- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1267-1268

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordens förhistoriska tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sedan stenåldern varat en mycket lång tid här
i Norden, började en ny period, bronsåldern,
under hvilken de nordiska folken förfärdigade sina
vapen och verktyg af brons (en blandning af koppar
och tenn). Utom bronsen egde de endast en metall,
guldet. Jern, stål och silfver voro dem fullkomligt
okända. Från kulturlanden i Orienten hade bronsens
bruk småningom spridt sig till Europa och nådde
slutligen Skandinavien, der bronsåldern efterlemnat
minnen, som i många afseenden öfverträffa dem från de
flesta andra land i vår verldsdel. Detta förhållande
är så mycket mera värdt vår uppmärksamhet, som det är
höjdt öfver hvarje tvifvel, att de allra flesta af
de fornsaker från denna period, hvilka anträffats här,
äfven äro förfärdigade här. Alla inhemska arbeten
af brons från denna tid äro gjutna, och konsten att
gjuta brons var då uppdrifven till en förvånande
höjd. Vapen och prydnader af brons från denna tid
äro ofta rikt utsirade, dels med inläggningar af
bernsten eller ett mörkbrunt harts, som på den nästan
guldglänsande bronsen åstadkom en mycket god verkan,
dels med fina och särdeles smakfulla sirater, som
antingen äro upphöjda eller inpunsade. De flesta
till våra dagar bevarade minnen från bronsåldern
äro af metall: verktyg, vapen, prydnader och kärl
af brons samt prydnader och kärl af guld. Vapnen
utmärka sig lika mycket för ändamålsenlighet som för
smakfullhet. Svärden, med skarpa, spetsiga, tveeggade
klingor, hafva ofta vackra fästen af brons, prydda med
smakfulla sirater. Mången präktig stridsyxa af brons
är också funnen, äfvensom sköldar och stridslurar af
samma metall. Genom ett märkvärdigt sammanträffande
af oväntadt lyckliga omständigheter hafva till
våra dagar bevarats några väl bibehållna yllekläder
från bronsålderns äldre del, således från en tid,
som ligger omkr. 1,000 år före Kr. f. De äro af
en ganska enkel väfnad; några hafva burits af män,
andra af qvinnor. Mansdrägten utgjordes af en mössa,
en vid, rundskuren kappa, ett slags kjortel och
smala yllestycken, som troligen varit virade om
benen. I en mansgraf har man dessutom funnit en
med fransar prydd yllesjal, ett slags plädd. Byxor
förekommo deremot ännu icke. Qvinnodrägten bestod då,
liksom nu, hufvudsakligen af ett lif med ärmar och
en lång kjortel, hvilken sammanhölls kring lifvet
med ett bälte af ylle, slutande i tjocka, prydliga
tofsar. Qvinnorna buro dessutom präktiga smycken,
såsom halsringar och andra halsprydnader, armringar,
fingerringar, spännen m. m. Flere säkra fynd hafva
ock visat, att mången qvinna under denna tid var
väpnad med dolk. – Då boskapsskötsel och åkerbruk
förekommo i Norden redan under stenåldern, kan det
ej väcka förvåning, att man funnit många bevis för
att de idkades äfven under bronsåldern. Sådana bevis
hafva vi såväl i den ull, hvilken användts till de
nyss omtalade kläderna, som i de ben af husdjur
samt de garfvade och ogarfvade hudar af oxar och
kor, som ej sällan förekommit i fynden från denna
tid. Linet torde icke hafva varit alldeles okändt, men
lemningar af linne äro hittills sällan anträffade. På
hällristningarna (se d. o.) äro ofta hästar och nötkreatur afbildade;
på en sådan ristning ses två oxar spända för en
plog, som köres af en karl. Bevis för åkerbruk under
denna tid hafva vi äfven i flere skaror af brons
och i handqvarnar af sten. Hällristningarna visa,
att hästen begagnades till ridt och åkning. Vagnarna,
några med två hjul, andra med fyra, hafva väl antingen
varit stridsvagnar eller användts vid gudabilders
högtidliga kringförande. – Hällristningarna kunna
också gifva oss ett begrepp om bronsålderns fartyg,
hvilka stundom synas hafva varit rätt stora. Ofta ses
den höga och smala förstäfven sluta i ett djurhufvud;
någon gång är också bakstammen prydd på samma sätt. Då
man på hällristningarna aldrig funnit otvetydiga spår
af mast och segel, torde bronsålderns fartyg hafva
varit uteslutande afsedda för rodd. Hällristningarna
visa oss ofta sjöstrider. Bevis för fredligare
sjöfärder och samfärdsel med andra folk hafva
vi i det myckna från främmande land införda, som
förekommer bland fynden från denna tid. Främst bland
införda varor måste man räkna all i Norden använd
brons, såsom råämne betraktad, samt åtminstone det
mesta guldet. Af främmande ursprung äro äfven många
vapen, bronskärl m. m., som af handeln förts hit från
mellersta Europa och norra Italien. – Bokstafsskriften
var okänd i Norden under bronsåldern, men det fanns
här då ett slags bildskrift, bevarad i de märkvärdiga
hällristningarna, hvilka hafva visat sig tillhöra
denna tid. Bronsålderns nordboar sökte att genom
dem bevara minnet af vigtiga händelser. Vid sidan af
bildskriften lefde väl en muntlig tradition, nödvändig
för dess tolkning; men sedan denna tradition för länge
sedan dött, är det nu föga hopp att någonsin kunna
fullt tyda dessa bergtaflors dunkla språk. – Under
den första delen af bronsåldern begrofvos de döda
alltid obrända i kistor af sten eller af klufna och
urhålkade trädstammar. Något senare började man att
bränna de döde, och snart blef likbränningen allmän
här. De från bålet hopsamlade och sedan rentvättade
benskärfvorna förvarades i små stenkistor eller i
enkla kärl af bränd lera. Bronsålderns grafvar äro
vanligen täckta af en jordhög eller ett stenröse,
hvilka ofta äro af betydlig storlek och merendels
omsluta flere grafvar.

Omkr. 500 år f. Kr. började jernet blifva kändt och
användt i Norden, hvarför den återstående delen af vår
förhistoriska tid kallas jernåldern. Under denna tid
blefvo nordboarna småningom bekanta äfven med silfver,
glas, präglade (utländska) mynt samt med konsten
att löda och förgylla metaller. En af de vigtigaste
nyheterna var dock skrifkonsten, med hvilken
nordboarna blefvo förtrogna kort e. Kr. De äldsta
skriftecknen i Norden äro runorna (se d. o.) hvilka
de vid det romerska rikets gränser boende germanerna
bildat efter de latinska bokstäfverna. – Äfven i många
andra afseenden rönte våra förfäder under de första
århundradena af vår tidräkning ett mer eller mindre
omedelbart inflytande af den romerska kulturen. De
romerska legionerna trängde visserligen aldrig fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0640.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free