- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1191-1192

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nola ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i grader på Celsius’ termometer, erhåller man
kroppens s. k. absoluta temperatur (jfr Molekyl).
R. R.

Nolpe, Pieter, holländsk målare och kopparstickare,
f. i Haag 1601, d. i Amsterdam efter 1670, var
hufvudsakligen verksam i den sistnämnda staden, der
han bosatte sig 1630. Hans blomstringstid infaller
sålunda kring midten af 1600-talet, och derifrån
härstammar af hans hand en mängd kopparstick, under
det att deremot hans målningar äro sällsynta. Bland
hans kopparstick finnas 8 blad, som framställa 8 af
årets månader, men senare sammanslogos i 2 följder och
kallades De fyra elementen och De fyra årstiderna,
ansedda som mästerliga. Af hans målningar finnes
ett Holländskt landskap (1633) i Berlins museum.
C. R. N.

Nom [nåm]. Se Nomos och Nomos.

Noma (Grek. nome, frätsår), med., munbrand,
vattenkräfta. Se Munsjukdomar.

Nomader (Grek. nomades, herdefolk) kallas sådana
folkslag, hvilka hufvudsakligen sysselsätta sig med
boskapsskötsel samt ej hafva fasta boningsplatser,
utan måste för att skaffa sina hjordar näring flytta
från en betesplats till en annan. På den menskliga
utvecklingens skala stå nomaderna högre än jägare-
och fiskarefolken, men lägre än de, som idka åkerbruk
och industri. Sina personliga intressen uppgifver
nomaden aldrig; han blifver derför ingenstädes någon
fullt laglydig undersåte. I urtillståndet var rof
hans förnämsta sysselsättning; derför öfvergår han
lätt till krigarelifvet, och de största eröfringståg
historien känner hafva utförts af nomader, såsom
hunner, ungrare, araber och mongoler. I Europa finnas
nu blott svaga nomadstammar på stepperna vid Svarta
hafvet (turkisk-tatariska folk) samt i den höga, för
odling otjenliga norden (lappar). Äfven zigenarna
måste räknas till nomaderna, ehuru de ej idka
boskapsskötsel. Asien och Afrika äro på grund af sin
naturbeskaffenhet nomadlifvets egentliga hem. Nästan
alla finska, mongoliska och turkiska stammar i norra,
mellersta och främre Asiens stepper och öcknar äro
nomader, likaså de fleste kaffrer och hottentotter
i Syd-Afrika. I Syd-Amerika kunna gauchos och några
indianstammar räknas som nomader.

Nomark, nomarki. Se Nomos.

Nom de guerre [nåns dö gär], Fr. (egentl. krigsnamn,
soldatnamn), det namn, som en dramatisk eller lyrisk
artist stundom antager i st. f. sitt verkliga, och
under hvilket han uppträder inför publiken.

Nom de plume [nång dö plym], Fr. (egentl. penn-namn),
en skriftställares antagna namn, författarenamn,
psevdonym.

Nomen (Lat., plur. nomina), namn. – Enligt gängse
grammatiskt språkbruk betecknar »nomen» en viss
ordklass inom de flesta kända såväl indo-europeiska
som icke indoeuropeiska språk. Benämningen härleder
sig från de romerske grammatikerna. Hos grekerna
kallade man samma kategori onoma (urspr. = »ord»
i allmänhet), hvilket ord användes fr. o. m. Platon
och Aristoteles särskildt af
grammatiker, t. ex. Dionysios Thrax. Vanligen
inbegrepo de gamle, liksom vi, under onoma
och nomen äfven adjektivet, som dock någon gång
upptages som särskild ordklass. – Den vanligaste
definitionen på kategorien nomen har i allmänhet
varit: nomen är den ordklass, som benämner ting och
deras egenskaper, eller m. a. o. säger hvad eller
hurudant ett ting är. Nu är det visserligen omöjligt
att för alla språk kunna uppställa ett på logiska
principer bygdt system af ordklasser, emedan de olika
språken på så högst olika sätt begagna sig af sina
uttrycksmedel. Hvarken kan ordens betydelse i och för
sig ej häller deras funktion ens för ett bestämdt
språk gälla som fullt lämplig indelningsgrund. Man
måste dock nöja sig med följande från betydelsens
(funktionens) synpunkt uppställda definition af
nomen såsom den ordklass, som uttrycker antingen
substans- eller egenskaps-begrepp. Endast från
den yttre formens eller flexionssättets synpunkt
kan man definiera nomen såsom den ordklass, som
kan deklineras, i hvilket fall pronomen måste
inbegripas, till skilnad från verb, som konjugeras,
samt flexionslösa ord. – Om från funktionens
synpunkt ett nomen ställes såsom underordnadt
eller tillagdt ett annat, får man en indelning uti
substantiv, såsom det bestämda substans-begreppet,
och adjektiv, såsom det bestämmande, underordnade
accidens-begreppet. Till följd deraf att adjektivens
förnämsta formkarakter genom kongruens utvecklats
derhän, att de i allmänhet hafva olika former för
olika genera, så får man äfven från formens synpunkt
genom olika slag af deklination en skilnad mellan
substantiv och adjektiv. Substantiven (och äfven
adjektiven) kunna med afseende på betydelsen vara a)
konkreta, d. v. s. betecknande mera för de yttre
sinnena fattbara och bestämda enskilda föremål
och egenskaper, t. ex. gosse, häst, stol; svensk;
marinblå;
b) abstrakta, d. v. s. hufvudsakligen
fattbara för förståndet, vanligen namn på egenskaper
och tillstånd, t. ex. lätja, godhet, sömn: lat, god;
blå.
Vidare kan nomen vara a) proprium (Lat. proprius,
egen) l. egennamn (se Namn), som uttrycker ett
individuelt begrepp, såsom namn på personer, land,
städer, floder, berg o. s. v. (äfven adj. kunna räknas
till denna klass, t. ex. boströmsk filosofi, holländsk
o. s. v.); b) appellativum (af Lat. appellare,
kalla, benämna) l. slägtnamn, namn på alla föremål
af samma slag eller art (särskildt namn på djur,
växter, stenar o. s. v., bland adj. t. ex. blå i
allmänhet). – Vissa af verb härledda eller i nära
samband dermed stående nomina kunna a) uttrycka
en verksamhet tänkt som abstrakt substansbegrepp,
t. ex. infinitiv, svenska subst. på -ande (sjungande),
latinska subst. på -io (actio, handling); dessa kallas
nomina actionis och äro alltid till formen subst.;
b) beteckna den person, som utför eller fullbordar
en handling, t. ex. svenska subst. på -are (förare),
latinska subst. på -tor (actor, ledare, utförare)
och i allmänhet particip; dessa kallas nomina
agentis
eller n. actoris. – Andra speciella klasser
af nomina äro collectivum (af Lat. colligere, samla,
sammanfatta) l. sammanfattningsnamn, som, fastän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free