Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-amerikanska literaturen är ursprungligen en gren af den engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras starka handelsintressen samt ständiga strid
med naturen och infödingarna gåfvo föga utrymme
åt literära sträfvanden. Icke häller hunno sådana
främjas mycket under frihetskriget och det derefter
under årtionden pågående arbetet att till en fast,
nationel organism sammansmälta de olika staterna och
partierna. Under innevarande århundrade har begåfvade
amerikaners energi företrädesvis tagits i tjenst
hos den oerhörda materiella utvecklingen i Unionen,
och uppfinnarens fantasi har haft försteget framför
skaldens. Många författares arbeten bära genom bristen
på konstnärlig utarbetning spår af den rastlösa oro,
som innebor i det amerikanska lynnet. I samma mån som
amerikanska förläggare hafva funnit sin fördel vid att
hällre eftertrycka engelska böcker än köpa inhemska
originalmanuskript, har ett lifsvilkor undandragits
den literära alstringen. – Utmärkande drag i den
nord-amerikanska literaturen äro dess demokratiska
grundstämning, som innebär en opposition mot alla
aristokratiska tänkesätt, och lust att bryta med
vedertagna åsigter och former. Amerikanerna hafva
inträdt i historien såsom ett kulturfolk; de hafva
ondt om ärevördiga historiska traditioner att skåda
tillbaka till, men rikta i stället sin blick djerft in
i framtiden. För öfrigt kännetecknas deras literatur
af en lefvande religiositet, sedlig helsa, aktning
för qvinnan, fosterlandskärlek, ett frimodigt och
för skämt böjdt lynne samt en innerlig känsla för
det sköna i naturen och för de band, som förena den
enskilde med hans familj och hans medmenniskor. –
I afseende på det literära språkuttryckets omvexling
och egentlighet står flertalet amerikanska författare
vida efter de engelske. Deremot talas engelskan
öfverallt i Unionen ganska rent, till följd af en
utbredd allmänbildning och ifriga sträfvanden att
vidmakthålla språkets rykt. Dock förefinnas i de östra
staterna afvikelser i accentueringen och en viss
böjelse för nasalljud – ett arf från grefskapet
Kent. (Se vidare Amerikanismer.)
Nord-amerikanska literaturen kan indelas i
tre perioder, af hvilka den första omfattar
kolonisationstiden, den andra sammanfaller med tiden
för den nationella frigörelsen och sammansmältningen
samt den tredje börjar med 1820-talet.
Första perioden sträcker sig från 1620 till 1760. De första nämnvärda
vittra försöken på amerikansk jord voro W.
Morels latinsk-engelska dikt »Nova Anglia» (1625),
som mest handlar om djurlifvet och indianerna,
G. Sandys’ öfvers. af Ovidius’ »Metamorfoser»
(1626), W. Vaughans »Golden fleece» (s. å., på vers
och prosa), W. Woods naturskildring »New England’s
prospect» (1634; med inströdda verspassager), den
lärda och husliga mrs. Anne Bradstreets undervisande
»Poems» (1650) och B. Tompsons dikt »New England’s
crisis» (1676). Den första tryckpressen i Amerika
sattes i gång 1639; förut hade man måst trycka
i London. Af mycken betydelse för den literära
odlingen vardt grundläggandet af den första högskolan,
Harvard-universitetet (1638). Det bör ihågkommas,
att kolonisternas ledare voro män med engelsk
universitetsbildning. De mest framstående bland
tidehvarfvets predikanter och författare af religiösa
stridsskrifter voro John Cotton (1585–1652),
indian-aposteln John Eliot (1604–90), den berömde
förkämpen för religiös och borgerlig frihet Roger
Williams (1606–83) samt den mångsidigt verksamme
och inflytelserike, men ofördragsamme Cotton Mather
(1663–1728), känd såsom hexförföljare och författare
till »Magnalia Christi americana» jämte omkr. 400
andra tryckta arbeten. På 1700-talet uppträder en stor
religionsfilosofisk skriftställare, Jonathan Edwards
(1703–58), utmärkt lika mycket för tankens kraft och
klarhet som för sin rena karakter. På gränsen emellan
detta och efterföljande skede står Benjamin Franklin
(1706–90), typen för allt det bästa i det äldre
amerikanska lifvet. En oöfverträffad skriftställare
för folket, förkunnade han i sina originella skrifter
en högst praktisk visdom.
Andra perioden räknas lämpligast från 1760, då den
jäsning i sinnena börjar, hvilken fick sitt utbrott
i frihetskriget och bildandet af en ny, sjelfständig
nation. Talarekonsten, för hvilken amerikanerna ega
stora anlag, blomstrade under denna tid af bragder
och offentlig lyftning. De mest eldiga och orädda
talareförmågorna voro James Otis (1725–83), Patrick
Henry (1736–99) och Fisher Ames (1758–1808). I
vältaligt politiskt skriftställen utmärkte sig de
berömde statsmännen Samuel Adams (1722–1803), John
Adams (1735–1826), Thomas Jefferson (1743–1826),
John Jay (1745–1829), James Madison (1751–1836),
Alexander Hamilton (1757–1804) och John Quincy
Adams (1767–1848). Befriaren George Washington
sjelf skref statshandlingar och bref i en klar,
öppen och värdig stil. Stort inflytande öfvade den
i Amerika naturaliserade Thomas Paine (1737–1809),
djerf fritänkare och försvarare af »menniskans
rättigheter». – Inom den lättare literaturen
framträdde många efterhärmare af Pope, Swift och
Gay, med satirer samt beskrifvande skisser på vers
och prosa. Under århundradets lopp uppstod äfven
en mestadels anonym literatur af politiska visor
och krigsballader. Mrs. Mercy Warren (1728–1814)
skref dramer och dramatiska satirer, Fr. Hopkinson
(1738–91) fosterländska humoresker på vers och prosa,
H. Brackenridge (1748–1816) den muntra prosasatiren
»Modern chivalry» samt krigssånger. Phil. Freneau
(1752–1832), frihetskrigets egentlige bard, utvecklade
mycken upplifvande sarkasm i sina politiska sånger
och skref krigsoden samt annan lyrik. Statens
nydöpta frihet firades i vers äfven af negerflickan
Phillis Wheatley (1753–84). J. Trumbull (1750–1831)
författade de satiriska hjeltedikterna »Mac Fingal»
(mot tories) och »The progress of dulness» (mot
uppfostringsväsendet), T. Dwight (1752–1817) skref
ett bibliskt epos, »The conquest of Canaan», och Joel
Barlow (1755–1812) den föga lyckade hjeltedikten
»The Columbiad», i hvilken han låter Columbus i en
vision få del af verldsdelens kommande öden. – Den
slagdänge-artade folksången »Yankee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
