- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1147-1148

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nisams rike ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Teheran 1845. Jfr W. Bacher, »N:s leben
und werke», 1871.

Nisams rike. Se Haidarabad 1.

Nisan. Se Abib.

Nisard [-sär], Jean Marie Napoleon Désiré, fransk
literaturhistoriker, f. i Châtillon sur Seine 1806,
beträdde den literära banan som medarbetare i »Journal
des Débats» (1826), der han snart tillvann sig en
bemärkt ställning. Några år senare tillhörde han
redaktionen af »National», hvars politiska åsigter
han med ungdomlig ifver förfäktade. I politiken
var han vid den tiden liberal, men konservativ
i literaturen. Med samma hänsynslöshet, hvarmed
han anföll konungen och regeringen, angrep han den
nyromantiska skolans män, exempelvis i en uppsats med
öfverskrift Manifeste contre la littérature facile
(»Revue de Paris», 1834). Uti ett i öfrigt betydande
arbete med titeln Études de moeurs et de critique sur
les poètes latins de la décadence
(1834) återfinnas
äfven dessa hyperkritiska åsigter rörande den
moderna literaturen. Men oaktadt denna fördomsfulla
uppfattning, hvilken dock, liksom hans politiska
åskådning, med åren antagit en mildare form, har han
författat ett verk af stor och varaktig betydelse,
nämligen Histoire de la littérature française
(1844–61; 8:de uppl. 1881), der han med mästarhand
bl. a. återgifver bilden af det 17:de århundradet,
som för honom är glanspunkten inom den franska
literaturen. Bland hans öfriga arbeten må nämnas
Études sur la renaissance. Renaissance et réforme
(1855), Études de critique littéraire (1858), Études
d’histoire et de littérature
(1859), Nouvelles études
d’histoire et de littérature
(1864) och Les quatre
grands historiens romains. César, Salluste, Tite-Live,
Tacite
(1874). I dessa återfinnas åtskilliga af de
uppsatser, som han förut offentliggjort i »Revue des
deux mondes», »Revue de Paris» m. fl. tidskrifter,
och af de föreläsningar, som han hållit vid några
af de högre skolorna i Paris, der han (1835–50)
efter hand befordrades till professor i fransk
literaturhistoria vid den högre normalskolan,
i latinsk vältalighet vid Collége de France, i
fransk vältalighet vid universitetet. På den franska
undervisningen har han dessutom utöfvat ett medelbart
inflytande genom sin anställning som direktor vid den
högre normalskolan (1857–67) och som generalinspektör
öfver den högre undervisningen (1852–76). Han blef
1867 senator och är (sedan 1850) ledamot af Franska
akademien. – N:s broder Marie Édouard Charles N.,
f. 1808, medlem af Franska institutet sedan 1876, har
bl. a. literärhistoriska skrifter utgifvit Histoire
des livres populaires
(2 bd, 1854, 2:dra uppl. 1864;
illustr.) och Des chansons populaires chez les anciens
et chez les français
(2 bd, 1866). – En tredje
broder, Marie Auguste Nicolas N., f. 1809, professor
i latinsk vältalighet vid katolska universitetet i
Paris, har bl. a. öfversatt Virgilius. J. M-r.

Nisch (Fr. niche, af Ital. nicchio, mussleskal),
halfcylindrisk, hvälfd fördjupning i en mur för
uppställande af en bildstod el. dyl.; fönstersmyg;
fördjupning midtpå en kakelugn. Jfr Apsis.

Nisibis, i forntiden hufvudstad i landskapet Mygdonia
i Mesopotamien, vid Djagdjaga (Mygdonios). Från
149 f. Kr. till 14 e. Kr. var N. konungarnas af
Armenien residens och omnämnes ofta i de följande
krigen med romarna och parterna såsom en stark
gränsfästning. Åren 68 och 115 eröfrades det af
romarna, afträddes till parterna af Hadrianus, men
blef under Septimius Severus (193–211) en romersk
koloni (Septimia Colonia Nisibis). Tre gånger (338,
348 och 350) förgäfves belägrad af perserna under
Sjapur, afträddes staden slutligen af Jovianus
i en skymflig fred till perserna (363). Arabiska
skriftställare under den äldre medeltiden prisa
stadens blomsterträdgårdar, men efter Tamerlans
härnadståg (slutet af 1300-talet) nedsjönk N. till
en eländig by. Det nuvarande Nisibin består af
bortåt 200 usla hyddor, hufvudsakligen bebodda af
judar, som betala skatt till sjammarbeduinerna. S:t
Jakobs-kyrkan, tillhörande en liten församling
jakobitiska kristna, några pelare och stenblock äro
allt, som återstår af den forna staden.

Nisi-prius [engelskt utt. nejsi-pre’jös], Lat, »om
icke förut», jur., betecknar i engelsk rätt den
anordning i processuelt hänseende – införd genom en
föreskrift af Edvard I (»Statute of nisi-prius») –
enligt hvilken vissa civila tvister å utsatt tid
förekomma till behandling och pröfning med jury
vid centraldomstolen i Westminster allenast under
det vilkor att de icke der förut blifvit upptagna
till handläggning å de rättssammanträden, som af
de kringresande domarena årligen hållas på skilda
orter inom landet (assiser). Som upptagandet å
sistnämnda rättssammanträden för parter och jurymännen
medför stor lättnad, blef detta snart uteslutande
regel. Förordnanden att hålla dylika sammanträden
benämnas ock commissions of nisi-prius. Jfr Assiser.
L. A.

Nisjada (Sanskr., »bebyggare») är ett af de namn, som
de uti Indien inträngande arierna gåfvo den inhemska
befolkningen. Andra dylika namn voro dasju (»fiende»)
och mletjha (»barbar»). Nisjada tyckes särskildt
hafva nyttjats om de råaste, i vildmarken lefvande
urinnevånarna. Senare betecknade det en af de lägsta
blandade kasterna, hvilka stodo utanför den egentliga,
af fyra erkända kaster bestående hinduiska staten,
nämligen den, som uppkommit genom den otillåtliga
förbindelsen mellan en man af den främsta kasten
(en brahman) och en qvinna af den fjerde kasten
(en sjudra).

Nisjan (Arab.; egentl. »tecken»), turkiske sultanens
namnteckning. – N.-i-iftichar, turkisk orden, stiftad
af sultanen Selim III, tilldelas utländingar, hvilka
gjort sig förtjenta om Turkiet. Ordenstecknet
utgöres af en gyllene medalj med sultanens
namnteckning. – N.-i-imtijas, turkisk orden, stiftad
af Abdul Hamid 1879, gifves åt civila och militära
tjenstemän, stundom åt utländingar. Ordenstecknet är
en gyllene, blåemaljerad platt, bärande inskriften
hammiet, gairet, sjudsjaat, sadakat (patriotism,
nit, tapperhet, trohet). – N.-i-sjefkat, en af Abdul
Hamid 1878 stiftad fruntimmersorden för förtjenster,
som ådagalagts under krig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0580.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free