Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nonidi ... - Norberg, Johan Erik (von) - Norberg, Hildegard Kristina - Norbergs bergslag, en i dagligt tal bruklig benämning i st. f. Gamla Norbergs bergslag (se d. o.). Jfr Norberg - Norbergska professuren. Se Norberg, M. - Norbert, katolskt helgon - Norby, Sören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Beskrifning om regementsförändringen i cirkassiska
riket af Schili Effendi» (öfvers. från arabiskan,
1816), »Gihan Numa, geographia orientalis,
ex turcico in latinum versa» (2 del., 1818) samt
Turkiska rikets annaler sammandragne ur dess
egne urkunder (4 del., 1822). Man har klandrat N:s
latinska tolkningar såsom föga öfverensstämmande i
stil med deras österländska förebilder äfvensom hans
otillräckliga anförande af källorna. – N. erhöll
1812 plats å biskopsförslaget till Hernösand,
fick s. å. kansliråds värdighet samt erhöll 1820
tjenstledighet på lifstid. 1811 öfverlät han till
Lunds universitet en summa af 16,666 rdr 32 sk. b:o
(25,000 kr.), med hvars afkastning en professur
(»Norbergska professuren») i lefvande språk skulle
upprätthållas. Han flyttade till egendomen Stenhammar
vid Hernösand, blef jubelmagister i Upsala 1824
och kom sedan att stanna der för att förteckna
bibliotekets österländska handskrifter. Han afled
derstädes d. 11 Jan. 1826 och begrofs med stor
högtidlighet. Redan under hans lifstid utgåfvos af
J. Norrmann hans Selecta opuscula academica (2 del.,
1817, 19). -rn.
Norberg, Johan Erik (von), ingeniör, född i
Vesterås d. 12 Sept. (g. st.) 1747, blef 1773,
efter studier i Upsala, antagen till stipendiat i
mekaniken vid Bergsstaten samt utnämndes 1778 till
löjtnantmekanikus och 1780 till kaptenmekanikus
vid amiralitetet. Vid den på denna tid pågående nya
hamnbyggnaden i Karlskrona samt vid inrättandet af
Tanto kronobränneri i Stockholm lade han i dagen en
framstående skicklighet och uppfinningsrikhet. 1793
utnämndes han till bergsråd samt blef 1798
ledamot af Vetenskapsakademien och 1799 af Målare-
och bildhuggareakademien, hvilken valde honom
till »direktör för mekaniken». År 1808 finnes han
emellertid icke längre innehafva sitt bergsrådsämbete
och flyttades 1809 af Vetenskapsakademien till
utländingarnas klass. N., som redan på 1780-talet
uppehållit sig en längre tid i utlandet, hade nämligen
1804 å nyo lemnat Sverige samt fått anställning
först i Danmark och kort derefter i rysk tjenst
såsom mariningeniör. Från 1807 till sin död ledde
han byggandet af Revals präktiga hamn efter en
af honom uppgjord plan. 1809 erhöll han rang af
verkligt statsråd och dermed excellenstitel samt
skref sig derefter von N. Likasom förut hemma i
Sverige arbetade han äfven i Estland på tekniska
förbättringar i bränvinsbränningen, hvilken näring
han sjelf dref och gjorde till föremål för flere
äfven till främmande språk öfversatta skrifter. Han
dog i Petersburg d. 11 Juli 1818.
Norberg, Hildegard Kristina, porträttmålarinna,
född i Stockholm d. 5 Juli 1844, har studerat
vid konstakademien i Stockholm samt någon tid i
Paris. Hon har utställt några få genrebilder, men
för öfrigt egnat sig åt porträttet, i hvilket hon
f. n. utvecklar en ganska betydande förmåga. Af
bilder, som hon utfört, kunna nämnas Kronprinsen
Gustaf, direktör A. Willman, presidenten K. J. Berg,
justitierådet K. Olivecrona
m. fl. Hon kallades 1878 till agré af konstakademien.
-rn.
Norbergs bergslag, en i dagligt tal bruklig benämnnig
i st. f. Gamla Norbergs bergslag (se d. o.). Jfr
Norberg.
Norbergska professuren. Se Norberg, M.
Norbert, katolskt helgon, premonstratensordens
stiftare, föddes 1082 (1085?) i Xanten (Kleve) och
tillhörde en ridderlig slägt. Han fick tidigt ett
par kanonikat och lefde ett sorglöst lif såsom
hofkaplan hos sin frände kejsar Henrik V. Men
sedan han 1114 varit nära att dödas af blixten,
mottog han full presterlig vigsel och drog omkring
som botpredikant. 1121 upprättade han vid Concy,
ö. om Laon, det första klostret för en ny orden,
premonstratensorden (se d. o.). 1126 blef
han ärkebiskop i Magdeburg och afled 1134. Han
kanoniserades 1582, och hans dödsdag, d. 6 Juni,
är hans åminnelsedag.
Norby, Sören, dansk krigare, var af fyensk adelsslägt
och omnämnes första gången 1509, då han med en
dansk flotta härjade på Finlands kust och intog
Åland. Han låg sedan i fejd med lybeckarna både
till lands och sjös och var 1515–17 höfvitsman på
Island. Sistnämnda år deltog N. i tåget mot Sverige,
blef länsherre på Gotland och eröfrade Öland 1519
samt förde 1520 danska flottan mot Stockholm, der han
vid Kristian II:s kröning bar spiran och slogs till
riddare. Fängslandet af de svenske herrarna utfördes
af N., som dock ogillade blodbadet och räddade dem,
som sökte skydd på hans skepp. Vid resningen i Sverige
kämpade han med stor trohet för Kristians sak. Under
tre år försvarade han Finland och Öland samt sökte
efter förmåga att undsätta kustfästningarna och
Stockholm. Äfven efter Kristians bortresa höll N. sig
qvar på Gotland, plundrade derifrån lybeckarnas
fartyg och afslog flere anfall af Gustaf Vasa. Då han
likväl icke ansåg sig i längden kunna försvara ön och
icke ville lemna, den i svenskarnas händer, träffade
han i Juni 1524 med danske konungen Fredrik I en
öfverenskommelse, hvarigenom Gotland öfverlemnades
åt Danmark mot det att N. skulle sitta qvar såsom
länsherre på lifstid. Han umgicks sedan med planer
på Sverige och sökte att der vinna ett parti för sig
genom att förlofva sig med Kristina Gyllenstierna,
hvilken han visat mycket deltagande under hennes
fångenskap i Danmark. Då emellertid Fredrik I icke
höll sina löften, drog N. i Mars 1525 öfver till
Bleking, der han intog Sölvesborg, och bröt sedan in
i Skåne, slog marsken Tyge Krabbe och satte allmogen
i resning mot adeln. Kort derefter besegrades
han dock sjelf af Johan Rantzau och inneslöts i
Landskrona. Under tiden förstörde lybeckarna hans
flotta och fattade fast fot på Gotland. N. såg
sig derför tvungen att å nyo underhandla med konung
Fredrik, åt hvilken han afträdde ön mot vederlag af
Sölvesborg. Derifrån kapade han lybeckarnas skutor
och oroade sjöfarten äfven i öfrigt, tills han efter
en dust med svensk-danska flottan i Aug. 1526 måste
fly till Ryssland, der tsaren höll honom fången i
tre år. På bemedling af tyske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
