- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1241-1242

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas Förenta Stater (United states of America), Förenta staterna l. Nord-amerikanska unionen, den stora förbundsrepubliken i Nord-Amerika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom utvandring från moderlandet och innevånarnas
idoghet, men under blodiga strider med de vilda
indianstammarna, samt lyckades inom kort uppnå en
jämförelsevis hög grad af välstånd och ekonomiskt
oberoende. Under tiden sökte Plymouthkompaniet
kolonisera den långt i norr belägna kuststräcka,
som blifvit detsamma anvisad och som efter 1614
fick namnet Nya England. En varaktig frukt af denna
verksamhet visade sig först 1623 genom anläggandet af
tvänne nybyggen i det nuv. New Hampshire. Men redan
1621 hade det första nybygget grundats på kusten af
Nya England, utan kompaniets vetskap och utan kunglig
sanktion. Det skedde genom en liten skara puritaner,
de s. k. »pilgrimsfäderna», hvilka för sin tros skull
blifvit fördrifna från sitt fädernesland. De landade
vid Cape Cod på kusten af Massachusetts och grundade
i närheten ett nybygge, som de kallade Plymouth. Det
politiska och religiösa förtrycket i England
under regenterna af huset Stuart dref ständigt nya
hopar af puritaner öfver till Nya England; de rödde
skogarna, förvandlade ödemarker till bördiga åkerfält
och anlade nya kolonier, norrut inom nuv. Maine
och New Hampshire, söderut inom Rhode Island och
Connecticut. Öfverallt utmärkte de sig genom sina
stränga religiösa grundsatser och sitt politiska
frisinne. Boston, hufvudorten i Massachusetts,
blef inom kort den egentliga medelpunkten for Nya
England. Längre i vester låg Nya Nederländerna,
ursprungligen ett holländskt nybygge, som uppkommit
efter 1614, och hvars förnämsta plats blef det vid
Hudsonflodens utlopp liggande Nya Amsterdam. År
1664 eröfrades staden af engelsmännen, och 1667
afträddes hela landet till England genom freden
i Breda. Konung Karl II skänkte den holländska
kolonien till sin broder Jakob, hertig af York,
hvarefter Nya Amsterdam till sin nye herres ära
ändrade sitt namn till New York. Den södra delen af
Nya Nederländerna, trakten mellan floderna Hudson
och Delaware, gafs af hertigen af York till lord
Berkeley och Sir George Carteret samt erhöll namn
af New Jersey. På Delawareflodens vestra strand,
i det nuv. Delaware, grundades 1638 af svenskarna
ett nybygge, Nya Sverige. Det eröfrades redan 1655 af
holländarna och kom 1667 jämte Nya Nederländerna till
England. Vester om Nya Sverige låg vid Chesapeakviken
kolonien Maryland, ursprungligen en del af Virginia,
som 1632 gafs af Karl I åt katoliken Sir George
Calvert, och blef en tillflyktsort för landsflyktiga
katoliker, ehuru dess författning tillerkände alla
kristna bekännare samma rättigheter. Vigtigare
än Maryland var qväkarekolonien Pennsylvania,
grundad af den bekante William Penn, som 1681 genom
ett kungligt fribref blef herre öfver ett betydligt
landområde v. om floden Delaware. På det ställe, der
denna flod förenar sig med Schuylkill, anlade Penn
en stad, som fick namnet Filadelfia. Emellertid
utbredde sig den engelska kolonisationen äfven s. om
Virginia. År 1663 bortförlänade Karl II till åtta
engelska ädlingar hela landet mellan 30:de och 38:de
breddgraden, ett ofantligt område, innefattande
nuv. Nord- och Syd-Carolina samt Georgia. Några
nybyggen voro visserligen der grundade redan förut,
men från denna tid tog kolonisationen starkare fart,
i synnerhet genom en mängd förföljda tyska och franska
protestanter. Inom detta land af rika plantager,
der slafveriet snart infördes, uppkommo slutligen
skarpa strider mellan nybyggarna och landets egare,
strider, som slutade dermed att engelska kronan
(1729) tog alltsammans i besittning. Den yngsta
af Englands kolonier i denna del af Nya verlden
var Georgia. Grundläggaren, filantropen James
Oglethorpe,
ville af de fruktbara bygderna s. om
Savannahfloden göra ett hem för ansatta engelska
gäldenärer och förföljda tyska protestanter. Han
förenade sig med lord Shaftesbury och undfick 1732
ett kungligt fribref på 20 år. Kolonien uppblomstrade
hastigt genom naturens rikedom och nybyggarnas flit,
men blef dock aldrig hvad dess grundläggare åsyftat.

I alla dessa 13 kolonier framträdde det offentliga
lifvet, liksom sederna och tänkesätten, under flere
skiftande former. Sjelfva styrelsen var likväl
i det hela ordnad efter enahanda grundsatser. I
hvarje koloni fanns en landtdag, vald af folket, ett
råd, utsedt af folket eller af regeringen, samt en
ståthållare, som i de flesta fall fick sitt uppdrag af
engelska kronan. Ståthållaren och rådet skulle anses
representera konungamakten. Men denna styrelse stod
så till vida på svaga fötter, som den saknade stödet
af en stående här, hvarförutom den verkställande
maktens tjenstemän i de norra kolonierna voro för sina
löner beroende af landtdagarnas årliga beslut. Af
stor vigt var frågan om koloniernas ställning
till moderlandet. Under 1600-talet sökte kronan,
i början frikostig på gåfvor och fribref, bringa de
alltid motspänstiga kolonierna till en ovilkorlig
underkastelse, och äfven efter 1688 års revolution
i England upprätthöll den engelska regeringen, så
godt den kunde och kanske mer i teori än i praxis,
ett mer eller mindre despotiskt regemente i sina
nord-amerikanska lydland. Den erkände visserligen
koloniernas frihet att bestämma öfver sina lokala
angelägenheter, men den vidhöll äfven parlamentets
oinskränkta lagstiftningsrätt öfver alla Englands
kolonier och använde ej sällan godtyckligt det
kungliga vetot mot lagförslag, som gillats af
de olika myndigheterna i Amerika. Den gjorde sig
äfven, i öfverensstämmelse med tidsandan och med
parlamentets samtycke, till förkämpe för en egoistisk
handelspolitik, som hindrade koloniernas materiella
uppblomstring, och hvars hänsynslösa tillämpning
banade vägen för deras slutliga skilsmässa från
moderlandet. Enligt denna politik monopoliserades
handeln på Amerika för England, den merkantila
förbindelsen mellan sjelfva kolonierna försvårades,
och deras industriella utveckling hämmades eller
dödades, enär den kunde medföra konkurrensens fara för
Englands egna fabrikanter. Under sådana förhållanden
måste småningom det band försvagas, som förenade
anglo-amerikanerna med deras moderland. Att det höll
så länge, som det gjorde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:29:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfak/0627.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free