Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilssonia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han i spetsen för östgötabönderna vann
öfver danska förtruppen på Holveden 1452. Hans
giftermål med Ebba Eriksdotter (Krummedike),
riksrådet Karl Kristiernssons (Vasaslägt) enka,
hvarigenom han blef styffader till biskop Kettil och
den namnkunnige riddaren Erik Karlsson, och andra
hans slägtförbindelser synas hafva omstämt honom,
så att han vid resningen 1457 var en af de förste,
som afföllo från konung Karl. Han utverkade 1464
ärkebiskop Jöns Bengtssons (Oxenstjerna) frigifning
ur danska fångenskapen och blef under konung
Kristiern 1462 höfvitsman på Elfsborg, hvilket
slott han innehade till sin död. Då den danska här,
som under Kristierns befäl belägrade Örestens fäste,
öfverraskades och slogs, stupade E. N., 1470, och med
honom utgick ätten i Sverige på svärdssidan. Han
hade, möjligen genom sitt giftermål, innehaft
Hofs län, eller sydvestra delen af Östergötland.
B. S.
Nipperdey [-daj], Karl Ludwig, tysk filolog,
f. i Schwerin 1821, blef 1852 professor i latinska
literaturen vid universitetet i Jena. Död (genom
sjelfmord) 1875. N. var en fin kännare af den
latinska prosan. Han utgaf bl. a. kritiska editioner
af Julius Caesar (1847; 3:dje uppl. 1872), Cornelius
Nepos (större edition 1849; 2:dra uppl. 1879; mindre
edition 1851, 8.de uppl. 1881), Tacitus’ »Annales»
(1852; flere uppl.) samt en textuppl. af Tacitus’
alla arbeten (1871–76). »Caroli Nipperdeii opuscula»
utgåfvos 1877.
Nippon. Se Japan, sp. 1056.
Nirevs (Lat. Nireus), son af konung Charopos på
ön Syme och hans gemål Aglaia, prisas af Homeros
såsom varande näst Achillevs den skönaste bland alla
greker i hären vid Troja, men betecknas tillika såsom
okrigisk. A. M. A.
Nirgal (Nergal), Assyr.-babylon. mytol., en
stridsgud, åt hvilken planeten Mars var helgad, och
som afbildades i skepnad af en väldig lejonsfinx (ett
vingadt lejon med menniskoansigte). Jfr Adrammelek.
Nirvana, Sanskr. (af prepos. nis, ur, ut, och roten va,
blåsa, egentl. utblåsning, utsläckning), namn på det
mål, dit alla troende buddhaister sträfva. Emellertid
tillhör detta ord blott den »norra» buddhaismen
(Tibet, Kina, Japan m. fl. land), hvars heliga
språk är sanskrit. Inom den »södra» buddhaismen
(Ceylon, Birma, Siam, Annam), hvars heliga språk
är pali, nyttjas såsom motsvarande beteckning ordet
nibbuti (af Sanskr. nirvrti, af roten var, välja,
men fullkomligt synonymt med nirvana). Då dessa
ord äfven betyda »njutning», »sällhet», var det
redan i äldre tider uti Indien tvistigt huruvida
den slutliga N. betydde ett individens utslocknande
och fullständiga förintelse eller ett oföränderligt
fortlefvande i salig ro. De buddhaistiska, såväl
de sanskritiska som de talrikare och vigtigare
pali-urkunderna uttrycka sig härom med en nästan
afsigtlig dunkelhet. De fleste europeiske fackmän
anse den ursprungliga meningen med N. vara en
total förintelse, men enligt den inom den nuvarande
buddhaismen allmänt gängse uppfattningen betyder
N. en evig, genom oföränderlighet och känslolöshet
salig fortvaro. Man åtskiljer två slag af N., den
absoluta, efter döden inträdande N. i nyssnämnda
bemärkelse, och den relativa, som redan här på
jorden kan uppnås, om den troende förmår genomgå
de fyra olika graderna af dhjäna (kontemplation,
extas), af hvilka den sista slutar med fullkomlig
känslolöshet för allt jordiskt, vare sig af
fysisk eller andlig art. För öfrigt är N. icke
blott ett särskildt buddhaistiskt, utan uti Indien
allmänt filosofiskt begrepp, som funnits långt före
buddhaismen, och en vacker legend från Bodhisattvas
(»den blifvande Buddhas») ungdom berättar den
första egendomliga anledningen till att N. sedan kom
att spela en så betydande rol inom buddhaismen. –
Den bästa framställningen af buddhaismen i sin
helhet och dermed äfven af N. finnes hos Hardy:
»A manual of Budhism» (2:dra uppl. 1880),
Oldenberg: »Buddha, sein leben, seine lehre,
seine gemeinde» (1882), och Kern: »Geschiedenis
van het buddhisme in Indië» (2 bd, 1884).
H. A.
Nisaëtus. Se Hökörnarna.
Nisam, benämning på linietrupperna i Turkiets armé.
Nisami, Abu Muhammed Iljas ben Jussuf (sjeich
Nisam-ed-din), persisk skald, f. i Kum 1141, d. i
Gandja (nuv. Elisabetpol) 1203, var i sin ungdom,
innan han började dikta, en sunnitisk asket. Sedermera
vistades han tidtals vid seldsjuk-furstars hof, men
höll sin karakter ren och sjelfständig. Hans namn
är ett af de berömdaste bland österländska skalders
på grund af hans fem stora dikter: Machsen-elasrar
(Hemligheternas förrådskammare; 1179), en samling
didaktik i sufisk anda, med inströdda fabler och
småberättelser, Kosru u Sjirin (1180), hvari kärleken
mellan en persisk konung och en kristen prinsessa
besjunges (tysk öfvers. af Hammer-Purgstall,
1812), Lejla u Medjnûn (1188; eng. öfvers. af
J. Atkinson, 1836), hvilken dikt företer slående
likheter med Ariostos »Orlando furioso», den på
1190-talet utarbetade Iskendername (Alexanderboken)
l. Sjarafname, hvars första del är en fabulös historia
om Alexander den store såsom verldseröfrare, medan den
andra handlar om hans verldsfärder såsom filosof och
profet (eng. öfvers. af H. Wilberforce Clarke. 1881),
samt Heft peiker (De sju vackra ansigtena; 1197),
versnoveller, som föreställas förtäljda af konung
Beramgurs sju älskarinnor ifrån olika land. Bland
dem träffas berättelsen om Turandot, som Gozzi och
Schiller efteråt omdiktat. Från en omfångsrik lyrisk
diktsamling (divan) af N. finnas endast fragment
bevarade. – N. är skaparen af det romantiska epos. Han
är en utmärkt karaktersskildrare, tolkar med finhet
kärlekens fröjder och qval samt fängslar äfven genom
fantasiens glans, berättelsens spänning och känslans
rena mensklighet. Hans epik har blifvit mönster för
all efterföljande i Persien, Turkiet och Indien. –
N:s fem stora dikter sammanfördes efter hans död,
under titeln »Chamse» (de fem) l. »Pendj gendj»
(de fem skatterna). Fullständiga samlingar äro utg. i
Bombay 1834 och 1838 samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
