- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1123-1124

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nikolaus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommande, våldsamt framstörtande
vattenmassa. Undantager man den vid ungefår 18°
n. br. utfallande Atbara, eger N. på hela den
återstående, ett par hundra svenska mil uppgående
vägen till Medelhafvet, för öfrigt inga bifloder. De
båda hufvudarmarna Bahr el-abiad och Bahr el-asrak
bestämma egentligen N:s karakter, och medan den förra
genom sin långt större rikedom på vatten liksom bildar
det konservativa elementet, skänker varaktighet åt N.,
kan den senare genom sin våldsamhet och sitt häftiga
lopp betecknas som orsak till N:s öfversvämning,
d. v. s. till Nil-landets stora fruktbarhet. Den
ofantliga sträcka N. tillryggalägger genom ett till
sin karakter i väsentlig mån öckenartadt land har
till följd att en ansenlig del af dess vattenmassa
försvinner, innan floden, efter att under Kairos
breddgrad hafva klufvit sig i två armar, Rosette-
(den vestra) och Damiette-(den östra)armen, når sitt
mål, Medelhafvet. Solvärmen uppsuger en rätt betydlig
qvantitet af N:s vatten, ganska mycket försvinner
genom infiltration, och än mer konsumeras för att
främja ett förgrenadt, på konstlad väg åstadkommet
kanalsystem. Man anar häraf utan svårighet, att N:s
källådror måste vara särdeles ymniga för att medgifva
ett dylikt slöseri med dess vatten. – Under sitt
lopp från Kartum till Medelhafvet är N. af vexlande
bredd. Blott undantagsvis och på få ställen stiger
denna till 1,000 m.; ungefär 500 m. torde utgöra det
normala. Hvita N. företer deremot under en betydlig
del af sitt nedre lopp en bredd, som öfverträffar den
förenade flodens största. Liksom flodens, så vexlar
också dalens bredd högst betydligt. Medan denna i
Nubien sällan når högre än till 10 eller 16 km., hinner
den i det egentliga Egypten – oafsedt Delta, som är
en senare tillkommen aflagring – stundom till 40 à
50 km. I denna emellan den libyska bergsträckningen
i v. och den arabiska i ö. inklämda dal bildar den
för odling mottagliga, hufvudsakligen af Nilgyttja
bestående terrängen så att säga gränserna för N:s
öfversvämningsområde och är aldrig mer än på sin höjd
15 km. bred. I Öfre Egypten träffas för öfrigt ej få
punkter, der det odlade landets gräns på ena eller
bägge sidorna af N. når alldeles intill denne. Detta
gäller en lång sträcka af flodens lopp straxt n. om
Assuan, vid Gebel Selseleh, som är N:s smalaste
passage i Egypten, och flerestädes. – Den gyttja
N. sedan årtusenden aflagrar hvilar, åtminstone i
norra Egypten, på en bädd af hafssand, hvilket i
viss mån bekräftar Herodotos’ åsigt, att deltat en
gång varit en del af hafvet. Alluvialbildningens
djup vexlar i allmänhet mellan 10 och 12 m. i det
egentliga Egypten, ja vid deltats spets går den
ända till 16 m. under jordytan, hvadan dess botten
der ligger under hafsnivån. Att med siffror angifva
alluvial-landets stigning för år eller århundrade är
vanskligt, då N. är särdeles nyckfull, så att han på
en plats fäller sitt slam, men på en annan bortsläpar
ett sedan många år bildadt jordlager. Häraf framgår
svårigheten att färdas på N. utan att
fastna på grund, och turisten på N. blir också,
mycket ofta i tillfälle att se fastsittande
flodbåtar. Påståendet att det odlingsbara landet
i senare tider inkräktats af öcknen kan ej ledas i
bevis. – På ymnigheten af regnet i det abessinska
berglandet, hvarifrån, som ofvan nämnts, Blå
N. kommer, beror hufvudsakligen Nilöfversvämningens
utfallande; ty de central-afrikanska, Hvita
N. riktande regnen lemna på grund af passadvindarnas
regelbundenhet öfver hufvud en något så när konstant
vattenmängd. Öfversvämningens förlopp är i korthet
följande. I början af Juni börjar N. sakta stiga,
i midten af Juli får stigningen karakter af
hastighet, mot slutet af Sept. tyckes vattenmassan
i flere veckor stå stilla, i början eller midten af
Okt. når öfversvämningen sin höjdpunkt, som den,
efter en lindrig återgång, ofta nog åter hinner
eller t. o. m. öfverskrider, för att derefter
kontinuerligt draga sig tillbaka. I Jan.–Mars
upptorkar det af öfversvämningen öfvergifna landet
småningom, och vattnet sjunker alltjämt intill början
af Juni, då kretsloppet åter börjar. För högt eller
för lågt vattenstånd i N. (se Nilmätare) kan vålla
stora olyckor, det förra är i synnerhet menligt för
deltat med dess-bomullsplantager, det senare för Öfre
Egypten. Nilöfversvämningen modereras genom kanaler,
som upptaga ofversvämningsvattnet samt leda det in i
stora bassänger och reservoarer. Dessa reservoarer,
utgörande den för odling bestämda jorden, äro
inhägnade af höga dammar, som hålla vattenmassan qvar
och tvinga den att afsätta den behöfliga myckenheten
af gyttja. När vattnet i strömfåran börjat sjunka,
ledes bassängernas vatten efter hand tillbaka
till floden, och odlingsarbetet tager vid. Under
öfversvämningstiden äro fellah-(bond-)byarna
mångenstädes h. o. h. skilda från hvarandra och
kunna besökas endast medelst båt; på andra ställen
förenas de genom dammarna, som afstänga de olika
öfversvämningsbassängerna. Skilnaden mellan högsta
och lägsta vattenståndet är vid Kairo ungefär 8 m.,
vid Thebe 11 m., vid Assuan 15 m. Från 5° n. br. till
Medelhafvets kust är N. med få afbrott segelbar, en
omständighet, som förklaras icke minst af flodbäddens
lindriga sänkning, som mellan Assuan och Kairo uppgår
till blott 91 m. Detta hindrar icke, att floden
stundom är ganska strid, ja rent af våldsam, såsom
vid katarakterna (forsarna), af hvilka man mellan
Kartum och Assuan räknar åtminstone 6. Vid normalt
vattenstånd äro 4 af dem (1:sta, 3:dje, 5:te och 6:te)
farbara hela året om, de två återstående äro för
ångbåtar farbara endast under högvattenstid (midten
af Sept.–midten af Okt.), men för mindre olastade
båtar alltid. N:s utloppsarmar, som nu äro blott
två, voro i forntiden icke mindre än sju, nämligen
från v. till ö.: den kanopiska, den bolbitinska,
den sebennytiska, den bukoliska eller fatnitiska,
den mendesiska, den tanitiska och den pelusiska. –
N. är nu såsom fordom nordöstra Afrikas pulsåder,
och hufvudsakligen genom N. har denna del af verlden
blifvit beboelig och tillgänglig för odling. Han har
icke allenast skänkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free