- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1251-1252

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas Förenta Stater (United states of America), Förenta staterna l. Nord-amerikanska unionen, den stora förbundsrepubliken i Nord-Amerika - Nordanskog. Se Ofvanskog - Nordau, Max Simon - Nord-Australien l. Nord-territoriet (Eng. Northern territory), britiskt område i Australien - Nordberg, Jöran Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

18 Mars 1837) platsen såsom Förenta staternas president.
HJ.-

Nordanskog. Se Ofvanskog.

Nordau, Max Simon, österrikisk skriftställare, f. i
Budapest 1849, son till en judisk lärd, tillhörde
1868–72 »Pester Lloyds» redaktion och vardt sistn. år
medicine doktor, hvarefter han under 6 år gjorde
vidsträckta resor öfver nästan hela Europa. Han är
sedan 1880 praktiserande läkare i Paris. N. har
utgifvit Aus dem wahren milliardenlande (1878;
2:dra uppl. 1881), Seifenblasen (1879, noveller),
Vom Kreml zur Alhambra (1880; 2:dra uppl. 1881),
Paris unter der dritten republik (1880, 3:dje
uppl. 1881; »Paris under den tredje republiken»,
1885), lustspelet Die neuen journalisten, dramat
Der krieg der millionen (1882), Die conventionellen
lügen der kulturmenschheit
(1883, 12:te uppl. 1886;
»Konventionella nutidslögner», två uppl. 1884),
Ausgewählte pariser briefe (1884) och Paradoxe
(1885, 4:de uppl. 1886; »Parodoxer», 1885). N. är
en skarpsynt iakttagare och en djerf, radikal
förnekare af de nuvarande samhällsinstitutionernas
hållbarhet. Hans stil eger mycken styrka och
spänstighet.

Nord-Australien l. Nord-territoriet (Eng. Northern
territory
), britiskt område i Australien mellan 11°
och 26° s. br. samt 129° och 138° ö. lgd, begränsas
i n. af Arafura-hafvet, i ö. af Carpentariaviken
och Queensland, i s. af Syd-Australien och i v. af
Vest-Australien och Timor-hafvet samt är sedan 1865
deladt i de båda territorierna Alexandra land och
Northern territory i inskränkt mening, mellan hvilka
den 16:de breddgraden utgör gräns. Hela arealen
utgör 1,356,120 qvkm., deraf Alexandra land utgör
1,032,870 och Northern territory i inskränkt mening
323,250 qvkm. Det inre är ett högland, hufvudsakligen
bestående af basalt, genom hvars förvittring
en fruktbar mylla bildas, och rikt vattnadt af
kustfloder: Roper, Alligator, Adelaide, Daly, Victoria
m. fl. Norra kusten är den del af Australien, som
koloniserats sist. Redan på 1820- och 1830-talet
gjordes åtskilliga kolonisationsförsök, genom
anläggning af militärstationer vid kusten, men en
vetenskaplig undersökning af landet gjordes först
genom Gregorys expedition 1855–56 i trakten af
Victoria river och genom Stuarts resor i Arnhems
land 1862. Sedan denna tid har landet stått under
kolonien Syd-Australiens förvaltning. Enär européer
icke utan skada för sin helsa kunna arbeta i det
fria, har Syd-Australiens regering sökt införa
kinesiska kulier som arbetare. Utom den ganska
glesa infödda befolkningen (papuaer) hade området
1882 endast 4,262 innev., deraf 517 européer, 20
malajer och 3,725 kineser. Klimatet är angenämt
under Maj–Sept., men med början af Okt. blifver
hettan intensivare och regntiden vidtager. Trakten
kring Port Darwin anses gynsam för bomulls-, ris- och
sockerrörskultur. Jernmalm förekommer ganska allmänt,
och äfven koppar och guld hafva anträffats. Af största
vigt för kolonien är telegrafkabeln från Singapur
öfver Java och Timor till Port Darwin, hvarifrån en
telegrafledning går tvärs öfver kontinenten till Port
Augusta vid Spencer-viken.

Nordberg, Jöran Andersson, prest, historieskrifvare,
född i Stockholm d. 3 Sept. 1677, blef student
i Upsala 1691 samt filos. magister, prest och
e. o. predikant vid artilleriet 1703. Han begaf sig
till Thorn, der svenska hären då låg, och följde
denna sedan alltjämt. Han befordrades slutligen
till förste predikant vid Lifdrabantkåren och
hofpredikant 1707, på grund af den synnerliga nåd
han förvärfvat hos konungen. Efter Poltava-slaget
föll N. i rysk fångenskap och följde med grefve Karl
Piper under dennes flere förflyttningar samt bragte de
ecklesiastika angelägenheterna hos den fångna hären
i största möjliga ordning. Då krigspresternas antal
vid denna steg till 65 och fångarna voro spridda på
vidt skilda ställen, voro N:s mödor och bekymmer ej
obetydliga. Den k. hofstaten förblef i Moskva, och
fältkonsistoriet satt der likaledes samt förrättade
sina göromål enligt svensk kyrkolag, anställde
prestexamina, ordinerade prester o. s. v. N. var
den, som dervid hade det mesta arbetet. Åtskilliga
svårigheter uppstodo äfven för honom genom den hos
de svenske fångarna i Sibirien begynnande pietismen,
som han med foglighet och kristligt allvar sökte
skydda mot krigspresternas ovisa nit. Slutligen blef
N. 1715 utvexlad och begaf sig 1716 till konungen
i Stralsund samt utnämndes till hans biktfader och
preses i fältkonsistoriet. Han åtföljde honom sedan
till Skåne och på fälttåget mot Norge. 1717 blef han
kyrkoherde i S. Klara församling i Stockholm. Der
egnade han sig, utom åt sina presterliga göromål,
äfven åt historisk och topografisk forskning
samt åt riksdagsbefattningar. Första frukten af
hans författareskåp blef S. Clarae minne (1727),
ett ganska aktningsvärdt samlingsverk, som ännu
behåller sitt anseende. 1731 fick han entledigande
från bankofullmäktigskap m. m. för att på uppdrag
författa sin älskade konungs historia. Detta arbete,
till hvilket han erhöll bidrag af flere bland Karls
trogna män, blef, medan det ännu förelåg i handskrift,
ändradt och rättadt af Ulrika Eleonora samt omsider
öfversedt af en k. kommission. Det utkom i två delar
1740 med titel: Konung Carl den XII:s historia. Det
är, på grund af författarens ställning och verkets
tillkomst, en officiel historia, men saknar historiska
egenskaper af högre ordning och närmar sig till
krönika. Motsedt med stora förväntningar, mottogs
det, efter Warmholtz’ ord, »med begärlighet, belöntes
hederligen, men har icke vunnit kännares bifall». Det
öfversattes, med någon omredigering, af nämnde
forskare på franska (4 del., 1742; ny titeluppl. 1748)
samt af J. H. Heubel på tyska (praktuppl. i 3 del.,
1745–52). De vid censuren, enligt Warmholtz’ omdöme,
»välbetänkt utmönstrade» ställena spriddes länge
i handskrift och utgåfvos omsider 1754 af T. Rothe
i Köpenhamn såsom Anmärckningar vid Carl den XII:s
historia,
öfversattes på tyska och danska samt
omtrycktes i Stockholm 1767. Af N:s öfriga arbeten
förtjenar nämnas det i handskrift å k.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free