- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 11. Militärkonventioner - Nådaval /
1271-1272

(1887) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Nordenskiöld, Otto Henrik - 4. Nordenskiöld, August - 5. Nordenskiöld, Karl Fredrik, d. y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


3. Nordenskiöld, Otto Henrik, friherre, sjömilitär,
den föregåendes son, född d. 7 Mars (n. st.) 1747 på
Frugård, i Mäntsälä socken, Finland, utnämndes 1761
till löjtnant på galérflottans stat, gjorde flere
långresor som kofferdist samt blef 1774 kapten
och 1776 major vid örlogsflottan. 1777 ingick
han i engelsk tjenst och fick 1778 anställning i
franska flottan, i hvilken han hufvudsakligen
på Vestindiska farvatten vann erfarenhet
i sjökriget. Hemkallad till Sverige 1781,
utnämndes han till öfverstelöjtnant och blef
i flere afseenden en af flottans mest använda
officerare. Under kriget med Ryssland 1788–90
tjenstgjorde han såsom hertig Karls flaggkapten
samt befordrades efter slaget vid Högland (d. 17
Juli 1788) till konteramiral, med öfverhoppande af
öfverstegraden, en tilldragelse, som var nära
att medföra ett allmänt afskedstagande af de många
förbigångne. Sin vigtiga befattning som planläggare
och orderutdelare skötte han dess värre med
mera mod än lycka och omsigt: i slaget vid Öland (d.
26 Juli 1789) fann han ingen antaglig utväg att hafva
olägenheten af arrièrgardets gåtfulla försumlighet
under Lilliehorns befäl, och för det misslyckade
anfallet på den ryska flottafdelningen vid Reval
(d. 13 Maj 1790) bar N. det egentliga ansvaret.
Örlogsflottans taktiskt oförsvarliga operationer
under den återstående delen af kriget skedde deremot
till åtlydnad af Gustaf III:s öfverspända idéer,
under det att både N. och hertig Karl förutsågo
den deraf framkallade fara, ur hvilken de svenska
flottorna räddades endast genom »viborgska
gatloppet» (d. 3 Juli 1790). 1790 utnämndes
N. till vice amiral och kommenderade 1796 en svensk
eskader, med hvilken en dansk sådan någon tid var
förenad under N:s befäl. 1798 lemnade han
krigstjensten och sysselsatte sig derefter med
jordbruk på sin egendom Fårebo. i Misterhults socken
af Kalmar län. 1815 erhöll han friherrlig
värdighet. Död på Fårebo d. 8 Apr. 1832. – N. var
en af stiftarna af nuv. Örlogsmannasällskapet i
Karlskrona (1771) och blef vid Landtbruksakademiens
instiftande (1811) hedersledamot af densamma.

4. Nordenskiöld, August, alkemist, den föregåendes
broder, föddes å Eriksnäs i Sibbo socken, Finland,
d. 6 Febr. 1754, blef 1770 student i Åbo och snart
känd som mineraliesamlare. Han började redan 1771
de försök att af guld framställa »de vises sten»,
hvilka han sedan ihärdigt idkade under hela sitt lif.
Efter att en tid hafva fortsatt sina metallurgiska
studier for han 1779 till London och tryckte der A plain system
of alchymy,
hvilket arbete dock aldrig blef
fullbordadt eller spridt. Med sina alkemistiska
åsigter förenade han äfven svedenborgska och
åsyftade, enligt egen försäkran, genom sitt guldmakeri
att förstöra penningtyranniet, d. v. s. göra guldet
värdelöst genom dess myckenhet.
1780 föreslog N. Gustaf III att på Drottningholm
tillsammans med en Gumpertz-Levison göra guld i
hemlighet. Anbudet lär antagits, och N. blef 1782
utnämnd till bergshauptman i Finland. Men
något »arbete» synes ej blifvit af under de
närmaste åren, då N. mest egnade sig åt
svedenborgska församlingens ökande och 1784 blef
en trägen medarbetare i den starkt svedenborgska
tidningen »Aftonbladet», som utgafs af hans
trosfrände J. G. Halldin. 1785–87 vistades han i
Nystad, då alkemistiska försök för konungens räkning
lära företagits, och på hösten s. å. flyttade han
å nyo till Drottningholm, der han arbetade såsom
guldmakare under baron Muncks uppsigt. Då Munck
beredde honom hvarjehanda obehag, begaf han sig
1789 till England. Sina återstående år tillbragte
han mest på resor mellan detta land, Frankrike och
Sverige samt med utgifvande af åtskilliga skrifter,
såsom Plan for a free community upon the coast of
Africa
(1789) och Församlingsformen uti det Nya
Jerusalem
(1790). I Jan. 1792 afseglade han till
Sierra Leone, i egenskap af bergsman deltagande
i en expedition till denna kust. Han afled
derstädes d. 10 Dec. 1792. -rn.

5. Nordenskiöld, Karl Fredrik, d. y., politisk skriftställare, den
föregåendes broder, föddes å Eriksnäs, Sibbo socken,
Finland, d. 30 Mars 1756 samt blef, efter att hafva
studerat i Åbo, 1772 auskultant i Svea hofrätt och
1773 kopist i Riksarkivet samt fick 1778 titel af
kongl. sekreterare. 1783–86 vistades han i England,
ditkallad af den gamle Kr. Springer och äfven
för att närmare lära känna svedenborgianismen,
till hvars åsigter han redan som helt ung
bekände sig. Efter hans återkomst till Stockholm,
1786, bildades s. å., hufvudsakligen genom hans
bedrifvande, »Societas exegetica pro philantropia»,
ett samfund af svedenborgare, som hade till syfte
att verka för spridningen af mästarens lära genom
öfversättning af hans skrifter o. dyl. De »Samlingar
för philantroper», som sällskapet 1787 utgaf, och
i hvilka N. var medarbetare, blefvo utgångspunkten
för en liflig polemik om de nya sträfvandenar förd i
»Stockholmsposten» mellan Kellgren å ena och N. å den
andra sidan. Då ofvannämnda »Samlingar» förbjödos,
och N. för öfrigt i viss mån till sina åsigter
skilde sig från sällskapets öfriga medlemmar,
började han hösten 1788 utgifva en periodisk
skrift, »Medborgaren», som, trots sitt tungrodda
innehåll, lär haft ganska mycken spridning samt väckt
uppmärksamhet. Äfven denna blef föremål för Kellgrens
sarkasmer, och N. råkade å nyo i strid med denne
öfverlägsne motståndare. Sedan tidningen kastat om
och börjat hylla grundsatser beslägtade med franska
revolutionens, blef dess fortsättning förbjuden
i Febr. 1790. Icke bättre framgång hade »Allmänna
magazinet» (s. å.), innehållande öfversättningar,
som dock ej saknade elaka anspelningar, ty det blef i
början af 1791 förbjudet, seqvestreradt och uppbrändt
(ny uppl. 1793). Trött på dessa motgångar, begaf
N. sig våren 1791 till England, der han påbörjade
en öfversättning af Thomas Paynes bok »Menniskans
rättigheter». Sommaren och hösten 1791 tillbragte han
i Finland och bevistade riksdagen i Gefle 1792. Den
reuterholmska styrelsen och tryckfrihetsförordningen
lockade N. åter till skriftställeri. »Medborgaren»
återupptogs (1792) och nyss nämnda öfversättning
utgafs (s. å.). Kellgren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfak/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free