- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1195-1196

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nola ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

representanter för nominalismen må nämnas Roscelin,
kanik i Compiègne (slutet af 1000-talet), och
i allmänhet skolasticismens målsmän i England,
hvilket lands spekulation derigenom redan
i dessa gamla tider röjde det sensualistiska
skaplynne, som sedan alltjämt utmärkt densamma.
L. H. Å.

Nominalkatalog, bokförteckning, som upptager böckerna
i alfabetisk ordning efter författarenamnen. Deremot
är en realkatalog ordnad efter vetenskapsgrenar eller
literaturområden.

Nomina sunt odiosa, Lat., »namn äro förhatliga»,
att nämna några namn skulle endast väcka förargelse
(i en straffpredikan, en skandalhistoria l. dyl.).

Nomination (Lat. nominatio), utnämnande, utnämning.

Nominativ (Lat. casus nominativus). Se Kasus.

Nomine, Lat., i (någons) namn.

Nominel (Lat. nominalis), som förefinnes till namnet,
men ej i verkligheten. Nominelt värde, namnvärde,
det fasta, abstrakta värde, som urspr. är åsatt
mynt, aktier, statspapper o. dyl., i motsats till
deras realvärde och skiftande kursvärde. Skiljemynt,
hvilka äro underkastade nötning, hafva alltid högre
namnvärde än metall-(real-)värde. Jfr Al pari.

Nomocanon (af Grek. nomos, lag, och kanon, tros-
och lefnadsregel) kallas i den grekiska kyrkan
systematiskt ordnade samlingar af i synnerhet de
ekumeniska kyrkomötenas beslut och af de kejserliga
lagar (såsom Codex theodosianus, omkr. 440, Codex
justinianseus, 534, och Novellse Justiniani),
som rörde kyrkorättsliga förhållanden. Den första
samlingen af detta slag föranstaltades omkr. 560 af
patriarken i Konstantinopel Johannes Scholasticus och
efterföljdes af patriarken Fotios’ ännu fullständigare
samling af år 883. Äfven sedermera hafva under
detta namn kyrkorättsliga lagsamlingar utgifvits i
flere af de land, som omfatta den grekiska läran.
K. H.

Nomofylakes (Grek., »lagväktare», af nomos, lag,
och fylax, väktare) var i åtskilliga forngrekiska,
företrädesvis doriska, stater en benämning för vissa
ämbetsmän, hvilka i en eller annan mening hade
att öfvervaka samhällslifvets författningsenliga
gång. I Athen skola dessa lagväktare hafva
varit sju, och deras uppgift var bl. a. att
i folkförsamlingen öfvervaka iakttagandet af
lagstadgade former. De omtalas ingenstädes hos
de äldre författarna, och deras tillvaro förr än
mot slutet af 4:de årh. f. Kr. (under Demetrios
Falerevs) kan åtminstone icke ledas i bevis.
A. M. A.

Nomos (Grek., egentl. betesmark). 1. Namn på
vissa distrikt (Lat. praefecturae) i det forna
Egypten. Hvarje sådant distrikt förestods af en
nomark (nomarches). – 2. I det nutida Grekland
ett större förvaltningsområde l. län (nom, nomarki),
innefattande flere smärre sådana (eparkier) och styrdt
af en landshöfding, nomark (Nygrek. nomarchos). Jfr
Epark och Grekland, sp. 1544.

Nomos, ett grekiskt ord, som i allmänhet betyder
»lag» eller »stadgad ordning», har i
den forngrekiska musikläran betydelse af en för en
musikalisk komposition till grund liggande allmän
lag eller »tonart». Stundom nyttjas dock ordet äfven
om sjelfva tondikten i förening med den dertill
hörande poetiska texten. Särskildt förstod man
dermed en företrädesvis inom den doriska stammen
odlad högtidlig hymnsång af enkel rytmisk byggnad,
hvilken föredrogs med ackompanjemang af kithara eller
flöjt. Sådana nomer (nomoi) diktades i synnerhet till
Apollons ära och utgjorde en hufvudsaklig beståndsdel
af den musiska täflan (agon), hvilken förekom vid de
pythiska spelen i Delfoi. A. M. A.

Nomoteter (Grek. nomothetai, lagstiftare, af nomos,
lag, och stammen i tithemi, jag ställer) kallades
i det forna Athen ett såsom domstol organiseradt
lagstiftningsutskott, hvilket egde att i sista hand
till pröfning upptaga alla i folkförsamlingen väckta
förslag till ändringar af lagarna och genom sitt
utslag afgöra deras antagande eller förkastande.
A. M. A.

Nona, Lat. (af nonus, den nionde). 1. Musikt.,
det nionde intervallet från grundtonen räknadt,
t. ex. cd1. Nonan är en dissonans och upplöser sig
vanligen antingen nedåt till oktaven eller uppåt
till deciman. Den lilla nonan (cdess1) kan gå
endast nedåt, den öfverstigande (cdiss1) endast
uppåt, den stora (cd1) hvilketdera som hälst,
oftast dock det förra. Nonan uppträder vanligast
i form af förhållning. Mera sjelfständig är hon i
dominant-nonackordet, eller dominantseptimackordet
med tillfogad nona (c e g b d1), hvilket vunnit
häfd hufvudsakligen genom Weber och Wagner,
och hvars, trots den komplicerade dissonansen,
påfallande välljud beror på att det i det
närmaste sammanträffar med en del af de naturliga
harmoniska öfvertonerna, näml. n:r 4, 5, 6, 7,
9 (se Aliqvottoner). – 2. Se Horae canonicae.
A. L.

Nonae (Lat., egentl. den nionde dagen före idus; af
nonus, den nionde) betecknade hos de gamle romarna
den 5:te dagen i månaden utom i Martius, Maius, Julius
och October, då det utmärkte den 7:de. Beteckningen
af dagarna mellan calendae (den 1) och nonae skedde
genom räkning från nonae så, att båda ändpunkterna
medräknades. Den 3 Febr. blir således
= 3 dagar före nonae (ante diem tertium nonas
februarias
), den 3 Mars = a. d. quintum nonas
martias.
N. hörde till de s. k. »dies nefasti».
R. Tdh.

Nonagium, Med. Lat. (af Lat. nonus, den nionde),
»nionde», niondedelen af en aflidens rörliga egodelar,
hvilken del under medeltiden plägade tillfalla
presterskapet för att brukas till fromma ändamål.

Nonchalant [nångsjala’ngt], Fr. (af non, icke, och
chaloir, bekymra sig om), bekymmerslös, vårdslös,
slarfvig, försumlig, likgiltig, slapp.
– Subst. Nonchalans, Fr. nonchalance
[-la’ngs].

Non contemnendus, Lat., ej förkastlig, ganska
aktningsvärd. Se Haud illaudabilis.

Nonett (af Lat. nonus, den nionde), musikt.,
tonstycke för nio sjelfständiga solostämmor eller
instrument.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0604.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free