- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1199-1200

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nonidi ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

antagit skotten Alexander Skinner, känd såsom utmärkt
skicklig i den mekaniska delen af jordbruket, till
förvaltare och biträde vid ordnandet af Degeberg
och samtidigt dermed äfven erhållit några privata
landtbrukselever, var den första kärnan till ett
landtbruksläroverk bildad. Planen för läroanstalten
uppgjorde N. i förening med J. Th. Nathhorst,
och förslaget granskades ytterligare å ett möte af
komiterade vid Norrköpings ullmarknad 1834, dervid
statsrådet G. Poppius fungerade som ordförande och
kraftigt understödde det tillämnade företaget. Detta
bemöttes dock från åtskilliga håll med misstro,
t. o. m. hån, och det hos rikets ständer 1834
begärda anslaget, 5,000 Rdr b:o, beviljades först
efter votering i förstärkt statsutskott och sedan den
förseglade sedeln fått afgöra utgången. Sedan 1835 var
Degeberg alltså ett statens landtbruksinstitut. Det
tillvann sig förtroende, och 1844 ökades årsanslaget
till 10,000 Rdr b:o. Till d. 1 Okt. 1852 fortfor
Degeberg att vara en högre landtbruksläroanstalt, men
sedan Ultuna landtbruksinstitut blifvit organiseradt
och kommit i full verksamhet, fortfor Degeberg endast
att vara lägre landtbruksskola, så länge N. lefde. Vid
Degeberg, likasom sedermera vid Ultuna och Alnarp,
var lärokursen tvåårig. 187 elever och 263 lärlingar
utgingo derifrån, hvarjämte stället flitigt besöktes
af landtbrukets vänner och gynnare, hvilka der funno
efterföljansvärda exempel för anordningen af sin
egen ekonomi och landthushållning. Särskildt för
Vestergötland inverkade exemplet deraf så kraftigt,
att jordbruket inom provinsen snart framstod såsom
det förnämsta och bästa inom hela landet.

N. afled å Degeberg d. 2 Mars 1862. Han var
ledamot af Landtbruksakademien (hedersledamot
1862), Vet. o. Vitt.-samhället i Göteborg
(1834) och Vetenskapsakademien (1856). Om
betydelsen af N:s verksamhet är det sagdt (af
J. Th. Nathhorst), att N. genom grundläggningen
af det första landtbruksinstitutet i vårt
land infört jordbrukets vetenskapliga studium,
hvarförutan numera inga betydliga framsteg kunna
göras i landtbruket. Genom konstmässigt begagnande
af fullkomligare åkerbruksredskap införde N. vidare
stora förbättringar i det mekaniska jordbruket samt
gaf genom sitt föredöme särskildt rotfruktskulturen en
vidsträckt spridning inom landet. Slutligen verkade
han ock i skrift för jordbruksnäringens utveckling i
dess helhet samt bidrog i högst väsentlig grad att
göra jordbruksarbetet aktadt. – Bland skrifter,
som N. utgaf, må, utom de många lärorika och
upplysande underrättelserna och berättelserna om
lantbruksinstitutet på Degeberg, nämnas Betraktelser
öfver foderodlingens vigt, med beskrifning om
odlingen af rotfrukter och af rofvor i synnerhet

(1856), Om rofodling, kort sammandrag till mindre
jordbrukares tjenst
(1856), Om cirkulations-
eller vexelbruk i Sverige
(1857). – N:s syster
Emily N., född i London 1812, har skaffat sig ett
namn såsom författarinna af berättelser för ungdom.
C. E. B.

Nonneseter (Nunnusetr), namn på några norska
nunnekloster af cisternens- och
benediktinordnarna. Till den förra orden hörde klostret i
Bergen, som antagligen inrättades omkr. 1164 och egde
bestånd till 1528, dådet af Fredrik I skänktes till
Vincentius Lunge. Dess byggnader, af hvilka en del
ännu qvarstår, kallades sedan Lungegaarden. Till
benediktinorden hörde N. i Oslo, anlagdt 1161,
hvilket öfverlefde reformationen och ännu 1551 hade
nunnor. Senare blef äfven detta kloster en verldslig
förläning. Y. N.

Nonnos (Lat. Nonnus), episk skald från Panopolis i
Egypten, lefde omkr. år 400. På grekiska språket
författade han dels en vidlyftig hjeltedikt
i 48 böcker, hvilken under titeln Dionysiaka
(eller Bassarika) behandlade sagorna om Dionysos,
dels efter sin omvändelse till kristendomen en
metafras på daktyliska hexametrar af Johannes’
evangelium. N. är en begåfvad skaldenatur med rik
fantasi, ett mäktigt, ofta öfversvallande patos, en
retoriskt utbildad, men icke sällan till svulstighet
förfallande stil, en korrekt och ledig versbyggnad
med vissa af honom införda egendomligheter
i hexameterns behandling. Deremot saknar han
det jämnmått och lugn samt den klarhet, hvilka
tillhöra det klassiska epos. N:s dikter äro utgifna
i flere upplagor, de bästa af Köchly (Dionysiaca,
1857–58) och Passow (Metaphrasis ev. Joh., 1834).
A. M. A.

Non-obstante-teorien, en under medeltiden i
England rätt ofta tillämpad politisk grundsats,
som gaf konungen befogenhet att i vissa fall sätta
sig öfver grundlagarna. Teorien fick sitt namn af
det i åtskilliga kungliga dekret begagnade latinska
uttrycket: non obstante aliquo statuto in contrarium
(»emedan l. såvida intet stadgande i motsatt riktning
hindrar»). Det var under Henrik III (1216–72) som
detta sätt att frikalla sig från lagarna infördes. Det
fick sin dödsstöt genom Declaration of rights (1689).

Nonotte [nånå’tt], Donat, fransk målare, f. 1707,
studerade i Paris under Lemoine och målade,
att börja med, historiska taflor med tillsats af
allegoriska figurer. Men för bättre inkomsts skull
lade han sig på porträttmålning och blef deri ganska
framstående. År 1741 blef han ledamot af akademien i
Paris och bosatte sig 1754 i Lyon, der han anlade en
ritskola och lefde sitt återstående lif. Död 1785. Af
honom finnas i Sveriges Nationalmuseum 2 taflor,
den ena Allegori öfver den äktenskapliga kärleken,
den andra porträtt af grefvinnan Charlotta Fredrika
v. Fersen, född Sparre, »klädd som vestal».

Nonpareille (nångparej l. nångpare’lj; Fr., egentl.
makalös, oförliknelig), en fin boktryckarestil, som
äfven kallas »halfcicero» och innehåller 3 qvartpetit,
t. ex. nonparelj; en sort mycket smala band; benämning
på några nejlike-sorter; en liten äpple-sort.

Non plus ultra, Lat, »icke (någonting)
mera derutöfver»; oöfverträffligt; det yppersta i
sitt slag.

Non possumus, Lat. (Apostlag. 4: 20), »vi kunna det
icke», påfven Klemens VII:s svar på, Henrik VIII:s af
England begäran att få sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free