- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1181-1182

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nobless ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

märka, att de tre verldskropparna solen, månen och
jorden blott då vid nymåne eller fullmåne kunna komma
i rät linie, när månen samtidigt är i någon af sina
noder, hvarför förmörkelser kunna ske, endast om månen
är nära någon nod (se Förmörkelser). Likaså måste
äfven planeten Venus vara nära någon af sina noder,
för att en Venuspassage skall kunna ega rum. Och
deruti samt i den omständigheten att nodlinien har
ett nära oföränderligt läge i verldsrymden ligger
förklaringen till att Venuspassagerna ske på nästan
oföränderligt datum i början af Juni och i början
af December. E. J.

Nodier [nådie’], Jean Charles Emmanuel, fransk
författare, f. i Besançon 1780 (eller 83), kom
tidigt i beröring med några bland revolutionens
förnämsta män samt väckte deras beundran
genom sin ungdomliga hänförelse och sällsynta
begåfning. Under ett kringirrande lif hängaf han
sig sedermera med förkärlek åt literära studier och
forskningar. I Paris (1800) egnade han sig derjämte
åt publicistisk verksamhet, såsom medarbetare i
den republikanska tidningen »Le Citoyen français»,
hvarvid han icke skydde att lägga i dagen sin
motvilja mot Bonaparte. Han trodde sig vara
föremål för politisk förföljelse och lemnade
derför hufvudstaden. Genom inflytelserika vänners
förmedling erhöll han likväl (1811) en förmånlig
anställning i Laibach som stadsbibliotekarie och
utgifvare af den officiella tidningen »Le Télégraphe
illyrien». Efter kejsaredömets fall återvände han till
Paris och inträdde i redaktionen af »Les Débats»,
senare i »La Quotidienne». Hans häftiga anfall mot
Napoleon belönades af den bourbonska regeringen med
en utnämning till bibliotekarie vid Bibliothèque
de l’arsenal i Paris (1823), hvilken syssla han
innehade till sin död, 1844. N. var ledamot af
Franska akademien från 1833. – N. var naturforskare,
tidningsman, skald, grammatiker, lexikograf,
historiker och bibliograf. Helt naturligt skulle
denna mångsidighet i viss mån beröfva hans arbeten
betydelsen af lugn och grundlig forskning. Hans
skrifter inom naturalhistoria omfatta Dissertation
sur l’usage des antennes dans les insectes
(1798)
och Bibliographie entomologique (1801). Några af hans
språkliga verk äro ännu af värde, såsom Dictionnaire
universel de la langue française
(1823) och Examen
critique des dictionnaires de la langue française

(1828). Deremot äro hans historiska anteckningar,
t. o. m. de, som beröra honom sjelf, ganska
otillförlitliga, t. ex. Histoire des sociétés secrètes
de l’armée
(1815), Souvenirs, épisodes et portraits
pour servir à l’histoire de la révolution et de
l’empire
(1831) och Souvenirs de jeunesse (1832). Utan
tvifvel lämpade sig bäst för hans sinnelag skildringar
ur fantasiens verld. Till hans yppersta alster af
detta slag höra bl. a. Jean Sbogar (1818; »Johan
Sbogar», 1845), Thérèse Aubert (1819), Adèle (1820),
Smarra ou les démons de la nuit (1821) och La fée aux
miettes
(1832). Derjämte offentliggjorde han några
dramatiska arbeten, bibliografier, resehandböcker
m. m. Denna vidtomfattande
författareverksamhet väckte samtidens beundran, icke
minst genom den mästerliga form och den bildrikedom,
som känneteckna dessa arbeten. Omkring N. förenade
sig alla de unga män. Victor Hugo, Alfred de Musset,
Sainte-Beuve m. fl., som bekämpade den gamla
klassiska skolan. Han sjelf var visserligen icke
romantikens skapare, men, om någon, dess gynnare.
J. M-r.

Nodlinie. Se Nödar 2. Astron.

Nodosaria, paleont., ett slägte af foraminiferer
eller rhizopoder (rotfotingar), hvars skal består
af genom en insnörning från hvarandra skilda, i en
rad liggande, äggformiga kammare. Såväl lefvande som
fossila former finnas, och bland de senare märkes
en art, som uppnår en storlek af 10 mm., från den
s. k. grönsanden eller sandkalken vid Köpinge nära
Ystad. B- L-n.

Nodositet. Se Nodus.

Nodus (Lat., knut, ledknöl) l. nodositet, med.,
knut- eller knölformig bildning. – Nodi benknölar
(se Syfilis).

Noé, Amédée de, fransk karrikaturtecknare, död
1879. Se Cham.

Noeggerath [nög-]. Se Nöggerath.

Noeggerathia [nög-] Sternberg, bot. paleont., ett
inom stenkolssystemet förekommande växtfossil med
skaftade, regelbundet pardelade blad, hvilkas vanligen
omkr. tumslånga, motsatta eller alternerande flikar
äro nedlöpande, omvändt äggrunda eller kilformiga,
med afrundad eller nästan tvär spets, till hvilken de
något divergerande nerverna utlöpa. De fertila bladen
äro ombildade till axlika fruktsättningar, som utgöras
af tämligen tättställda fjäll, på hvilkas inre sida
upphöjda, vårtlika bildningar kunna iakttagas. Dessa
anses af några författare såsom nakna frön, medan
de af andra tolkas såsom sporangier. Frågan om
växtens systematiska plats är följaktligen ännu
oafgjord. Enligt den förra tolkningen skulle den vara
en gymnosperm, enligt den senare en kärlkryptogam.
A. G. N.

Noël [nåäl], Fr. (af Lat. natalis, näml. Domini,
Herrens födelsedag). 1. Jul, juldagen.
– 2. Julsång, medeltidshymn, sjungen till åminnelse
af Kristi födelse. Dessa hymner odlades sannolikt
först i Frankrike eller Burgund, och ett af de
tidigaste exemplen är den s. k. Prose de l’âne,
som sjöngs vid åsnefesterna i 12:te årh. Berömda
noëls voro Dies est laetitiae (melodien n:o
60 i Haeffners koralbok), Resonet in laudibus
(Haeffn. n:o 61), Puer natus in Bethlehem (Haeffn.
n:o 67) och In dulci jubilo (Haeffn. n:o 68).
A. L.

Noël [nåä’l], François Joseph Michel, fransk
grammatiker och lexikograf, f. 1755, d. 1841 såsom
generalinspektör för den allmänna undervisningen,
utgaf åtskilliga arbeten,
– till stor del kompilationer eller utförda
i förening med andra personer, – hvilka fingo en
spridning, som i flere fall befunnits oförtjent.
Mest kända äro hans Nouvelle grammaire
française
(1823; tills. med G. P. Chapsal) och
Nouveau dictionnaire de la langue française
(1826), hvilka utkommit i ett mycket stort
antal upplagor. N:s och Chapsals

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free