Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikeforos ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig att vid sidan af Alkibiades och Lamachos
mottaga öfverbefälet. Meningsskiljaktighet mellan
anförarna inverkade redan från början ofördelaktigt
på krigshändelsernas gång. Efter Alkibiades’
hemkallande (414) och Lamachos’ död vann emellertid
N., som genom klokt bedrifna underhandlingar
bragt åtskilliga sicilianska stater på sin sida,
betydande fördelar. Han eröfrade Epipolai (en högt
belägen stadsdel i Syrakusa), inneslöt den öfriga
staden både till lands och sjös samt bragte den i
det yttersta trångmål, då kriget genom ankomsten af
en spartansk här och flotta under Gylippos tog en för
athenarna afgjordt ogynsam vändning. N:s vidskepliga,
af en månförmörkelse föranledda, tvekan vållade, att
återtåget allt för sent anträddes, och under detsamma
måste den 40,000 man starka attiska hären på nåd och
onåd gifva sig i fiendens händer. N. och den till hans
undsättning komne fältherren Demosthenes afrättades
i Syrakusa (413). A. M. A.
Nikias (Lat, Nicias), grekisk målare i Athen,
lefde närmast före och under Alexander den
store (4:de årh. f. Kr.) samt anses för en af
forntidens mest berömda konstnärer. I afseende
på det tekniska berömmes han för sin förmåga
att behandla ljus och skugga och dermed få sina
figurer att plastiskt framträda ur taflan. Han
målade för öfrigt stora bilder i temperafärger och
mindre sådana med enkaustisk vaxmålning. Men han
var ej blott tekniker, utan han lade stor vigt på
hvad konstnären målade och att han valde värdiga
ämnen. Han prisas särskildt för sin framställning
af qvinnor och hundar, hvarjämte han målade stora
Alexanderbilder. Såsom ett af hans arbeten nämnes
Io, och möjligen ega vi en efterbildning deraf i
åtskilliga pompejanska målningar samt fullständigast
i en ej längesedan upptäckt ypperlig väggmålning på
Palatinus i Rom. N. har för öfrigt en viss betydelse
för frågan om polykromiens, färganstrykningens,
användande å de gamles marmorstoder. Plinius
berättar nämligen, att Praxiteles på frågan hvilka
af sina marmorarbeten han satte högst skall hafva
svarat: »dem, vid hvilka Nikias lagt hand», hvarpå
författaren upplysande tillägger, att så stor vigt
lade konstnären på färganstrykningen (circumlitio). –
N. var en rik man. Då konung Ptolemaios bjöd honom 60
talenter (mer än 220,000 kr.) för hans målning Nekyie
(nedstigandet till underjorden) efter Homeros, fann
N. summan för liten och skänkte i stället taflan åt
sin fädernestad, Athen. C. R. N.
Nikita I (Nikolaus), furste af Montenegro,
född d. 7 Okt. 1841, tillhör den montenegrinska
regentfamiljen Njegosch och utropades d. 14 Aug. 1860
till furste, sedan hans farbroder furst Danilo dagen
förut aflidit, till följd af ett mordattentat, utan
att efterlemna någon son (se vidare Montenegro,
sp. 292). N. har lagt i dagen skaldebegåfning,
skicklighet i diplomatiska förhandlingar, insigter
i sitt lands militärorganisation samt tapperhet i
fält. Sedan 1860 är han förmäld med Milena (född
d. 4 Maj 1847), dotter af senatorn och vojevoden
Peter Vukotitj. Deras äldste son, Danilo Alexander,
föddes d. 29 Juni 1871; deras äldsta dotter,
Zorka (f. 1864), är sedan 1883 gift med furst Peter
Karageorgevitj, son af furst Alexander Karageorgevitj
af Serbien.
Nikko (egentl. Hachi-isji), stad i Japan, en af
landets förnämsta religiösa medelpunkter, är beläget
på ön Nippon, 150 km. n. n. v. om Tokio. Staden har
haft sjintotempel sedan urminnes tider, och 767
byggdes det första buddhatemplet, men platsens
förnämsta helgedomar äro Ijejasus och Ijemitsus – den
första och tredje sjogunens af Tokugava-dynastien –
grafvar, omkring hvilka en mängd ytterst praktfulla
och dyrbara byggnader uppstått. Ehuru abboternas
ståtliga residens förstördes af en eldsvåda 1871 och
templen förlorat mycket af sina dyrbarheter, återstår
likväl tillräckligt, som kan väcka beundran genom
sina utmärkta och mångfaldiga dekorativa detaljer.
Nikobarerna, en grupp af 8 större och 12 mindre
öar i Bengaliska viken mellan Andamanerna och
Sumatra, mellan 6° 40’ och 9° 20’ n. br. samt
mellan 93° och 94° ö. lgd, med en sammanlagd areal
af 1,772 qvkm. och 308 innev. (1881), oberäknadt
infödingarna, hvilkas antal torde uppgå till
något öfver 5,000. Största ön är Stora Nikobar,
den sydligaste i gruppen, 660 qvkm. Många af
öarna äro bergiga, med toppar af betydande höjd,
andra mera flacka. Alla äro skogbevuxna. Tropiska
frukter växa ymnigt. Ätliga svalbon jämte tripang,
kokosnötter, sköldpadd och ambra bilda ögruppens
hela export. Innevånarna, vildar med malajiska drag,
hafva gjort sig illa kända genom sjöröfveri och mord
på skeppsbesättningar. Ett dåd af sistnämnda art gaf
anledning till ögruppens annektering af engelsmännen
1869. Sedan dess lyder den under superintendenten
på Andamanerna. Flere europeiska sjöfarande nationer
hafva försökt anlägga kolonier på öarna och omvända
infödingarna, bl. a. danskarna, hvilka 1756 och
sedermera ytterligare ett par gånger togo öarna i
besittning och kallade dem Frederiksöerne.
Nikodemos hette enl. Joh. 3: 1 den farisé och medlem
af stora rådet i Jerusalem, hvilken »kom till Jesus
om natten», ett besök, som blef anledningen till
»samtalet om den nya födelsen». Enl. Joh. 19:
39 framträdde N. vid Jesu död öppet såsom
hans lärjunge. C. D. af Wirsén har i en djupt
stämningsfull dikt behandlat detta sköna ämne ur den
evangeliska historien. – Ett af de s. k. apokryfiska
evangelierna kallas efter N. Evangelium Nicodemi,
ett namn, hvilket, troligen i 9:de årh.,
satts som gemensam titel på tvänne apokryfiska
skrifter: »Acta (l. Gesta) Pilati» och »Descensus
Christi ad inferos». En gammalsvensk öfvers. af
detta evangelium finnes i »Svenska medeltidens
bibelarbeten» (utg. af G. E. Klemming, II, 1853).
J. P.
Nikolai. 1. Sankt N. l. Storkyrkoförsamlingen
i Stockholms stad, omfattar den äldsta delen af
staden eller »staden inom broarna» och Riddarholmen
jämte holmen Strömsborg. Areal 37,3 har. 11,552
innev. (1886). Församlingen är ett regalt
privilegieradt pastorat af 1:sta kl. Kyrkoherden,
som är ordinarie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
