Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenberg, Bengt - Nordenbjelke, Lars - Nordencrantz, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statens resestipendium uppehöll sig i Paris, Rom
och Neapel har N. varit bosatt i Düsseldorf. 1853
företog han en studiefärd genom Dalarna, som blef af
mycket inflytande på hans följande alstring, hvars
ämnen sedan ofta hemtats ur allmogelifvet i detta
landskap. 1856 blef N. agré af konstakademien och
1866 hennes ledamot. Största delen af N:s arbeten har
stannat i Tyskland, men åtskilliga hafva funnit vägen
till Sverige och flere andra land. N. har deltagit
i en mängd större utställningar i Paris, Dublin,
Filadelfia m. fl. samt vid de flesta vunnit bifall
och belöningar.
Hans taflor hafva, med få undantag, alltifrån hans
tidigare år haft den svenska allmogens lif till
ämne. Dervid har han fattat i sigte snarare dess
mer idylliska och glada, än dess allvarligare och
upprörda tilldragelser, ehuru han ingalunda saknar
sinne för äfven scener af senare slaget. Med den goda
karakteristik, som oftast utmärker Düsseldorfskolans
arbeten, och hvilken i hans förnämsta verk kommer
till sin rätt, förenar N. en behaglig, väl afvägd
sammansättning, en lätt och ljus, stundom något
konventionell och matt färg samt en liflig, ehuru
ej alltid fullt korrekt teckning. Bleking, Skåne
och Dalarna äro de trakter, från hvilka han hälst
hemtat sina motiv. Men äfven de högre klassernas och
medelståndets lif har han emellanåt behandlat samt
jämväl försökt sig som målare af altartaflor. Bland
hans i Sverige mera bekanta arbeten kunna nämnas
Midsommarsfest i Leksand (1856), Tiondemöte i Skåne
(1865; i Nationalmuseum), En läsare stör fröjden i en
gillestuga (1866), Brunssällskap i Småland (1869)
och Bröllop i Värend (1873; i Nationalmuseum)
samt altartaflor för Unnaryd, Stenbrohult,
Pjetteryd och Jäluntofta, alla i Småland. En mängd
af hans kompositioner har af bildats i träsnitt
och litografi. – En brorson till N., Karl Henrik
N., f. 1857, har från Düsseldorf hemsändt till
fäderneslandet några fint och stämningsfullt målade
interiörer, -rn.
Nordenbjelke, Lars, skeppsbyggmästare, föddes i
Göteborg d. 5 Mars 1745 och hette ursprungligen
Bogman. Han lärde skeppsbyggeriet under sin morbroder
F. H. af Chapman, utförde 1765–68 gravyrerna till
dennes »Architectura navalis mercatoria» och hade
1781–90, under morbroderns styrelse, befattning
med byggandet i Karlskrona af de många nya fartyg,
med hvilka svenska sjökrigsmakten förstärktes. 1790
blef han ordinarie öfverskeppsbyggmästare vid arméns
flotta i Stockholm, erhöll 1793, vid införandet
af den militäriska organisationen af Flottornas
konstruktionskår, öfverstelöjtnants karakter och
utnämndes 1805 till öfverste. 1809 adlades han
med namnet N. Död i Stockholm d. 19 Maj 1814. –
N. invaldes 1810 i Vetenskapsakademien och var äfven
ledamot af Krigsvetenskapsakademien samt Målare- och
bildhuggareakademien.
Nordencrantz, Anders, nationalekonomisk och politisk
författare, ämbetsman, född i Brunflo socken,
Jämtland, d. 5 Jan. 1697, sysselsatte sig i sina
yngre år med handel samt reste i Norge och England,
hvarest han äfven studerade ekonomi och mekanik, så att han vid
sin återkomst, 1724, kunde uppträda som mekanisk
konstruktör. vid 1727 års riksdag var han ombud för
Sundsvalls stad och lyckades snart vinna en viss
betydenhet inom borgareståndet. Under samma tid var
han sysselsatt med ett stort ekonomiskt arbete, Arcana
oeconomiae et comercii, som utkom 1730 och är vår
literaturs första större statsekonomiska verk. Liksom
hans öfriga arbeten lider det af oreda, grumlighet och
pedanteri samt innehåller hufvudsakligen en mängd råd
och anvisningar att göra samhället rikt och mäktigt,
dervid England uppställes såsom ett föredöme. I
merkantilsystemets anda förfäktar han nödvändigheten
af statens ingripande i alla ekonomiska förhållanden,
men han fördömer skråna och påyrkar en viss
näringsfrihet. Arbetet väckte stort uppseende, och
dess förf. gällde från denna tid såsom en auktoritet
i hithörande ämnen. 1731 blef han på borgareståndets
begäran konsul i Lissabon, men återvände 1736 till
Sverige, hvarest han 1737 genom gifte erhöll en
betydlig förmögenhet. Vid 1743 års riksdag inlemnade
han till sekreta utskottet ett förslag om vissa
åtgärder till jernhandelns upphjelpande, hvilket
föranledde utskottet att ingå till regeringen med en
anmodan i detta syfte. Till följd deraf upprättades
vid 1747 års riksdag Jernkontoret. Efter att 1743
hafva adlats, hvarvid han antog namnet Nordencrantz
(han hette före adlandet Backmansson), utnämndes
N. 1747 till komerseråd, från hvilken syssla han
tog afsked 1762. Ämbetsgöromål hindrade honom dock
icke från att med outtröttlig flit egna sig åt det
politiska skriftställeriet, i synnerhet från 1756
års riksdag, då han framträdde med fyra skrifter. I
en af dem, Påminnelser vid manufakturkommissarien
E. Solanders så kallade Genväg till slöjder,
riktade han sig emot det bestående näringstvånget
och mot exklusiva privilegier. I de öfriga angrep
han oförskräckt statsförfattningen samt ämbetsmännens
makt vid och genom riksdagarna. Broschyrerna väckte
stor uppmärksamhet och förbittring hos vänner af
hattpartiets system och framkallade ett genmäle,
hvilket N. besvarade på ett ännu skarpare sätt. En
1756 till tryckning lemnad skrift, Oförgripeliga
Tankar om Frihet i bruk af Förnuft, Pennor och
Tryck etc., deri N. yrkade på tryckfrihet, blef
i sista stunden uppspårad af Kanslikollegium,
hvarefter hela upplagan seqvestrerades. Till
riksdagen 1760–62 förberedde han sig med en ny
stridsskrift, Vördsam föreställning till Riksens
ständer 1760 (690 sid. in q:o). Denna innehöll en
ytterligt skarp kritik af förhållandena och fick
enligt rådets beslut icke utlemnas till allmänheten,
förrän ständerna pröfvat dess innehåll, som ansågs
»anstötligt, om icke tillika förgripligt». Straxt
derefter anmälde N. för riksrådet C. F. Scheffer,
att han viste ofelbara hjelpmedel mot den stora
förvirringen i penningväsendet, och att han mot
ansenlig belöning ville meddela dem. Rådet bjöd honom
100,000 dal. s. m.; men N. fordrade dessutom, att
K. M:t skulle genomläsa hans digra arbete i ämnet,
hvilket rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
