- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1213-1214

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-amerikanska literaturen är ursprungligen en gren af den engelska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doodle», som kom i bruk omkr. 1750, fick mera
högtidliga efterföljare i J. Hopkinsons »Hail
Columbia» (1798), R. T. Paines »Adams and liberty»
(s. å.) och F. S. Keys »The starspangled banner»
(1814). Under denna period uppträder äfven
Ch. B. Brown (1771–1810), grundläggaren af den
amerikanska romanen och egande en särskild talang
för spännande, hemska skildringar.

Tredje perioden inledes med Irvings »Sketchbook»
(1819) och Coopers roman »The spy» (1821). Washington
Irving
(1783–1859), hvars vänliga humor gjort
honom till gunstling hos både gammal och ung, torde
än i dag vara den populäraste af sitt lands alla
författare. Fint behag, känsla, verklighetssinne och
en skämtlust, som alltid iakttager den gyllene måttan,
äro framträdande egenskaper hos honom. Han är lika
hemmastadd i amerikanska sägner och scenerier som
i spansk historia och engelska landtbilder. Bland
öfriga prosaförfattare märkes närmast J. K. Paulding
(1779–1860), en rättframt nationel essayförfattare,
stark i bitande humor och ironi. Den ryktbare
romanförfattaren J. F. Cooper (1789–1851)
kastade en trollglans öfver amerikanska landskapet
genom sina skildringar af urskogslif i norden och
vestern samt lät medeltidens riddareideal taga ny
mandom i den halfciviliserade, okonstladt dygdige
och tappre skogsjägarens skepnad. Cooper är derjämte
oöfverträffad mästare på sjöromanens område. Han har
sin styrka i den klara, lefvande beskrifningen. Mera
kärft och utan idealisering återgaf R. M. Bird
(1803–54) äfventyrarelifvet i skogarna i »Nick of
the woods» samt några mejikanska berättelser. Såsom
en qvinlig motbild till Cooper framstår Catharine
M. Sedgwick
(1789–1867) i sina kraftigt och naturligt
skrifna skogsromaner. J. P. Kennedy (1795–1870)
tecknade i angenäma romaner sydstaternas tillstånd
under republikens tidigare dagar, den alsterrike
romanförfattaren W. G. Simms (1806–70) behandlade
historiska sägner från amerikanska frihetskriget, och
J. E. Cooke (f. 1830) förtäljde med frisk romantik
sägner från Virginia. W. Ware (1797–1852) deremot
gjorde lycka med ämnen från antikens dagar. Den mest
fulländade och djupe bland Amerikas romanförfattare är
Nathaniel Hawthorne (1804–64), som i en lugnt skön,
genomskinlig stil förtäljer menniskohjertats inre
historia under exceptionella omständigheter. Han
följer gerna förloppet af synds och villfarelsers
inverkan på själen och visar huru skuggor draga fram
äfven öfver den lyckligaste tillvaro. Dock skymmes
hans blick för verkligheten i viss mån af böjelsen att
bakom tingen skåda allegorier. Hans förnämsta arbeten
äro »The scarlet letter», »The house of the seven
gables» och »The marble faun». Det brutna snillet
E. A. Poe (1811–49), en mästare i ordmålning och
dystra effekter, skattar i sina noveller åt en plågsam
själsanalys och begäret att genom ytligt fantastiska,
spöklika skildringar framkalla spänning. Harriet
E. Beecher Stowe
(f. 1812) vann en exempellös
framgång med romanen »Uncle Tom’s
cabin», hvilken kom som ett väckelseord i rätta
stunden, men derjämte står högt genom
karaktersteckningens klarhet, det dramatiska i förloppet
samt omvexlingen af patetiska och rörande ömma
drag. Bland prosaberättarna framstå vidare den
mångsidige och originelle, men vårdslöse John Neal
(f. 1793), Th. S. Fay (f. 1807), Corn. Mathews
(f. 1817), H. Melville (f. 1819) med sina briljanta
äfventyrsromaner från Stora oceanens öar, den
finkänslige drömmaren D. G. Mitchell (f. 1822;
psevdon. Ik Marvel), Th. Winthrop (1828–61),
som var den bäste bland Hawthornes efterliknare,
den känslosamt fromma miss Susan Warner (f. 1818;
psevdon. Elizabeth Wetherell), miss Louisa
M. Alcott
(f. 1832), som i god amerikansk anda,
hoppfullt och frisinnadt, skrifver för och om den
halfvuxna ungdomen, utan att falla i det vulgära
eller uppstyltade, J. Habberton (f. 1842), mest känd
för sina lyckade grepp ur småbarnens verld, och miss
Elizabeth Phelps (f. 1844; noveller öfver sociala
frågor). Högre stå dock Howells, Bret Harte och
James såsom nutidsskildrare. W. D. Howells (f. 1837)
uppdrager med fin linieföring karaktersbilder af
den amerikanska ungmön. F. Bret Harte (f. 1839),
en af senare tiders ypperste novellister, blandar
på ett egendomligt sätt i sina kaliforniska bilder
äkta humor med patos. Han har äfven diktat högeligen
karakteristiska versstycken. En konstfärdig realist
är Henry James j:or (f. 1843), som förstår att
i få, skarpa drag teckna en karakter och gerna
satiriserar sina landsmäns oarter i umgänget
hemma och på resor. – Nästan hvarje större stad i
unionen har sin lokala skönliteratur. En bemärkt
plats derinom intages af den egendomligt utvecklade
amerikanska humor, hvilken alltmera blifvit en sida
i nationalkarakteren samt har sin rot i det äldre
engelska kynnet. Den amerikanska humorn stöder sig
väsentligen på burlesk öfverdrift och förmågan att
skämta med tryggt, orubbligt bibehållet allvar. Den
håller sig mest till ytan af företeelserna och blir
ofta smaklös genom clown-artadt gyckel samt sin smak
för gatspråket, men är af intresse bl. a. såsom
uttryck för nationens likgiltighet gent emot det
konventionella. T. Ch. Haliburton (1796–1865;
psevdon. Sam Slick) skördade på detta område
tvifvelaktiga lagrar. Vida mer uppburna humorister äro
Ch. F. Browne (1836–67; psevdon. Artemus Ward), David
Ross Locke
(f. 1833, psevdon. Petroleum Nasby),
Ch. H. Clark (psevdon. Max Adeler) samt S. L.
Clemens
(f. 1835, psevdon. Mark Twain), som gjort denna
kärfva humor mera poetisk och harmlös. Han står med
ena foten inom den högre humorn. Denna företrädes
äfven af W. Irving, Hawthorne, Bret Harte, Habberton,
Ch. D. Warner (f. 1829) och den lefnadsglade
läkaren O. W. Holmes (f. 1809), allmänt afhållen för
sina skisser och sånger, som flöda af qvickhet och
känsla. På vers åstadkom Ch. Leland (f. 1824) god
skämtverkan med »Hans Breitmann’s ballads». Djupare
innebörd ega de politiska humoreskerna »The Biglow
papers» af skalden Lowell (se nedan).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free