromerska
(bysantinska) kejsare. 1. N. I, från Selevcia, var
riksskattmästare, då han 802 kom på tronen
genom den sammansvärjning, hvilken störtade kejsarinnan
Irene. N. var en sniken och hård regent. Han förde
802–807 olyckliga krig med araberna och stupade i
strid mot bulgarerna 811. Han efterlemnade en son,
Stavrakios. Denne inspärrades i ett kloster, och på
tronen uppsattes N:s måg, Mikael I. – 2. N. II Fokas,
f. 913 i Macedonien, utmärkte sig under Romanos
II såsom djerf och lycklig fältherre (han eröfrade
bl. a. Kreta, 961). Sedan Romanos 963 förgifvits af
sin gemål, Theofano, förmälde hon sig med N., hvilken
af hären utropades till kejsare. N. var en kraftfull
och sparsam regent, men väckte ovilja genom tryckande
skatteutpressningar. Han återtog flere provinser,
som araberna eröfrat, och kämpade med framgång mot
bulgarerna. På Theofanos eggelser mördade fältherren
Johannes Tzimiskes N. 969. – 3. N. III Botaniates
upphöjdes 1078 i Nicaea samtidigt med N. Bryennios
till kejsare, hvarefter kejsar Mikael VII gick i
kloster. N. störtades 1081 af Alexios Komnenos och
slutade sina dagar i ett kloster.

Nikeforos, östromerska
historieskrifvare. 1. N. Patriarcha, f. 758,
d. 828, patriark i Konstantinopel 806–15, skref
en kronologisk historia öfver Östromerska rikets
öden från 600-talets början till år 770 samt en kort
kronologisk handbok öfver de historiska händelserna
sedan verldens skapelse. – 2. N. Bryennios, f. i
Macedonien, d. 1137, fältherre och statsman,
författade en historia öfver komneniska huset,
hvilken fullständigades och fortsattes af hans gemål,
Anna Comnena (se denna), men hvaraf endast fyra
böcker äro i behåll, omfattande tidrymden 1057–81. –
3. N. Gregoras, f. 1295 i Heraklea Pontica,
d. 1359, var en af de främste deltagarna i sin tids
kyrkostrider och i försöken att till Östromerska
rikets upprätthållande bringa till stånd en förening
mellan den grekiska och den romerska kyrkan. Han skref
i 38 böcker det bysantinska rikets historia under
tiden 1204–1358 samt var en föregångare till Gregorius
XIII:s astronomer, i det att han insåg nödvändigheten
af den julianska kalenderns rättande. – 4. N.
Callisti,
den siste af de östromerske kyrkohistorikerna,
född i slutet af 1200-talet, lefde i Konstaritinopel,
sannolikt såsom munk, och dog senast 1356. Hans
kyrkohistoriska arbete, i 18 böcker, för berättelsen
ned till 600-talets början och stöder sig rörande
de senare af de skildrade tidsskedena på okritiskt
behandlade urkunder, som sedermera gått förlorade.

Niketas, Akominatos l. Choniates, bysantinsk
historieskrifvare från Chonas (det gamla Colossae)
i Frygien. Se Choniates.

Nikias (Lat. Nicias), grekisk fältherre och statsman
under senare delen af 5:te årh. f. Kr., son af
Nikeratos, tillhörde en förnäm slägt. Han egde stora
rikedomar, hvilkas frikostiga användande ej litet
bidrog till den inflytelserika ställning han intog
såsom en bland det aristokratiska och konservativa
partiets ledare i Athen. Han utmärkte sig genom
ett i hög grad redbart och fosterlandsälskande
sinnelag. För öfrigt saknade han i militäriska och
statsmannavärf hvarken insigter eller duglighet, men
väl felades honom snabbhet i uppfattningen och rask
beslutsamhet, hvilket i förening med en vidskeplig
tillit till orakelpresters och teckentydares
förutsägelser utöfvade en förlamande inverkan på
alla hans företag och vållade, att det gynsamma
tillfället oftast gick honom ur händerna. Hans
sträfvan gick i allmänhet ut på att bilägga
stridigheterna mellan Athen och Sparta, och efter
den hänsynslöse och lidelsefulle folkledaren Kleons
död lyckades han verkligen att 421 f. Kr. åvägabringa
afslutandet af en fred (den s. k. Nikias’ fred) på
femtio år. Motpartiets stämplingar vållade dock, att
de stadgade fredsvilkoren – återställandet af status
quo före kriget – aldrig fullständigt uppfylldes,
och efter få år utbröt kriget å nyo. N. motsatte
sig af alla krafter den genom Alkibiades’ glänsande
förespeglingar beslutade, äfventyrliga expeditionen
till Sicilien (415); men när den en gång var beslutad,
lät han förmå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0560.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free